Taxen Max funderingar

Tjena. Har överlevt julen. Gott om härliga spår i snön och många hanhundar att muttra på. Tomten knallade förbi på fjället och slog sig ned i stugan. Grabbarna fick paket. Inte vi hundar. Hundans också! Jag kan förstå att brorsan inte fick något, för han var skogstokig och morrade ilsket på tomten. Han tycker nämligen inte om hemliga gubbar med skägg. Och i ärlighetens namn; en smula hemlig är han den där tomten.....Och skägg har han så att det räcker och blir över.

Husse fick sitta i soffan och tjuvhålla tomten som försökte vara harmonisk och småprata med barnen. Litet vibrato på rösten hade tomten. Räddslo-vibrato. (Sitt kvar i soffan din läskiga blodhund, sitt kvar.....) Quattro satt kvar. Husse har starka armar. Har styrketränat i några år. Kanske legat av sig en smula, men ändå, Styrka finns kvar. Tur för tomten. Tur för grabbarna. Kanske tomten inte hade kommit nästa år annars?

Nåja, för att återgå; Jag klev resolut IN i säcken när paketen uteblev. Mörkt, kliande, trångt och...inga paket. Himla tur att matte och husse har förstått det där med hundpaket, för senare på kvällen när det var julklappsutdelning fick vi måååånga att dela på. Jag spårar upp dem, öppnar dem och kollar innehållet. Brorsan sitter som ett dumt spån tills han upptäcker att innehållet går att äta, då deltar han minsann!

Nyåret firades med familjen som har katter. Katterna och vi firade inte i samma rum. Triiiist, men jag har börjat vänja mig. Brorsan sneglade längtansfullt på korgen med vedträn, men se!, i år fick han det onda ögat av värdinnan och lät bli att kalasa. Inga småspint att dammsuga upp! Tur att brorsan fäller päls överallt, på det sättet garanterades värdinnan städning även denna nyårsdag! En hårboll i varje hörn - det är trivsel det, muttrar taxen Max och önskar alla vänner en hundans god fortsättning.

Jag drar till fjällen, korv hela kvällen. Se upp i backen för tax-attacken!

Förra året funderade jag på att ha en skateboard under magen. Det underlättar när man vill smörja kråset ordentligt. En tax har ju korta ben och magen riskerar att dra i backen annars. I år behövs nog ingen skateboard. Har tuggat torrkulor under hösten. Light. Extra torra torrkulor de triste. Föga upphetsande. Brorsan som inte har alla mjällkorn hemma i pälsen, han käkar allt. Varje smula. "Åh, så gott" säger han och hänger med tungan. Tycker att han överdriver det hundiga. Jag menar, även om man är hund så behöver man väl inte vara HUND. Man har ju ett välpolerat yttre och sin image att ta hänsyn till. Äta torrkulor tillhör inte min image. Knalla på fjället passar bättre. Och korv....muttrar taxen Max.

Nja, jag låtsas mest. Jag menar, vem orkar hetsa upp sig över några rådjur numera? Till vilken nytta ska man få storspelet och slita och dra? Det är ju stört omöjligt att hinna i kapp några kritter med en knubbig tant i andra ändan av kopplet!

Knallade ut i skymingen och strax for ett rådjur iväg. Brorsan blev som galen och skulle efter. Själv var jag strängt upptagen med att "mulla". Att mulla innebär att man medelst hastighet 0 km per timme avancerar framåt med nosen i backen. Hundans, vad det finns mycket intressant under löven...

Några minuter senare träffade vi tre rädda stackare till. En scen i repris utspelade sig; brorsan drog som en galning i kopplet, medan jag lugnt luktade vidare på mina höstlöv.

Nästa gång ska jag nog offra mig på att dra en smula i alla fall. Mattetvåbening ser så vemodigt på mig när jag "missar" rådjuren som förr fick mig att jaktskalla över hela bygden. Kanske, kanske ska jag lyfta på nosen och gläfsa lite och kanske, kanske låter mattetvåbening då bli att kalla mig "gammel-tax". Kanske, kanske eller kanske inte? funderar taxen Max i det varma soffhörnet.

Höst råder i taxens hus. Det klampas även runt med tjock strumpa i taxens hus. Brorsan, det yrvädret, klev på något vasst (glas?) i förmiddags. Går nu runt med gasbinda och strumpa på ena framtassen. Ser osmidigt ut. Brorsan försöker liksom tvätta bort strumpan, men den sitter envist kvar. Vi håller alla klor för att det vassa inte sitter kvar där under. Husse har klämt och spolat med sprit. Inte en skymt efter något vasst.

