Min mamma?

Idag slutade jag tidigare. Hämtade vinterdäck på min mors jobb, stålsatte mig inför mötet med henne, hade en kollega med mig som förkläde. Det gick väl bra, men jag tror jag knappt tittade på henne. Mamma alltså. Mamma... det betyder väl den kvinna som funnits för mig hela livet. Som tror på mig och stöttar mig i vått och torrt. Som vill mig väl och inte klankar ner på mig. Då är hon inte min mamma. Hon fyller jämt om tio dagar. I somras, innan vår kontakt bröts eftersom hon inte accepterar mitt val av pojkvän frågade jag vad hon ville göra när hon fyller år. Det enda hon sa var att hon minsann skulle åka bort. Ensam. Inte ett ord har jag hört sedan dess. Min gudmor har visst frågat henne nyligen. Hon skrattar bara bort det. Vad ska jag göra då? Skicka blommor? Ett grattis-mail? Ringa? Jag har verkligen ingen aning. Nåväl, när jag fått däcken bytta på en verkstad bestämde jag mig att släpa dem upp på min egen vind så jag slapp återvända till moderns jobb. Det gick bra. Pojkvännen och jag hjälpes åt så det var inte så jobbigt även om det var fyra trappor upp utan hiss.

Nu sitter jag här, på min säng bekvämt lutandes mot några kuddar. Klockan är inte mycket men utanför fönstret är det kolsvart. Jag är trött. Ska diska och ta ett bad. I den ordningen. Sen tror jag mest det blir till att ligga framför TV:n. Ett glas rött skulle vara gott. Får man ta det på en vanlig torsdag... Det tror jag bestämt man får.