Bits and bobs from the median strip

Nu lägger jag ner den här bloggen. Tack för den tid som varit och alla era fina kommentarer. Jag ska börja blogga annorstädes under lite mer ordnade former och med mitt riktiga namn. Jag länkar dit när den kommit igång.

xyxy

Jocke

Om ca 5h är det dags för det hetaste derbyt på väldigt länge. Apa if kommer på besök till ett sedan länge utsålt Råsunda. Inte nog med att tabelläget gör matchen extra intressant, i dagarna har även vissa s.k. "supportrar" vandaliserat träningsanläggningar och spelarbostäder, något som har lett till att stämningen supportergrupperna emellan har piskats upp mer än vanligt. Tråkigt att ett fåtal rötägg ska få förstöra för den stora massan fotbollsälskare.

Jag vägrar skriva in något tips då det alltid blir förlust när jag gör det så jag nöjer mig med att konstatera att det kommer bli en klassisk match. Nu slutar jag för dagen och sticker iväg till Solna och dricker lite bärs.

Framåt Stolta AIK!

Det går bra nu. Jag har tidigare berättat om min äckliga lägenhet. Den är äcklig av ett flertal anledningar. Den är äcklig därför att den inte har blivit renoverad sedan huset byggdes (under förbudstiden), toaletten och köket är speciellt äckliga och en grogrund för illasinnade bakterier. Jag rör aldrig golvet någonstans utan mina tofflor. Att lägenheten är i ett väldigt dåligt skick gör mig mindre benägen att "fixa mysigt" i den, det är lite som att polera en korv av bajs. Det innebär att jag inte städar så ofta vilket gör att förfallet hos mig är totalt och jag har sedan länge slutat att ta emot besökare.

Men nu är det stora saker på gång ska ni veta. Jag har precis blivit erbjuden en ny lägenhet, ett par portar längre ner på gatan. Jag bor för tillfället i en tvåa men kommer att uppgraderas till en fyra. Nyrenoverad, med kakelugn och med en obetydligt högre hyra. Allt detta gör mig glad i hågen. Lite tråkigt att flytta från porten där jag har min lillebror med flickvän, men skönt att slippa sova med iPoden för att stänga ute deras kärleksaktsläten.

Så om ett par månader är det jag som lever i ett mindre palats (dock utan fullständigt möblemang) och tar igen alla middagsbjudningar som jag har gått miste om under det senaste året. Ni är alla hjärtligt välkomna!

Nu går vi hem tycker jag.  

Jag fortsätter med lite tips för er där ute som är lika tragiskt antisociala som jag är. Och  det är lättare att enbart stolpa upp en massa skit än att skriva sammanhängande meningar, något jag känner mig alldeles för bekväm för att göra.

Här följer nu de tv-serier som jag tittar på för tillfället och som ni bör titta på. Lägg ner allt vad krogen och umgänge heter och slå följe in i min värld.

• Californication - har kanske nämnt det förut, men en väldigt underhållande serie.
• 30 Rock - Baldwin är underbar, så är även Tina Fey.
• Dexter (season 2) - alla gillar ju en massmördare.
• Flight of the Conchords - söta, roliga, nördiga, nyazeeländska pojkar.
• The Shield (season 6) - korrumperade snutar och arga gang bangers i en härlig symbios
• Jericho - Skeet Ulrich är ju fantastiskt kass men jag inte sluta titta på det här skräpet. 
• Family Guy - roligare än Simpsons.
• Heroes (season 2) - det kommer vara som lilla julafton när det sätter igång igen.
• House - lite samma grej varje vecka, men ändå ganska bra.
• Rome - dåligt om man tänker på att det är den dyraste tv-serien genom tiderna, men det gör vi inte och då är det hur bra som helst.
• One Tree Hill - Asgrymt! 
• Entourage - enbart för Jeremy Piven
• Weeds - det växer...

Serier jag vägrar följa för att jag tycker att de är tråkiga och som följdaktligen ni bör ge fan i att titta på:

• Grey's Anatomy - jobbigt med veliga människor med blek hy.
• Desperate Housewifes - bara extremt dåligt och intetsägande
• Gilmore Girls - dom pratar alldeles för snabbt och alla är brådmogna, som en sämre version av Dawson's Creek.
• Alla brittiska krimserier av typen Midsomer, Bevis hit och dit, etc
• CSI - alla versioner
• Lost - flygplanskraschen i första avsnittet ger mig fortfarande mardrömmar. Och jag vägrar bli proppad med skit vecka in och vecka ut.

