Senast Skrivet

Slumpa en blogg

Nära julen-uppelevelse 1

Söndag 3 nätter före julafton.
En nära julen-upplevelse. Tillika nära döden-upplevelse.

Jag hamnar mellan 2 köer i bokhandeln och svetten bryter fram i pannan.
Jag ska bara ha plastfickor och presentsnören.
För mycket folk för min bräckliga person.
För mycket ljud ljus glitter prassel etc.

Söt piercad expeditska blippar barnbok åt invandrar-farbror. Vill ha 89 kronor petalt.
Invandrar-farbror påpekar att den kostar 49 kronor.
Söt piercad expeditska framhärdar:
– Det är det i datan som gäller. Jag kan inte göra något åt det!

Det snurrar i huvet. Av prassel och glitter och irritation.
Om jag inte så gärna ville få de där presentsnörena avklarade - och om jag kunde ett lagrum - och om jag hade lite jävla råg i ryggen skulle jag lugnt tala om för söt expeditska att invandrar-farbrorn ska betala 49 KRONOR - det står i nån konsumentköplag nånstans.

Men jag inser att om jag öppnar munnen nu kommer jag skrika att farbrorn ska ha boken för 49 kronor - OCH INTE EN JÄVLA SPÄNN MER DIN MINI-HAGGA och DET ÄR FÖR FAN SVENSK LAG SOM GÄLLER HÄR ÄVEN OM VI ÄR I KISTA och SÄG INTE "DATAN" EN GÅNG TILL!!!!
Och då kommer jag komma hem utan presentsnören. Portad från bokhandeln på livstid.

Jag tiger fegt och olyckligt.

Huxflux blir jag - hon mellan köerna - framkallad till söt piercad expeditska. Och när hon blippar plastfickorna råkar jag fråga om dom inte har en Hasseåtage-dvd-box. Jo! säger hon och sedan utbryter stora dvd-kalabaliken.
Mycket hjälpsamt engagerar hon halva personalstyrkan i att leta försvunnen dvd-box.
Det tar en kvart.
Känner hur två köers samlade ögonpar dödar mig långsamt.

- Nej, jag struntar i det, kvider jag.
– Nejdå, vi SKA hitta den, den var här nyss! säger söt piercad expeditska bestämt.

Väntar. Svettas. Dödas.

Äntligen! Puh!
Och när hon blippar boxen vägrar "datan" att registrera priset 749 kronor utan envisas med 299 kronor.

Hade jag haft någon jävla råg i ryggen hade jag sagt att det är väl det som står i "datan" som gäller.
Men jag måste fortsätta fega linjen. Väntar.

Men då håller det på att brista förr söt piercad expeditska.
Hon dänger boxen i disken.
– Nu skiter jag i det här, du får ta den för 299 kronor!!!

Slinker ut ur bokhandeln.
Utan att ha hjälpt felbehandlad farbror.
Med 450 spänn mer på plastkortet än jag borde.
Och - vet inte vart de tog vägen - utan presentsnören.

Vilket Barn har MEST Rätt I Samhället?

Igår:
Hämtade barnen (med bil, fy mig!). Hem – starta Törnrosa-film åt O – leta fram sax, ägg, snöre, salt m m åt Stora E som höll på att lära sig trolla – laga mat (chicky bits, krovbröd & clementiner…) – framtvinga påklädning – framtvinga intagandet av sittplatser i röda bilen.

Brum.
Lyssna på konsert och sedan efterföljande julfest.

Brum.
När vi svänger in på vår lilla gata säger Lilla O:
– Jag vill titta på Törnrosa!
Snabbt överslag. Klockan är 20. Hon kan säkert titta klart före läggdags.
– Okej!
Då hojtar Stora E:
– Jag ska se på Simpsons klockan åtta!
Tankepaus. – Vill inte du också titta på Simpsons, O? Jo, det vill du väl!?
– NEEEJ! TÖRNROSA!!!!!!!
– Ehhh… ja… nu lovade jag ju faktiskt...
– Då ringer jag till BRIS! säger Stora E.
– Ja gör det! Vore intressant att veta hur dom ställer sig i en sån här konflikt. Vilket barn som har mest Rätt I Samhället, säger jag.

Vi går in. Snilleblixt.
- Men du, om O tittar på Törnrosa så spelar vi in Simpsons och så kan du spela Batman på datorn och titta på Simpsons en annan dag!
- Okej! Då ringer jag inte BRIS.

Puh!
En win-win-win-situation.
Och jag undkom BRIS.

Den här dagen i siffror

3 och 1/2 vecka sedan jag tränade.
364 dagar kvar till jag fyller 40.
6 dagar kvar till julafton.
1 person kvar att köpa julklapp till före jul.
Noll pepparkakshus byggda.
Noll julkort skrivna.

Kunde fått en livs levande gran

Men detta är roligt och förtjänar skrivas.
Fick en inbjudan att dricka glögg och få en livs levande gran på ett chict kontor i staden. Vet ej säkert om kontoret är chict men misstänker det.
Detta skulle gå av stapeln (vilket bara seglingstävlingar kan göra) i morgon.
Jag kunde ju inte säga att jag inte kan komma pga att någon fyller år för då hade dom med det chica kontoret satt en stjärna i toppen på min gran om jag känner dom rätt.

Så jag tackade nej för att jag ska gå på en konsert som sonens kulturskola arrangerar – men där sonen inte framträder själv så det är inte livsviktigt att gå dit.

Nu fick jag ett mejl från dom med chica kontoret. Dom ville leverera en livs levande gran. Hem till mig. Kunde dom få adress och eventuell portkod…???

Och det är nu det börjar bli mytomanvarning på mig.
Men jag är lite allergisk av mig. Faktiskt.
Precis som Stora E blev i våras. Och som är rädd att Lilla O ska bli.
Så vi HAR INTE GRAN.
Vi har PLASTGRAN.

Och detta ska man behöva berätta för folk med chict kontor.
Fast jag vet ju inte om kontoret är chict...

En uppväxt raderad av något med reklampauser

Det är ingen måtta på hur mycket Spotify hyllas just nu.
Har inget att invända där. Håller med. Förutom att ljudet från min mac – som eldoktorn alias h-mannen alias hobby-akustikern påpekade – är något fattigt på basljud.
(Och säg inte att jag ska koppla in massa högtalare och jox för då är det ju plötsligt inte så enkelt längre. Och jag är de enkla lösningarnas drottning. )

MEN – läste i en blogg om någon som ägnat sin adolescens till att samla på sig värsta skivsamlingen. Åkt in till stora staden Gbg, rotat i backar på diverse skivaffärer. Ett och annat besök på Bengans och Skivhugget kan man tänka.

Och nu. Heureka! Finns allt där i hans dator. Ett login och en knapptryckning bort.
Ett login och en knapptryckning och hela ungdomens verk är borta.

Något melankoliskt över detta.

Och det stärker mig i övertygelsen att just nu är allting sagt och gjort.

Säger som Winnerbäck ”allt är sagt, luften är ren”.

Kanske dumt att jobba i ord och bild-industrin då.
Och ännu dummare att skriva en blogg…


PS Och detta fenomen som raderade en hel adolescens har självklart reklampauser.

Snickerboa nästa

Japp. Nu är jag där igen.
Men hittade just ett välfunnet uttryck i en artikel på aftonbladet.se.

” Jultraditionen lever vidare som om vi kvinnor fortfarande levde som Alma i Katthult. Hon som ägnade all sin tid åt förberedelser. Du har några få timmar efter jobbet.”

Detta medan pojkarna/männen kan sitta i snickerboa. Eller köra foten i råttfällan. Och gå omkring och leka drama king i allmänhet.

Sånt har ju en annan inte tid med.
Strictly business.

Drömde jag - eller ska Bratz dö?

Stora björn försöker just slå ihjäl en Bratz-docka i soffan. En jäkligt irriterande Bratz, styrd av en övertrött Lillabjörn.

Men ååååh. Kunde man inte läsa häromdagen att Bratz måste sluta tillverkas?
Eller drömde jag?

Om det var sant så var det antingen:
1. en dröm som blev sann eftersom dessa dockor är dem jag haft svårast att förlika mig med, även beaktat konkurrensen från Barbie och My Little Horrible Pony
eller:
2. ändå bara en kortvarig seger eftersom Mattel kommer köpa upp skiten och producera Bratzdockorna - fast ÄNNU värre.

