Aldrig blir hon nöjd

- NEJ, MEN AMBRA,ropade hon gällt bortifrån huset

 och sen kom den högljudda förklaringen, ”DET LIGGER EN DÖD GRÄVLING vid katthålet på husgrunden precis vid trappan”.

Det var säkert samma grävling som dom senaste nätterna vandrat runt huset och bråkat med någon. 

Första natten skrek det vid tvåtiden och då är hundarna alltid inne, andra kvällen bråkade den vita hunden med grävlingen, som människan räddade genom att ta tag i hunden, som sen avreagerade sig på gammelhunden, han som glömt att man pinkar ute.

-Eländiga hund, visst har jag sagt åt dig att skrämma bort alla som förstör i mina odlingar, men jag sa aldrig DÖDA, jag sa SKRÄMMA och det är skillnad! 

Och den vita hunden satt på gräsmattan och fattade ingenting men tyckte nog att människan borde vara lite mer tacksam och uppskattande, kanske rent av lite nöjd! Oavsett hur grävlingen dött.

Men människor är mycket svåra att förstå sig på, men en sak är klar. Dom blir aldrig nöjda och hur man än gör så blir det ofta fel ändå.

Och grävlingen var inte skadad eller blodig, så den kanske tom dött av sjukdom eller ålder.

Kanske TBE – för visst uppförde den sig konstigt, eller Borelia eller blodförlust för den var helt översållad med fästingar och på vissa ställen saknade den päls.

Tänk om det var en blivande mamma som bäddat åt sina barn… … …

Livet är inte alltid enkelt och klövansningen kommer allt närmare. Hon har ännu inte övergett den tanken. Hon funderar bara på olika diaboliska sätt att kunna genomföra den på!