På tal om sprit så såg jag en repris av förra årets älg-partaj igår. Tre älgar som knallade omkring i en trädgård drängfulla på jästa äpplen. De svajade och glodde slött på oss. Jag jaktskallade så gott jag kunde trots mattetvåbenings hetsiga hyssjande. Snacka om att tanten är en fegis!

"Duuuh, pysen... Sluta skäll, älgjakten är borta till skogs. Hääääär, hick, i trädgårdarna råder friiiiiiiid, hick".

Slutade genast skälla, ,jag menar, till vilken nytta? När de bara glor och rullar med ögonen och all annan förväntad effekt uteblir? Lika bra att spara skället till ett annat tillfälle... Om man skulle se någon packad tvåbening krossa glas exempelvis! Humpf!!!!

muttrar taxen och skänker brorsan en tröstande blick.

Hundans vilket väder! Vaknade i morse. Regn. Regn. Och litet mer regn. Brorsan skulle ha tävlat i det där agility. Har fortfarande inte kommit på vad det är. Det verkar inte vara något som passar sig i regnig väderlek i alla fall. Eller så är det husse som inte passar i regnig väderlek. Hundväder brukar det kallas. Hundväder?

Vem hundans vill gå ut i ösregn? Måste vara en kattälskare som kommit på det geniala att kalla det sämsta tänkbara vädret för hundväder! En definition a'la tax gällande hundväder är följande:

"När solens strålar värmt upp dynorna i utemöblerna till en behaglig temperatur, fåglarna kvittrar och vinden är en ljum och stilla smekning... DÅ råder hundväder. Ett perfekt sådant". 

muttrar taxen Max.

Här står man vid ytterdörren. Kopplen kommer fram. Husse sätter det stora halsbandet på brorsan och jag sträcker ivrigt på mig. ?Que pasa? Inte i närheten att få ett koppel på mig. "Då åker vi då, Quattro och jag" säger gubbeländet, ger mig en klapp på skallen och kliver iväg. HUMPF!!!

"May day", ropar jag. Muttrar och klagar. "May day, du glömde mig gubbe!" Mattetvåbening säger ilsket från köket: "Sluta klaga Max. Du kan ju inte gå på agility!"

"Men hallå! Kan inte jag? Agility hit och agility dit. Om du inte aktar dig lägger jag en skit", muttrar jag och lägger mig vid dörrmattan.

Brorsan ska garanterat få känna att jag är sur när han kommer tillbaka. S U R ska jag vara. Glida efter honom som en osynlig skugga. En giftig och smygmorrande torped ska han få efter sig. Skulle i och för sig vilja fråga honom vad det är för något. Agility menar jag. Är det något som går att äta tro? Får nog lov att smyglukta på brorsan när han kommer. Han brukar faktiskt lukta gottis när han kommer hem. Köttbullar. Levertugg...

Hundans vad det kurrar i kistan. Köttbullar hade inte suttit fel. Eller tjejsällskap. Den mystiska skönheten som luktar så gott har knallat förbi här igen. Blev till mig så pass att jag juckade på brorsan. Ja ja, humpf, men ikväll ska jag sannerligen inte jucka på honom.....

muttar Max (alias Surtaxen)

Tjena alla!

Tillbaka från mitt uppehåll. Mattetvåbening tycker att det är så hundans tråkigt med högskola och tramsskrivande om teorier hit och dit. Hon lånar mer än gärna ut sitt tangentbord till mina väsentligheter istället. Hade tänkt att trappa av med mitt författande, men eftersom hon ber snällt och ser hålögd ut så kan jag offra mig.

- Hur jobbigt kan det vara att lägga högar på högskolan?  undrar jag fortfarande... Det är väl bara att ta i riktigt ordentligt.

- Det är INTE bara att ta i muttrar mattetvåbening och sväljer ytterligare en bit av den där läckra chokladkakan som hon är för snål att dela med sig av. - Man måste anknyta till teori också, lägger hon till. -Teori, hmmm, OK då? Du stoppar in en näve Frolic där fram och vips kommer det ut en snygg hög där bak? försöker jag och ler mitt bästa Colgate-leende.

Nä, det hjälper inte. Det sociohundiga-perspektivet och Piaget och Vygotskij, börjar mattetvåbening och tuggar vidare.

Hundans pedagogiktjafs. Ge ungarna en Frolic så sitter de fint! Nu vill jag ut och snoka i de där läckra lövhögarna. Kvinnornas kvinna har gått där och jag vill dit! Hela veckan har vi dragit åt det hållet. Jag dreglar och brorsan (den tokiga Kelpien) han klapprar tänder. Jo, han gör så när han är till sig i trasorna. Klapprar tänder. Vet ni om tikar tänder på det? muttrar Max och drar sig fundersamt mot ytterdörren.

Tjena.

Har tagit timeout från bloggandet, men se - nu har livsandarna vaknat. Tant Veterinärs P-spruta börjar att dunsta!!! Yes! Äntligen. P-sprutan skulle få mig att sluta jucka på brorsan. P-sprutan fick mig att sluta jucka på brorsan. Den fick mig att sluta jucka på allt. Den fick mig att tappa muskelmassa, bli grå under hakan och den gav mig en konstant hunger. Nej, mina vänner. Icke hunger efter kärlek - MAT. Jag har under denna tid ätit allt som kommit i min väg - djupfrysta grönsaker, papper och lera. "Får det lov att vara några smaskiga sopor, någon?" Taxen tackar ja och mumsar. Min vältränade bringa har svällt till en boll och tvåbeningarna har satt mig på diet. "Annars blir det skateboard under magen", varnar de. Hur som helst. Den värsta hungern har avtagit. Har börjat känna brudarnas doft och känner mig liksom....ja, ni vet.... LEVANDE!

Hundans vilken härlig vår! Saluterar taxen Max.

Ps: Undrar hur man ska bete sig för att ge Tant Veterinär en spruta fylld av hennes egen medicin? Humpf!

Ps igen: Har ju slutat blogga, men fick ett återfall. Kanske får fler återfall. Vi får se...

Eftersom taxen Max tycker sig ha ont om tid och numer är mer intresserad av fläsklägg än inlägg, så blir detta hans sista bidrag i bloggsfären.

Taxen Max tackar alla läsare och kamrater för den gångna tiden och meddelar att han kanske dyker upp igen någon gång i framtiden. Kanske blir det tomt utan en blogg, kanske blir det ett ytterligare hungrigt hålrum i hans trinda lilla kropp att fylla. Om så skulle vara fallet kommer Mattetvåbening att åter låna ut sitt tangentbord så att taxen får vädra sina åsikter. Annars vet ni var ni återfinner honom med största sannolikhet...just det - i köket!

TAX så mycket och "over and out", säger taxen Max.

OK. Åter på hemmaplan. Slut på pinkande i meterhöga snödrivor. Ingen snö att mulla i, allting är grönt, grönt, grönt... Hur som helst, ganska skönt att åter slagga i en Hästens och bevaka de egna jaktmarkerna. Hann precis pusta ut och boa in mig så var det dags för tvåbeningarna att packa väskorna igen. Nyår. Firas traditionsenligt tillsammans med andra tvåbeningar - i det stora röda huset på landet.

Förra året knaprade Quattro i sig halva vedhögen i det röda huset. I somras jagade han upp en att kattorna i ett körsbärsträd. Tänk - att vi var välkomna även denna nyårsafton!!!

Kattorna huserade i tvättstugan och utomhus. Men själv var jag ÖVERTYGAD att de fanns någon annanstans i huset. For följdaktigen omkring som en sniffande fjärrstyrd dammsugare - från femsnåret på kvällningen till eftermiddagen nästkommande dag.

Behöver troligtvis inte tala om att jag är en mycket trött tax idag. Passar i och för sig alldeles utmärkt - resten av La Famiglia är också trötta. Rejält trötta. Jobbigt det där - äta och dricka massor. Glo upp mot himlavalvet efter otyg och försöka att vinna så många tårtbitar som möjligt i något sällskapsspel.

Tårtbitar borde inte spelas om, de borde ätas. Själv äter jag mest torrkulor. Lightkulor. Tvåbeningarna har ätit pizza denna årets första dag. Pizza VS Torrkulor. Hmmm, hundans orättvist är vad det är.

Avslutar med en något positiv touch! Jag hör sämre!!!! Vad är det som är positivt med detta, undrar ni nu? JO! Jag var för första året (av tolv) inte rädd för smällandet! Ignorerade det totalt och fortsatte mitt flitiga sniffande a´la Dammsugare.

Ett hundans Gott Nytt År till alla glada folk och fä! gääääspar Taxen Max.

Ok. Valet står mellan att införskaffa en skateboard eller liknande för att använda denna som transportmedel - alternativt att tugga torrkulor under de kommande storhelgerna.

Kola, korv, skinka, köttbullar, kakor och . . . orörlig. O R Ö R L I G. Hmmm, inte kul.

Torrkulor, torrkulor, torrkulor, torrkulor, torrkulor, ett fragment av skinka, torrkulor, torrkulor och åter torrkulor. Hmm, ni hör själva hur hundans roligt det låter! Inte mycket.