Ska sluta klaga på stressen i Månaden från Helvetet

Nu hade jag tänkt skriva om december. Om hur jag flanerar på stan och handlar julklappar, arm i arm med T the Tech. Vi har klockade kappor och bär flera finfina pappkassar med snörhandtag, fyllda av läckert inslagna paket. Från himlen singlar snöflingor sakta. Vi stannar och dricker varm choklad på stående fot och ler med vita tänder. I bakgrunden klingar nån stämningsfull julsång.

Men jag kanske måste skriva om december i verkligheten. Om hur mitt fulaste jag i grå jacka med tandkrämsfläckar på varje år kör i vild panik till Den Jättestora Leksaksaffären utanför stan, där svettpärlorna tränger fram i pannan, jag hittar inte nånting för det finns för mycket och jag bara undrar varför ingen inte tar ut batterierna ur alla jävla tutande, blippande demonstrationsexemplar. Och så panikhandlar jag alldeles för många, alldeles för dyra leksaker och slänger argt in dem och deras prassliga asfula kassar i bagageutrymmet på min otvättade bil.

December är månaden från helvetet. Men när jag får tid att tänka i några minuter på coop forum – för jag är ju alltid ute i sista minuter och därmed alltid får stå i exakt samma kö som exakt resten av västerorts befolkning – så tänker jag att sånt är väl livet för oss alla.

Varför då klaga? Varför drar vi alla hela tiden alla dessa historier för varandra om hur stressade vi är?

Det är som att varje dag säga att jorden är rund.

Fast vi inte ens vet om jorden är rund. Det vet vi bara genom hörsägen. Förutom Fuglesang, då. Han borde veta.

Det är roligt att bjuda små...

Det är roligt att bjuda små björnar på middag ibland.
1. De tycker det är kalas med mamma scans köttbullar.
2. De skiter i om besticken är udda och kan jubla över ett snyggt glas (av plast, med tiger på).
3. Middagskonversationen flyter utan pinsamma tystnader.
4. Man lär sig alltid något nytt. Lillabjörn artikulerar tydligt texten till 'Mina tråder' så jag säkert ska fatta: 'Lyssna, SPREJA, titta fram på DRÅRNA. Tip tap, tip tap...'

Rekord - inte en enda jävla julklapp inhandlad

Fredag: Pappmuggarna har tagits bort i fikahörnorna på jobbet och ersatts av - ja vad?
Fann mig själv dricka vatten ur en ljusstake på fredageftermiddagen.

Tog en öl utan att ta en öl. Fick mess med två nästan-9-åriga björnars krav på att hyra film. Snappade åt mig Superhjältarna i videobutiken på väg hem.

Lördag: Lillabjörn skrek att duken luktade illa. Tog bort den. Gick och spydde. Fortsatte med det resten av dagen.

Söndag: Återuppstånden från de döda. Åt fisk i Vällingby. Lillabjörn satt bredvid och höll för näsan.

Något slags rekord - inte en enda jävla julklapp inhandlad.

Men imorgon börjar en ny vecka... Shalalalalalalalala.

I livet runt 38 städar man före festen

Kollegan Jacki - som lever livet runt 62 och jag vet inte när hon städar - ringer och berättar om sin nya arbetsplats, tre trappor ned från mig.

- Här jobbar bara tysta starka män. Och så är det skitigt på golvet, sammanfattar hon.

Jag tänker att jag ska berätta det för vissa tysta starka män.
Sedan tänker jag på golv och varför dom har skitigt på golvet. Varför! Kan inte bero på de tysta starka männen, de verkar renliga.
Sedan tänker jag på att jag dammsög i fredags - inför kalajs med 15 personer.

Och tänkte jag på att förr städade man (eventuellt) efter festen. Då bara det rasslade i dammsugarslangen av jordnötter och kapsyler och glasskärvor.
Och en helt platskasse med fimpar & aska fick man bära ut.

I livet runt 38 städar man före festen.

