Hon hade bestämt att det inte skulle bli några kycklingar i år eftersom hon fått nog av tuppar.
Nu är dom Gammelpappa och tre bröder. Och så några mammor och systrar.
Men en höna ville annorlunda. Hon smög undan och vips kom det fram två gula kycklingar. Någon vecka gammal dog den ena och kvar fanns Gullan.
Människorna var inte säkra på kycklingens kön. Han trodde på en hon och hon var denna gång mycket osäker, men tidigare har hon varit en hejare på att avgöra könet tidigt.
- Tuppkycklingarna försöker alltid bråka med sina syskon/bröder, dom sträcker lite extra på nacken och är först på maten, säger hon, och Gullan har ingen att bråka med men nog tycker jag att Gullan sträcker på nacken.
Och Gullan blev en tupp, här står han - guldgul och grann - och tittar självsäkert ner på släkten och han är helt accepterad. Alla tuppar lever i god sämja, turas om att gala och impa på brudarna.
Hönsen går nu på vintern ut i växthuset för ute i det fria är förbjudet numera eftersom både höken och räven regelbundet kollar läget. Det är nät som gäller och ett visst missnöje kan urskiljas i kacklet.
Farlig frihet eller tråkig trygghet. Undrar om dom tänker så?
Själv väljer jag tryggheten, inte för att den är minst farlig för det finns inget som skrämmer mig, mer än kanske hot om matbrist, utan för att det är mest bekvämt så!