Jag har dock haft tillräckligt med tid att ladda ner och lyssna på massor av musik. De här skivorna lyssnar jag på för tillfället och rekommenderar varmt:

• Chamillionaire - Ultimate Victory
• Prodigy - Return of the Mac
• Talib Kweli - Ear Drum
• UGK - UGK (Underground Kingz)
• Devin the Dude - Waiting to Inhale
• Common - Finding Forever
• Ben Harper - Lifeline
• Bob Dylan - Blood on the Tracks

Det här lyssnar jag inte på:

• Paul Potts
• Kent
• Manu Chao
• 50 Cent
• Sean Kingston
• Moneybrother
• Mange Shit

Jag avskyr när folk gnäller över att de har så mycket att göra. Det är inte ett dugg synd om er. Jag har ett litet knep jag använder mig av förstår ni. Jag tar ett par djupa andetag och drömmer följande; jag lever i en värld som är som "Demolition Man" (den har ni sett va? Med Wesley, Sly och Sandra Bollocks. Varje gång man svär så låter det i en apparat som behändigt nog alltid är placerad i närheten och som spottar ut en lapp med böter på). Men istället för att reagera på folk som svär så hatar den apparaten som jag har i närheten av mig folk som gnäller på att det är mycket att göra. Så fort jag gnäller så börjar den tjuta och väsnas och blinka rött och tre sekunder senare kommer en death squad och sliter mig ur min stol, öppnar städskrubben och puttar ut en mer arbetsvillig person till min plats. Den personen är alltid en arbetsgivares våta dröm och att få tillbaka sitt jobb är en omöjlighet. Men diskvalificeras på livstid för den tjänsten. Det är reglerna. Det är ungefär så jag tänker mig att det är om man gnäller för mycket på jobbet och den tankebanan får mig alltid att hålla mig uppe på tårna och med ett leende på läpparna att ta mig an mina arbetsuppgifter, hur många och krävande de än må vara.

Med det sagt, de senaste dagarna har varit för jävliga! Jag har suttit i samma sammanträdesrum, varje dag den här veckan mellan 7-22 med sex personer som verkar bli dummare för varje minut som passerar. Och jag kan dra följande väldigt generella slutsatser utifrån dessa personer. Norrmän - detaljstyrda retards och usla stavare. Danskar - taskig attityd med enorma problem att förstå ens de enklaste sammanhang. Indier - assköna! Men jag förstår inte vad de säger. Finnar - vägrar att kompromissa. Tror att de är allsvetande. Svenskar (mig själv undantagen)- fega konsensusråttor.

Med dessa lågkvalitetspersoner har jag alltså spenderat 60% av dygnets timmar med under den här veckan. Mitt tålamod är numera obefintligt och det har gått ut över min vilja att skriva här (och det faktum att jag inte kan sluta somna innanför dörren när jag kommer hem).

I slutet på förra veckan var jag på konferens någonstans (på en kursgård ute i ödemarken, kommer inte ihåg vad det hette. Säkerligen var det något i stil med Vindpinade Kullens Bygdegårdsbruk). Vi konfererade, drack sprit, lekte tråkiga lekar och fulraggade på varann. Inte jag då, men de andra raggade. Jag blev fulraggad på, av vindögda kvinnor i berusat tillstånd som sedan dess inte har hälsat på mig och som jag numera alltid hälsar på extra glatt medelst avfyrande ett brett stomatolleende. Jag tyckte det var kul att de var intresserade, det är ju alltid trevligt att få känna sig eftertraktad eller hur är det nu man brukar säga...

Jag pep iväg därifrån så fort det var tillåtet för att tillsammans med tre vänner fara ner till Halmstad för att spela golf och för att se Gnaget spela boll. Det var en härlig resa. Jag blev beskylld av lokalbefolkningen för att ha mordhotad någon, för att vara en brat, för att ha utbytt saliv med någons fästmö (seriöst, vem fan säger fästmö och är under 30?) och för att ha dansat med för yviga gester. Det senare kan jag stå för allt annat är ren och skär lögn. Det var inte ett mordhot, jag är inte en brat (jag bara överdrev min utstyrsel och mitt uttal) och det var hon som började, jag hängde bara på.

Det är ungefär vad som har hänt sedan jag skrev sist. Nu ska jag klara av den här dagen utan otrevligheter och sen äta middag hos mina föräldrar. I helgen sticker jag ut till landstället och jordbrukar. Jag kanske helt sonika tar morgondagen ledigt, det beror på hur sent det blir ikväll. Men jag lovar och svär att skriva lite mer frekvent. Det är ju en del som har hänt på sistone med bland annat budgetpresentationen, Mourinho, det kinesiska barnet, Britney, flygkraschen i Thailand, min nyinförskaffade dator etc. Ska kommentera lite kring det framöver.

Men ikväll är det total fokus på matchen i mellanöstern. Kämpa AIK!    

