Min första Fars-dag utan en levande Pappa

Måndagen den 2 mars i år avled min Pappa – Leif Eriksson.  Han kördes i ambulans från sitt hem i Ängelholm till lasarettet i Helsingborg på söndagsmorgonen. Han vaknade som vanligt söndagen den 1 mars 2009 vid halv åtta tiden och gick upp för att slå på kaffebryggaren. Han kom tillbaka till sovrummet och slog på Tv:n för att han och hans fru Maggan skulle titta på starten i Vasaloppet. Mer blev det inte. Maggan berättade att han skulle lägga sig och titta men reste sig lika hastigt igen och gick in i badrummet. Därifrån hörde hon en enorm duns och han var bort från allt och alla. På en sekund. Ingen hade misstänkt något. Han var inte sjuk, inte överviktig. Han var inte fysisk aktiv men var aktiv i sitt jobb och på sin fritid. Men han var rökare.

Massiv hjärtinfarkt som blåste ur hela hjärtat. De timmar, som blev nära på ett dygn, som han trots allt fortsatte att leva var det bara som att hjärtat flimrade. Han hade ingen puls. Tidigt, tidigt på morgonen måndagen den 2 mars var han inte bara hjärndöd utan även hjärtdöd. Han blev 64 år.