Supermom

Fick mig allt en tårta och lite presenter och alla barnen utan Divan var här...

Utav henne fick jag dock en harang med fula ord när vi talades vid... tror inte hon hade en aning om att det ens var mors dag.

Sent på kvällen fick jag ett grattis sms från henne... och då älskade hon plötsligt mig igen!

De är för härliga de små (nästan vuxna) liven...

Idag tvättar vi... en massa tvätt som vanligt!

Bebben och lill Prinsessan är med i tvättstugan och hjälper till... när vi står i torkrummet och ska hänga upp kläderna är de jätteduktiga och hjälper sin mamma.

De tar ett plagg ur korgen, håller upp det och så skakar de det ... för så gör mamma! Sen räcker de plagget till mig och jag hänger upp det.

För varje plagg Bebben tar så ropar han förtjust oooohhh... och så ropar han namnet på den som äger plagget. Han vet exakt vilket plagg som tillhör vem... han håller till och med ordning på alla storasystrarnas trosor.

Det är bra med små hjälpredor!

... men vi får väl vara glada ändå... för det har ju i alla fall varit sol!

Folkfesten igår var jättetrevlig och ungarna hade kul... trots blåsten.

Har jobbat hela dagen idag... på mina raster går jag ut och promenerar och kikar på naturen. Varje dag upptäcker jag nya under...

Det är så vackert! Synd att man inte stannar upp lite oftare för att bara bara och njuta.

Nu ska här städas... det blir en faslig röra när mamma inte är hemma!

Idag skiner solen... men gud vad det blåser!

Det är folkfest på barnens skola i eftermiddag... loppmarknad och servering... Prinsessan ska dansa.

Blir nog trevligt!

Nu när bloggen har lite nya valmöjligheter... så kanske det kan vara lite roligare att blogga här!

Vi får väl se hur duktig jag är...

... orkar att jobba heltid och samtidigt ha småbarn!

Jag har alltid anpassat mina arbetstider efter barnen. Jag har inte velat ha dem på dagis för långa dagar. Om min arbetsdag är 8 timmar så blir barnens minst 10 timmar... och det är för mycket... tycker jag!

Hellre så lever jag på mindre pengar och har barnen hemma större delen av dagen. Mina föräldraledigheter har jag också dragit ut på så att de ska räcka så länge som möjligt... bara för att vara hemma med barnen längre.

Nu har jag jobbat heltid ett tag och jag är helt slut, hur sjutton hinner folk att leva när de jobbar så långa dagar. Egentligen ska jag inte jobba heltid på grund av fibron men just nu känner jag att jag måste... för pengarna!

Men sen när jag sätter mig och räknar efter så tjänar jag ingenting direkt på att jobba heltid, för det är så mycket extra kostnader som kommer till... så på slutändan är det samma gamla visa ändå plus att jag istället sitter där helt utsliten och inte vet åt vilket håll jag ska vända mig på grund av all smärta i kroppen.

Jag har gått hemifrån innan sex på morgonen, kommit hem vid halv sex, hemmet ser ut som fan, iväg för att handla, hem igen för att laga mat, städa, tvätta och läsa läxor med barnen och naturligtvis förbereda för morgondagen. Min arbetsdag har plötsligt blivit 16 timmar... stupar i säng tidigt för att orka gå upp vid 5.

Stackars människor... bara stress inget liv! Framförallt inte för alla ensamstående!

Jag kommer definitivt inte att klara av det någon längre tid!

barnen och skaka dem?

Som förälder är man livrädd att göra något som är fel... man försöker prata sina barn till rätta. Men ibland hjälper det inte att prata... då tar jag till "hårdhandskarna" och föser in dem i sina rum och så får de sitta där och begrunda sina handlingar... när de tänkt klart och ber om ursäkt om det krävs så får de komma ut igen. Det är så långt jag går! Jag kan gapa och skrika och skälla på dem... men that's it!

Idag har lill Fan varit ute i skogen med klass och lärare. De skulle träffa någon slags fritidsledare mitt i skogen som skulle visa dem hur det går till i skog och mark.

Något hände och lill Fan började att uppföra sig illa... sprang iväg från klassen och så vidare...

Till slut hade den där fritidsledaren tröttnat och tagit tag i lill Fan i ett hårt grepp runt armarna och skakat honom och skällt ut honom...

Fröknarna ringde mig och bad mig komma och möta dem och ta med mig ungen hem direkt... tur för dem att jag var ledig idag!

När jag mötte dem kom han springande mot mig med tårar i ögonen... så fort läraren kom fram till oss sprang han och gömde sig bakom en häck. Hon berättade snabbt vad som hänt och vi gick vidare hemåt.

Lill Fan vägrar nu att gå till skolan imorgon... han sa: att om inte mammor och pappor får vara elaka mot sina barn varför får andra vara elaka mot barnen då?  Han sa att det hade gjort jätteont när fritidsledaren höll tag i honom och skakade honom.

Är detta ok?

... att så smått börja skriva här igen!

Har pausat ganska länge nu... och på ett sätt saknar jag AB. Dagarna flyter på och jag är glad över att våren är här... i alla fall som det verkar nu!

Men man vet aldrig... kanske blir vi lurade och rätt vad det är så dimper det ner lite snö igen.

Stora barnen har redan gått till skolan... nu är det dags att komma iväg med de små till dagis... vilket är en pina för mig! Men det kan jag berätta mer om sen...

... att ha varit helt arbetslös sen den 13 januari!

Det gick ändå ganska så fort... 4 intervjuer har jag hunnit gå på. Sista intervjun var i slutet av förra veckan och så ringde de i måndags morse och frågade om jag ville ha jobbet...

Och ja det ville jag ju! Så nu börjar jag redan på torsdag... egentlige ville de att jag skulle börja redan imorgon, men då har jag tid på sjukhuset med lill Fan och det vill jag inte avboka.

Ska blir så skönt att slippa a-kassan, som ju äntligen har börjat fungera som den ska.

Nu ska man bara vänja sig vid att vara en heltidsarbetande mamma med en massa ungar som drar och sliter i en... och rysligt tidiga morgnar kommer det att bli!

Så tidigt att dagis inte ens är öppet... ett litet problem som måste vi måste finna en lösning på snabbt som ögat!