är det ju att gnälla på "Idol". Och det tänker jag inte göra. Jag gillar det. Det är ett av det få program som får mig att vilja dra ett A4-ark längs med min urinöppning för att det är så pinsamt härligt. Och för att ett tv-program ska få mig att göra det krävs det något extra. Och det är ju nu det är roligt, innan alla medelmåttor samlas och gör upp på riktigt. Det är då jag sträcker mig efter zapparn. Kishti verkar inte helt stabil och det gör mig ledsen i ögat, jag tycker inte om att se trasiga människor.

Men det hela verkar vara lite för uppgjort emellanåt. Men jag sitter och garvar läppen av mig ändå och funderar över vilken låt jag skulle sjunga. Inte gangstarap som den där 11-åringen iaf, hahaha! Nej, det skulle nog bli Private Dancer eller vad som helst med Journey. 

Okej, det här inlägget kommer säkerligen få mig att framstå som ett svin eller ett weirdo. Men den som är fri från synd etc etc blaha blaha. Det händer ibland att jag går in och botaniserar bland gamla vänner och...hrrm, bekanta på Facebook för att kolla vad de sysslar med och om jag verkar vara mer lyckad (inte riktigt så, men kanske lite så ändå). Idag fann jag av en ren och skär tillfällighet en gammal gryta till mig. Vi var tillsammans i tre år ungefär, tre år som präglades av återhållen passion och som kändes som ett decennium nu när jag tänker efter. Jag minns den dagen då vi bestämde oss för att gå skilda vägar. Vi låg i hennes säng en morgon och jag sa: Du, vi borde ta och lägga ner det här va? "Vilket då?" "Ja, det här skämtet till ett förhållande". "Jaha, jo det är nog lika bra." "Okej, jag tar en dusch så sticker jag sen." "Låter bra. Du behöver inte väcka mig när du drar." Och det var det hela. Vi träffades någon gång efteråt och bytte tillbaka prylar och det var den sista gången jag såg henne. Det var väl en åtta år sedan. Lite skumt eftersom vi har en del gemensamma kompisar och inte bodde så långt ifrån varandra. Efter ett år fick jag reda på att hon tydligen hade haft ett litet sidoförhållande de fyra sista månaderna men varit för feg att antingen ta upp det eller breaka med mig direkt. Något hon kallt medgav var en korrekt bedömning av läget när jag ringde upp henne för att validera uppgifterna. Vilken ishäxa!

Men anywho. Jag ramlade som nämnts in på hennes facebooksida idag av en ren tillfällighet, vi har, eller hade ju en del gemensamma vänner och de har ju en tendens att dyka upp ur det fördolda i och med Facebookhysterin. Och let me tell you, I really dodged a bullet there! Hon såg förfärlig ut. Som en blandning av ett fullfjädrat psycho och en sliten cockerspanielhund som springer på gatorna i spanien. Som jag log när jag såg hennes bild. Okej att inte jag åldras som någon Sean Connery eller Sean Penn eller någon annan Sean heller för den delen men när jag stirrade på det där fotot (med en skräckblandad förtjusning) var det som att kastas 55 år in i framtiden.

Det gjorde min dag. Hade hon sett ut som Natalie Portman hade jag nog bitit mig i tungan och förbannat min egen flathet. Och hennes snubbe såg ut som ett litet ufo. Det var också lite kul och gjorde mig varm inombords. För det kunde ju ha varit jag som stod där bredvid Melanie Griffith-lookaliken med en fånigt leende på mina läppar.

Små saker jag ligger och tänker på så här på kvällskvisten:

• Mia Törnblom är som en läskig blandning mellan Maud Olofsson och ett penntroll och jag önskar att jag slapp se det.
• Varför spärrar man inte in lilla Madeleines föräldrar already? De är ju skyldiga som synden.
• Varför ligger jag och tittar på C.S.I.? Det har inte varit bra sedan det där dubbelavsnittet som Quentin styrde upp.
• Matisyahu är en lustig figur. Och duktig! Lite sugen på ett sånt skönt skägg...
• Jag måste återuppta kontakten med två av mina kusiner. Resten räcker det med att se på högtiderna.
• I helgen bokade jag flygbiljetter till Prag, London och Bangkok. Nu måste jag hitta hotell och en sugar daddy som kan ge mig lite stålar. Och ansöka om ledighet. Jag jobbar tydligen baklänges nu för tiden.
• Jag önskar vilja ha varit med under romartiden. Skulle se sjukt trevlig ut i ett höftskynke och potatissäckströja. Släng på lite farlig skäggstubb och jag skulle vara råhet på torget. 

Nu ska jag snart gå och lägga mig i mina nya egyptiska sänglinnen och läsa ut "Gregorius". Sedan vankas en ny fantastisk dag med allt vad det innebär.    

Jag har genomlidigt en av de värsta helgerna på väldigt länge. Det började sent i fredags kväll när jag låg i soffan och kollade på den femte säsongen av  "The Shield". