Ont, det gör ont

- ÅÅÅÅÅh, så långt det var ner till golvet idag, stönade hon och böjde sig med stor möda för att hämta min matskål. Sen reste hon sig sakta i etapper men orkade inte hela vägen så hon gick lätt framåtlutad och såg oerhört lidande ut.

Hon hade fått ont i ryggen av allt arbete med jorden där hon som vanligt kommer att odla rådjursmat. För att inte nämna grävlingens maskjakt, kålfjärilslarvernas ätande, gråsuggor, sork, möss, harar...

Men i år ska det visst sättas upp viltstängsel runt allt. Vi kommer att bo i en jättebur, ett litet reservat fritt från vilda djur. Tror hon!

Här. på olika små odlingsplättar eller i blomrabatterna, tillbringar hon all ledig tid. Från tidiga morgonen till sen eftermiddag. Inte konstigt att hon får ont i ryggen!

Häromdagen lurade hon ut mig på en flera meter lång promenad, genom att ställa min matskål utanför boxen, och jag tyckte det var alldeles tillräcklig motion.

- Men Märta, så långa klövar du har, dom måste vi faktiskt klippa, sa hon med viss uppgivenhet i rösten.

Men det tycker jag inte är nödvändigt. Visst är dom långa, för långa, men det stör inte mig i mitt stillsamma liv. Det är väl inte bara pimpinetta damer och indiska heliga män som har rätt att ha långa naglar? Det är äckligt med klövvård och dessutom onödigt!

Hon fortsätter prata mycket beslutsamt om sömnmedel, hovtång, vinkelslip, bågfil, rasp och fler tänger. Mycket alarmerande ord för min sinnesfrid!