Eftermiddag för en slacker – så gör du: 21 enkla steg

När arbetsdagen var slut återstod bara att:

1. till dagis och stoppa in Lilla O i bilen
2. till skolan och packa in Stora E + instrumentlåda
3. till folkan, parkera (såg redan då att jag blev inparkerad men orkade inte just då...), fram med scenkostymen åt E, upp på läktaren med Lilla O, h-mannen anslöt
4. gråta av rörelse när 42 knattar spelade jullåtar på blåsinstrument
5. på med alla skor och jackor, få med alla barn och lådor
6. får hjärnblödning för att jag blivit inparkerad
7. banka med knytnäven på en bil som nästan backade på mig
8. rulla iväg till skolan
9. hitta h-mannen så att någon kunde betala inträde för mig
10. hitta ett bord att dela med familjerna H och P
11. köpa lotter – och hoppas att jag inte vann eftersom jag – VILKET FRU P påpekat 13 gånger – INTE SKÄNKT NÅGRA PRISER TILL LOTTERIET
12. avnjuta fritisbarnens uppträdanden inkl Stora E:s
13. rusa på toa med Lilla O
14. tamejfan vinna på lotteriet och skicka upp h-mannen på scenen eftersom jag och fru P höll på att kissa på oss
14. äta lussebullar
15. samla ihop skocken
16. rulla hem bilen och sladda på bron över ån
17. fixa mat åt barnen klockan 21 på kvällen
18. nattningsprocedur
19. PUUUUUHHHH!!!! Alla sover. Va skönt!
20. Men helskotta (och nu är klockan 22.30) Lilla O ska ju ha lunchmatsäck imorgon!!!!
Okej:
21. steka pannkakor

Glad att någon vill bli som jag......

Glad att någon vill bli som jag...

På utvecklingssamtal på dagis. Lilla damen hade blivit intervjuad av favvofröken.

- Vad vill du bli när du blir stor?

 - Prinsessa. Och lika lång som mamma.

Varför byter folk ut bebisar mot tonåringar?

Åt lunch med ex-kollegan Dogge. Och fortfarande-kollegan Majsan.
Vi var en gång del av den hårda kärnan. Lite som Ulrike, Andreas och Gudrun i RAF.
Nåja.

Man kan konstatera:
1. Folk som en gång hade bebisar har plötsligt bytt ut dem mot tonåringar (why?)
2. Vi blir fan bara snyggare med åren. Skulle kunna ställa upp i reportaget Så behåller du kroppen, utseendet, intelligensen, håret, jobbet och glöden – hela livet.
3. Det var inte sämre förr men annorledes. Och framför allt SKITKUL.
4. Tiderna ändras – numera får man inte röka på vårt gamla lunchhak.

Ni är skyldiga mig 100 spänn

Ni är skyldiga mig 100 spänn.

Jag somnade som en stock strax innan telefonhelvetet ringde.

Hilfe! Gotta sleep

Telefonen har 2.1 Mb minne ledigt.
23% laddning i batteriet.
Och kommer ringa 06.15.
Hilfe.
Gotta sleep.

Lustigt mess från Katmobilen

Lustigt mess från Katmobilen, typ efter midnatt lördag.
Hon har tappat bort sitt rosa rosa bandet-armband och vill KÖPA ett av mig.

Saken var den att vi köpte alla dom hade på planet från NY för vi var så yra i mössorna, fulla av välvilja och armbandet såg så snyggt ut i katalogen.
Det blev 2 var.

Men jag kan inte ha på mig det och utan att känna mig som en amerikansk julgran. Måste skärpa mig.
Ska ta på det imorgon.

Självklart får Katt mitt extraarmband. Och svarar: Åh, tack! Jag kände mig faktiskt rätt bedrövad när jag insåg att jag tappat bort det. Det är ju ett sådant fint minne f NY-resan. Så nu är jag :-) K

Hur hör man skillnad mellan...

Hur hör man skillnad mellan finlandssvenska och en helfinne som pratar svenska med brytning? Detta var stora diskussionsämnet på glöggen hemma hos familjen Södermalm i söndags. Jag borde veta. Jag var en av 2 i sällskapet som är uppvuxen med brytande mamma. Och jag är superbra på högläsning ur mumintrollet Hehe. Ändå kan jag inte förklara.

Mjau eller grr


Mjau eller grr.
Förra helgens spök- och monsterkalas.
O envisades med att va katt.
Som någon sa, alla allergiska barn blev säkert livrädda.

Problemet med att bli frisk

Klockan var nog ett innan jag somnade.
Och nu vaknar jag.
Den kulörta ljusslingan lyser i övre hallen.
I huset mitt emot sitter börsmäklaren och stirrar in i en skärm på väggen.

