Gammal pensionär med taskigt luktsinne...

Nja, jag låtsas mest. Jag menar, vem orkar hetsa upp sig över några rådjur numera? Till vilken nytta ska man få storspelet och slita och dra? Det är ju stört omöjligt att hinna i kapp några kritter med en knubbig tant i andra ändan av kopplet!

Knallade ut i skymingen och strax for ett rådjur iväg. Brorsan blev som galen och skulle efter. Själv var jag strängt upptagen med att "mulla". Att mulla innebär att man medelst hastighet 0 km per timme avancerar framåt med nosen i backen. Hundans, vad det finns mycket intressant under löven...

Några minuter senare träffade vi tre rädda stackare till. En scen i repris utspelade sig; brorsan drog som en galning i kopplet, medan jag lugnt luktade vidare på mina höstlöv.

Nästa gång ska jag nog offra mig på att dra en smula i alla fall. Mattetvåbening ser så vemodigt på mig när jag "missar" rådjuren som förr fick mig att jaktskalla över hela bygden. Kanske, kanske ska jag lyfta på nosen och gläfsa lite och kanske, kanske låter mattetvåbening då bli att kalla mig "gammel-tax". Kanske, kanske eller kanske inte? funderar taxen Max i det varma soffhörnet.