Kanske kan man uppnå ett charmerande mellanting. Man kan äta mitt emellan och se ut som ett mellanting tax och hängbuksvin. Hmm, ja, så får det bli.

En hundans trevlig och ohungrig jul önskar jag er alla.

Nosgnugg, från taxen Max.  

OK. Har hört vad brorsan var ute på för äventyr. Han tycker inte om att klippa klorna. Ärligt talat, vem gör det? Brukar foga mig, men brorsan vrider på sig och trilskas. Mattetvåbening tyckte att det skulle vara bättre om en kunnig utomstående person (läs: bestämd) klippte i stället.

OK. Brorsan och mattetvåbening begav sig till det lokala hundfoderplejset. Brorsan fick gå in i godisparadiset - utan koppel. Han har berättat hur han nosade runt och provsmakade både det ena och det andra.

Tanten med klotången var ingen HIT, men hon försäkrade med babyröst gång på gång att hon ääääälskade Kelpies - särskilt brunisar. Bruuuuuunisar!

Hundans Kärring. Snacka som till en vuxen!

Hur som helst. Brorsan fick en godis per klippt klo. Fick dessutom en fylld tugg-rugbyboll med sig därifrån.

Please tanten: Klipp mina klor, min svans, raka min päls....Anything! Bara jag får litet godis......muttrar taxen Max.

Härlig promenad. Passerade de små vikarna vid mälarens vatten. Snokade omsorgsfullt runt bland gammalt sjögräs, löv och vass. "Var det så roligt Max?" frågade mattetvåbening med löjligt hurtig röst. "Päh, roooligt? Que? Knappast! Hur roliga är gamla löv på en tiogradig skala?"

Jag var inte ute efter att roa mig, utan ville helt enkelt smörja kråset! Yep! Efter en stunds ihärdigt snokande längs strandkanten kom min belöning! Två små vällagrade silverskimrande firrar. Svalde dem raskt innan mattetvåbening skulle hinna presentera eventuella invändningar. Fenor, fjäll och stirrande ögon. Raaaap! Inte rostbiff direkt, men vadå? Gratis och ett lagom stort tilltugg så där på morgonkvisten. Sushi är väl fortfarande litet i ropet? Undrar bara varför det knorrar och lever om så i kistan, funderar taxen Max.

Nu är det den tiden på året så det i varendaste lilla håla ska eller ha röstats fram årets Lucia. Så även i taxens lilla stad. Ålderdomligt? Tja... OK ur jämlikhetssynpunkt? Tja...Hög mysfaktor? Mmmm. Hör liksom till. MEN, den morgonblaska som distribueras till taxens hus har nu tagit begreppet Lucia till en annan dimension. Här ska det omröstas vilken kissemiss som är gulligast - VEM BLIR ÅRETS LUSSEKATT?

Åh, vad gulligt, säger Mattetvåbening. Que pasa? What's going on? Kan någon förklara för en liten tax? Lussekatt, det är något gult som man gärna vill äta. Dessvärre innehåller dessa godbitar safffran, vilket vi hundar inte mår bra av. Håriga lussekatter med morrhår mår jag inte heller bra av, i och för sig. Och giftiga är de kanske också?

Jag efterlyser i jämlikhetens namn en annan tävling - Årets Kanelhund! Första pris - en årsförbrukning bullar. Undrar som hundan vad priset är för den vinnande katten? Hmmm... Det står här....

ÄRA. Äran att vara årets Lussekatt i ett helt år! ÄRA, inte hundans tänker jag rösta på någon av de fräsande hårbollarna, möjligen om priset varit en enkel biljett till KATT-MAN-DO!

Humpf, muttrar Årets Kanelhund - Taxen Max.

Knallade på morgonpromenaden. En hackspett uppflugen på en stolpe störde friden. "Hack-hack-hack"...."Hack-hack-hack".... Stolpar är väl till för att pinka på, inte hacka på?

Brorsan och jag stod orörliga och stirrade upp på tokskaftet. "Dunk, dunk, dunk."

"Är han arg eller nåt?", undrade Quattro. "Inte en susning, men antalet vitala hjärnceller minskar nog i rasande takt", muttrade jag till svar. "Hack, hack, hack", lät det från hackspetten.

"Kanske söker han någon som inte är hemma?", funderade Quattro vidare. "Kanske tror han att någon ska öppna?"...

"Hack, hack, hack"... Ja, undrar som hundan. Vi stod och glodde i en evighet, men precis när mysteriet var på väg att lösas drog Mattetvåbening muttrande i väg med oss. "Stå och glo på en stolpe! Kissa nu!"

Måste kolla vid stolpen nästa gång vi går förbi, muttrar Max.