Problemet med att plötsligt bli frisk: förra natten febersov jag 12 timmar.
Nu kan jag inte sova...
Men snart är det dags att stiga upp.

Jag lovar att kommer jag kunna sova. 100 spänn.

Pepparkakshuslig eller ingeförfärlig?

Det var ett jäkligt bra ord som jag kom på förra julen. Pepparkakshuslig. Fast det är säkert många som kommit på det före mig. Men det skiter jag i.

Å då tror jag att Majorna-Ola svarade att han var ingeförfärlig eller nåt sånt. Eller att jag var det hehe.

Och detta är helt ingeförfärligt men nu har jag beslutat mig för att inte vara pepparkakshuslig i år. Känns som ett svek mot familjetraditionerna och allt.

Men - det är min något försenad tonårsrevolt. Mot mig själv. Och ren självbevarelsedrift.

Glöggkvoten är fylld

Imorgon är det första advent. Och jag har redan överskridit julkvoten. Då menar jag faktiskt inte bara GLÖGG-kvoten som jag fyllde igår kväll, haha, utan:

- bakat lussekatter

- kokat fudge (inte jättejuligt, men ändå)

- satt en röd ljusslinga i trädet på framsidan

- haft glöggafton med tre sorters glögg tillsammans med tre andra familjer

- ätit tomteskum

- lagt en röd duk på köksbordet + en lingonrisig löpare

- tagit fram adventsbarnen (ljusstakar)

- tagit fram änglaspelet (som blev Lilla O:s nya favorit och därmed kan se slutet på sitt liv som änglaspel närma sig)

- köpt 2 vita amaryllislökar och satt i krukor

- fått en röd amaryllis som redan slagit ut och går mot döden

- köpt SVT-julkalendrar + chokladkalendrar till barnen

Julpyntat på ett kick. Det går...


Julpyntat på ett kick. Det går snabbt när man har en stor tomteröd lampa året om.

En annan typ av ordningssinne....


En annan typ av ordningssinne. Idag råkade jag hitta adventsbarnen och ställde dem i köksfönstret. I mitten. Symmetri på nåt vis. Trots att det stod en amaryllis längst till höger och ingen till vänster. Några timmar senare har de rört sig åt vänster och ställt sig tätt tätt ihop. Påminde mig om förra året då vi hade en 3åring som hela tiden disponerade om julpyntet. Nu är hon 4 och verkar ha samma lite annorlunda syn på hur tingen ska arrangeras

Så olika tänker män och kvinnor - åtminstone vissa

Boff!

Det hade snöat som fanken i morse när vi tumlade ur sängarna.

- Det är vinter! skrek Lilla O.

- Jag ska bara gå ut lite, meddelade Stora E, vanligtvis en dedikerad innesittare.

Själv såg jag framför mig kollegorna som skulle spela fotboll - utomhus - idag och skrattade halvhögt. Och innan jag kom ur morgonrocken var barnen halvvägs ut. Så jag stod i dörren och pälsade på dom så mycket överdragskläder jag bara hann.

Sedan kom h-mannen ner för trappan, tittade ut genom fönstret och sa till mig att man inte får skrapa framlyktorna på bilen för då kan de bli repade och då blir det svindyrt för numera måste man inte bara byta (plast-)glasen utan en hel insats...

Sedan tänkte jag på hur olika män och kvinnor är (eller åtminstone den här mannen och den här kvinnan). Han refererar till våra grannar som "Audi-huset", "BMW-huset" etc. Medan jag säger "tvillingflickornas hus", "ensamma mammans hus" eller "Bellas hus".

Och en del tycker att snö är nånting att skotta. Andra tycker att det är nånting att åka i.

På kvällen kom plogbilen in på vår lilla gata. Lilla O undrade varför.

Jag: - Den tar bort all snö.

Lilla O (med darrande underläpp): - Men jag vill åka pulka imorgon...

Jag: - Den tar bara bort snön på vägarna.

Lilla O (med desperation): - MEN JAG SKAAAA ÅKA PULKA IMORGON!!!!!!!!!!!


Nästa sida »

Senaste blogginläggen

Senast kommenterade


Denna blogg modereras inte på förhand av Aftonbladet och här gäller inte det utgivaransvar som finns på Aftonbladet.se. Bloggens innehavare är ansvarig för allt innehåll.

Tipsa oss om du upptäcker något regelbrott. Läs reglerna