Mitt under Rosa Bandet galan i Globen fick jag meddelande på mobilen att en bröstsyster tog sitt sista andetag ikväll och somnade in för gott.
Min strupe knöt sig och magen började krampa. För att inte skrämma dotter som jag var ensam hemma med gick jag till köket och grät. Känslor som panik, förtvivland, ilska och förbannade jävla skit. Snurrade runt i huvudet innan jag kunde ta till mig meddelandet.
Jag hatar denna sjukdom. Jag hatar allt som den för med sig. Jag hatar att den tar människor ifrån mig som jag bryr mig om. Jag hatar livet just nu.