En bägare

att få panikångest är inte så kul, det är fullkomligt ofarligt men det kan kännas jätteskrämmande. Det är ett vanligt symptom du beskriver att man inte tror att man ska få luft, det kan kännas som om man ska svimma,man kan känna yrsel, ja, symptomen kan vara många och olika och de varierar från person till person och i intensitet.
Det värsta är att de kan komma när som helst, och då kan man bli rädd för att få dem.
Det du kan göra om du tror att det är panikångest är att bara sitta still eller ligga ned och andas lugnt in och ut, som man gör i yoga eller i profylax, och så tänka, ok det här kan vara /är panikångest, det är ofarligt men obehagligt. då brukar det lägga sig och inte accelerera i intensitet. Det viktigaste är man inte blir rädd, lättare sagt än gjort, men om man lyckas bemästra rädslan så försvinner den, poff så där bara.
Jag tycker att du varit jätteduktig som lyckats få tag i två nya jobb, vilken bedrift.
Det kommer att gå bra ska du se, din kropp behöver vila nu, gaspådraget för stress har nog varit högt ett bra tag nu, och så när det lugnar ned sig brukar känslor som man försökt trýcka ned komma upp till ytan.
gick inte du till en psykolog du gillade?

Ge det tid. Jag vet att du klarar det, är man mitt i det så känns det inte så. Men vi är mer återhämtningsbara än vi tror.
Jag tycker redan att du är på god väg, inte konstigt egentligen att din kropp reagerar. Du har gått igenom så mkt.
Ha det fint, vi syns på WP.

Att du får en reaktion efter allt du varit med om är inte underligt... Men det låter oerhört jobbigt det där... Min dotter fick panikångest attacker för en del år sen. Det var inte kul att se när de kom. Som tur är fick hon snabbt hjälp och kom ur det. Jag tycker absolut du ska prata med din psykolog om det här och inte bara vänta och vara "stark" i din ensamhet. Sköt om dig allt du kan!
Kramar

Men det är nog så det kommer lite bakslag då och då men i det stora hela går det ju åt rätt håll nu =)

Sen är det nog typiskt det där när allt lugnat ner sig då först känner man hur man mår ,, för innan har man ju fullt upp med att överleva krisen !!

Kraaam

Usch för panikattacker! Men det är nog som Ewa skriver ovan, att när livet lugnar ner sig kommer känslorna ifatt en. När man tror, att nu har jag fått mitt liv som det ska vara - då brakar det. Inte kul och jag hoppas att ångesten ger med sig och du får det så bra som du är värd att ha.

Kramar goaste vän från Trollisen!

Hur går det för dig vännen? Har du startat upp någon ny blogg än? Det verkar tunnas ut allt mer i leden här på AB... Ha en fin kväll!
Kram