En uppväxt raderad av något med reklampauser

Det är ingen måtta på hur mycket Spotify hyllas just nu.
Har inget att invända där. Håller med. Förutom att ljudet från min mac – som eldoktorn alias h-mannen alias hobby-akustikern påpekade – är något fattigt på basljud.
(Och säg inte att jag ska koppla in massa högtalare och jox för då är det ju plötsligt inte så enkelt längre. Och jag är de enkla lösningarnas drottning. )

MEN – läste i en blogg om någon som ägnat sin adolescens till att samla på sig värsta skivsamlingen. Åkt in till stora staden Gbg, rotat i backar på diverse skivaffärer. Ett och annat besök på Bengans och Skivhugget kan man tänka.

Och nu. Heureka! Finns allt där i hans dator. Ett login och en knapptryckning bort.
Ett login och en knapptryckning och hela ungdomens verk är borta.

Något melankoliskt över detta.

Och det stärker mig i övertygelsen att just nu är allting sagt och gjort.

Säger som Winnerbäck ”allt är sagt, luften är ren”.

Kanske dumt att jobba i ord och bild-industrin då.
Och ännu dummare att skriva en blogg…


PS Och detta fenomen som raderade en hel adolescens har självklart reklampauser.