Utsikt och insikt från en stia eller Märtas blogg

Oh, my god, now I´m supposed to wright something, it would have been much easier if she had said "no, the blog is just mine, but she said yes, damn you Maerta".

Well, Maerta has told some stories about what happened last summer, but she didn´t tell all... And now things become very difficult. It´s hard to tell in Swedish and nearly impossible in English, but let´s make a try. Here we go!

They often had talked about our feet, our trotters were in terrible bad condition and needed cutting. One day she was here. The blacksmith. She started with the horses and then it was time for Maerta.

- Come on, Maerta, we will cut your trotters so it will be easier for you to take a walk in the garden and eat some flowers, she said.

I know, Maerta will never take a walk - even with perfekt trotters - she hates walks, the only things she likes is eating, thinking, resting, sleeping and some necessary toiletwork. She is old, stubborn, fat and lazy.

The blacksmith, he, she and a visiting friend forced Märta out of our box, she was screeming loudly in panic and I did my best to protect her, but the humans were stronger (as usuall!) so Maerta resigned and went out and the torture started.

They tried to lay her down on her side, but it wasn´t successful, then they changed strategy... She put her body upon Maerta´s back, he tried to get controll over Maertas feet, the visiting friend was laughing and looking, Maerta was screeming even worse, I supported Maerta by screeming and a threatening behaviour and the blacksmith did her work. 

Maerta survived and so did I, but it was a shaking experience and the worst, they said it will happen again!

Hittar inget tillräckligt bra just nu, så det får duga med matbrist. Hur kan människor göra så här?

Dom skulle städa stallet och vår box och självklart valde dom en dag med störtregn, för "det finns inget bättre att göra idag i ösregnet", sa hon, och så har vi ju semester. Så drog dom igång med grepar och skottkärra inne i hästboxarna. Himla störigt!

Nu var det ju inte så att det inte behövde städas, för det var ju lite äckligt där med all bajs men att dom prompt skulle ha ut Vilgot och mig. Jag kämpade emot i det längsta men hon vann till sist, den otäckt starka och envisa människan! Inte hjälper det heller att Vilgot skriker ilsket och tuggar hotfullt mot henne.

- Men Vilgot då, säger hon retsamt, och blåser upp sig. Då backar Vilgot!

Ut kom jag och det var precis så äckligt blött som jag befarat och här hade hon tänkt sig att jag skulle stanna tills det var färdigstädat. Jag skulle precis fråga Vilgot vad han tyckte om arrangemanget men han syntes inte till.

- Vilgot?

Och det var inte så märkligt. Han var kvar inne, satt tydligen i en hög med nynerrivet hö och

sen la han sig bekvämt tillrätta, tittade slött på dom städande och fejande människorna och lyssnade lite på radio.

Och här ute stod jag!

När det var färdigstädat var Vilgot först på plats och han ville inte släppa in mig när han stöddigt spärrade ingången och sa att jag skulle vara i vägen när "jag fixar till det lite".

Efter en del diskussioner så insåg han att det var mitt hem också och det var så skönt att komma in från regnet och mysa ner i det torra nyintagna skräphöt medan Vilgot energiskt rumsterade runt.

Så är det att dela box med en inredningsnörd, undrar om Kirchsteigers familj behandlas likadant?

Hon hade bestämt att det inte skulle bli några kycklingar i år eftersom hon fått nog av tuppar.

Nu är dom Gammelpappa och tre bröder. Och så några mammor och systrar.

Men en höna ville annorlunda. Hon smög undan och vips kom det fram två gula kycklingar. Någon vecka gammal dog den ena och kvar fanns Gullan.

Människorna var inte säkra på kycklingens kön. Han trodde på en hon och hon var denna gång mycket osäker, men tidigare har hon varit en hejare på att avgöra könet tidigt.

- Tuppkycklingarna försöker alltid bråka med sina syskon/bröder, dom sträcker lite extra på nacken och är först på maten, säger hon, och Gullan har ingen att bråka med men nog tycker jag att Gullan sträcker på nacken.

Och Gullan blev en tupp, här står han - guldgul och grann - och tittar självsäkert ner på släkten och han är helt accepterad. Alla tuppar lever i god sämja, turas om att gala och impa på brudarna.

Hönsen går nu på vintern ut i växthuset för ute i det fria är förbjudet numera eftersom både höken och räven regelbundet kollar läget. Det är nät som gäller och ett visst missnöje kan urskiljas i kacklet.

Farlig frihet eller tråkig trygghet. Undrar om dom tänker så?

Själv väljer jag tryggheten, inte för att den är minst farlig för det finns inget som skrämmer mig, mer än kanske hot om matbrist, utan för att det är mest bekvämt så!

Det krävs nämligen, om Vilgot skulle vilja bli den nye prästen i Övertorneå.

Hon läste högt idag ur Aftonbladet där komminister Arne Hällefors, 67, inte vill efterträdas av en kvinna, utan anser att "Vi behöver en ärrad galt till församlingen".

Nu är det så kallt att även traktorn måste ha täcke. Hästtäcke.

Det var minusgrader inatt i stallet, vattnet frös och det var kallt. Efter frukost, med varm jordgubbsyoughurt och helfoder, snodde jag snabbt tillbaka bästa platsen under halm, fleecefiltar och hästtäcke.

Vilgot var lite sen för han måste alltid kolla om jag ätit upp maten ordentligt eller om det finns lite kvarlämnat till honom, för han tycker nämligen att han har självklar rätt till delar av min mat också. Det tycker nu inte jag, men så komplicerade saker som rättvisa går sällan att diskutera med en mansgris.

Ute matar hon fåglar och fotar dom, men någon framstående naturfotograf blir hon aldrig, eftersom hon anser att "det som inte händer inom 2 minuter händer aldrig", för dåligt tålamod  har hon och särskilt då när det är minus 20 grader!

Räven raskar över gärdena nära, nära huset i jakt på sork, katt eller höns, men alla katter är inne annars skulle jag säkert hörs hennes ångestfyllda rop: "Piiissssekaaaattteeeeerna... PISSSSEKAAAATTTTTERNA", men det finns en normal katt som går ut i denna vinterkyla.

Och den gamla hunden som fortfarande pinkar inne varje natt och har svårt att resa sig på ett halt golv, springer skällande runt i snön och blir som ung på nytt. 

Så här vackert tycker hon det är, men hon anser att det är snyggare på kort än i verkligheten.

Vilgot hade verkligen rätt i detta med tyg, det är en riktig höjdare tillsammans med halm och hö. Nu lägger jag mig på sidan, drar hästtäcket över örat och minns sommaren, som inte heller var så angenäm alla gånger, men nu ska jag tänka på dom andra gångerna. Dom angenäma!

Det är för mycket fysisk aktivitet och så gillar jag inte bilar. Det är inte Vilgot heller för han är svart och ligger här och trynar bredvid mig.

Annars kunde det kanske varit Vilgot...

en hög ålder för en gris. Jag har blivit en riktigt gammal och bekväm grisdam men suget efter godsaker är lika stort som förr och jag tänker mycket.

Vilgot är bara hälften så gammal. Han är en aktiv och kreativ grisgubbe och passionen för god mat har vi gemensamt. För övrigt är det mycket han inte vet eller vill veta! Synd för honom...

GOTT NYTT ÅR

önskar Vilgot och Märta

GOD JUL... vegetarisk jul med mycket sirap och tomtegröt

önskar Vilgot och Märta

 Idag har hon rensat ogräs, klippt gräsmattan gjort ett disco av grönsakslandet. Utan musik. 

Imorse upptäckte hon att haren redan börjar äta på kålen och jordärtskockorna hade rådjuren varit på.  

- Redan, fräste hon, hämtade stängselband, dom flyttbara vita plaststolparna, balsnöre och en bund gamla CD- skivor och så gick hon lös på grönsakslandet. 

Jag tyckte nästan jag hörde dom vilda djuren skratta i skogsbrynet, där dom med all sannolikhet studerade hennes förehavanden och inväntade kvällen för nya besök i odlingarna. 

Då blir det discobling till tuggandet!