Senast Skrivet
- ADAM LEVINE DOES YOGA? WHO KNEW?
- 2012-02-11 01:27
- Kaosafton
- 2012-02-10 23:49
- Mia och Martin #2
- 2012-02-10 23:19
- Publikfavoriten berättar om de spruckna byxorna
- 2012-02-10 23:07
- Svenska Spel chocksänker oddsen på David Lindgren - lägst odds av alla
- 2012-02-10 22:56
- Bagdad-Curre
- 2012-02-10 22:55
- Går emot ett tröttkört Middlesbrough
- 2012-02-10 22:50
- Superskrällen: David Lindgren utklassade i publikundersökningen
- 2012-02-10 22:34
- Andreas Lundstedt och Ulrik Munther skrev autografer
- 2012-02-10 22:29
- Saltiga och peppriga programledare
- 2012-02-10 22:26
- Beviset: Antons namn är för långt
- 2012-02-10 22:24
- Inte bästa platsen i arenan
- 2012-02-10 22:21
- Man vet att man avlönar många när...
- 2012-02-10 22:17
- Bilden som oroar
- 2012-02-10 22:07
- David Lindgren får sjunga om
- 2012-02-10 21:30
Senast skrivet
Arkiv
tjejerna med perfekta kroppar tog över och jag drog mig tillbaka... som vanligt...
Läste ett starkt inlägg hos trust om hur hon förändrats i personligheten och sättet sen sin olycka och det konstiga är att jag känner igen mig. Nu har jag inga dagliga, konstanta fysiska smärtor men jag känner ändå igen mig.
Thehustru var en gång en sprudlande tjej som kunde fälla en man med charm och långa ögonfransar som svepte. Jag var rolig och en del i gänget.
Igår var jag ute med kompisar från jobbet. Och jag kände igen hur jag verkar malplacerad... att jag inte riktigt vet hur jag passar in. Tyvärr är det helt mitt eget hjärnspöke som hindrar mig. Jag har inte längre det självförtroende som jag en gång hade. Jag sitter med. Jag lyssnar och jag försöker lägga mig i.... men jag tolkar varenda blick, varenda rörelse till min egen nackdel. JAg försöker tänka rationellt att de här människorna känner varandra bättre... det var första gången jag var med dem ut... men det hindrar mig inte från att nedvärdera mig... och jag vet... jag vet att om det syns på mig så blir de inte direkt mer sugna på att vara med mig.
Alla satt och var så goa mot varandra. Utan att det betyder nåt sitter de i knät på varandra... kramas lite och säger, Fan... XX är så himla go... fan vad jag älskar henne... som person.
Och hela jag sitter på min stol och skriker tyst JAG DÅ!!!??? Kan ingen häva ner mig i sitt knä och säga såna saker.??? KAn inte jag få människor att känna så för mig längre? Jag vill jag vill jag vill...
Är jag för gift? Vågar ingen göra så för den skull med risk för att det missuppfattas? Men vadå? Samma XX som var älskad och go hade med sig sin kille men det hindrade inte de andra grabbarna i gänget att säga och göra goa mysiga saker om och med henne... haha... det låter fel... et var inga oegentligheter alltså men det var bara en go stämning mellan alla. Kanske det blir bättre om jag följer med ut fler gånger. Det var ju trots allt inte så att nån var otrevlig eller dissade mig... jo, en... men han kan ha't. Han kanske tinar upp han med.... annars är det hans förlust.
I det stora hela hade jag jättekul igår. Tror de fick se en annan sida av Hustrun än den jag visar på jobbet... men visst önskar jag att få höra att jag är så go och mysig... utan att gå över nån gräns vill jag oxå känna mig snygg och sexig liksom bara för att... bara för självförtroendets skull... Igår lyckades jag nog lura mig en liten stund faktiskt.. kände mig ganska fin och snygg ett tag... men de där unga snärtorna med perfekta kroppar, ett klingande skratt och massor att prata om liksom tog över... och jag drog mig tillbaka...
wiwasweden
kram nilla i wiwa
Brain Seltzer
Ser man på de andra så klär de sig som förtappade idoldeltagare, dricker som en törstig beduin och kan inte stå still till musik...oväsendet! Jag är för gammal för det här! Det känns som jag hellre sitter med Slottsbrons dragspelsklubb och dfricker kaffe en lördagkväll. Då har det gått långt!
*Trust*
*Andy*
Jag förstår av din text att du vill passa in här och vara en i gänget, men sådant tror jag inte kommer automatiskt för någon.
När man blir äldre förändras man, och det är förbannat jobbigt att upptäcka när det är förändringar till det sämre.
Lösningen då kan vara att leta efter det du söker på annat håll. Vill du kunna gå ut och dricka öl/vin och snacka skit får du lov att ta med människor som fungerar bättre tillsammans med dig. Om du funderar lite finns det säkert någon du kan börja ned, som sedan i sin tur kan plocka med någon likasinnad. Låt det ta sin tid, och snart kommer ni nog att vara ett litet vettigt gäng som fungerar tillsammans.
Om du är envis och absolut vill gå ut med tidigare nämnda gäng får du vara ihärdig. Gå ut med dem fler gånger, och var inte rädd för att ta för dig. Visa dem att du finns, ha åsikter och sträck på dig.
Vad du än väljer kommer du att lyckas, bara du är inställd på att det här verkligen är något du vill göra.
Ta många små steg så har du snart gått ganska långt!
Kram *Andy*
Supergittan
NattensQuinna
Men att du känner sådär är ju inte konstigt. Alla har vi nog någon form av bekräfttelsebehov, och säkert känner sig "dom perfekta kropparna" oxå precis som du ibland, det är bara det att du inte märker det. Är det dessutom första gången du är ute med dom kanske dom inte törs dra ner dig i knäet, rädda för att åka på en propp .. *ler lite*
Kom ihåg att jag faktiskt har träffat dig .. du ÄR en go tjej!!!
*kram*
yrvaedret
Hoppas det känns bättre nästa ggn du är ut på galej.