Civilcourage/Naknefis

Vart har civilcourage tagit vägen? Ni vet, den där vuxna som sa till oss småkillar att hålla oss i skinnet när vi pallade äpplen, som hyschade när någon viskade för högt på bion, som sa till någon att ta upp skräpet och lägga det där det hör hemma... Småsaker, men även större som att gå i mellan de som slåss, rädda tjejen som håller på att bli våldtagen, att vittna.

Läste om en äldre man som blev attackerad på en buss av ett ungdomsgäng. Han blev hackad på, spottad på och slagen. En man i 35års-åldern gick i mellan och avbröt gängets trackaserande av den äldre mannen. Civilcourage.

När 35-åringen sedan klev av bussen så följde gänget med av och misshandlade mannen svårt med sparkar, slag och tillhyggen. Gänget var känt sedan tidigare, men hade aldrig kunnat bindas vid något. Nu kommer vi till poängen - den äldre mannen som först blivit attackerad ville inte berätta vad han sett för polisen, ännu mindre vittna. Han ville nämligen inte bli inblandad! Fy fan för så svaga människor! Här ställer någon upp på hans sida, råkar själv väldigt illa ut för det och så vill gubbjäveln inte bli inblandad! VAKNA! Du är ju redan inblandad. Hade 35-åringen inte heller viljat bli inblandad så hade du antagligen slutat dina dagar i en säng på långvården, för detta gänget drar sig inte för något. Hade han vittnat, så hade kanske pappan som var ute med sitt lilla barn i barnvagn inte blivit misshandlad i sin egen trädgård av gänget en kort tid efteråt. "Vill inte bli inblandad" -  det är ju så man kan spy!

Om vi alla tar och sätter ner klacken och står upp för det vi tycker är rätt, bara lite grand, så kan vi kanske vända den här trenden där allt från klotter och skadegörelse till våldtäckt, rån och misshandel kan pågå och ingen bryr sig. Tro inte att ett misshandlande ungdomsgäng uppstår från ingenstanns. De har sett att man kunnat kliva över gräns efter gräns utan att något händer. Hade någon tagit dem i örat och lett hem dem till föräldrarna när de pangat sin första ruta eller stulit sin första cykel hade det säkert kunnat bli folk av dem med. Dessutom måste vi föräldrar ta av skygglapparna och inte ta barnen i försvar hela tiden. Stötta dem - ja. Men inte förneka att de kan göra oavsiktliga eller avsiktliga misstag.

Kan vi få igång någon slags folkrörelse av detta? "Passing it forward"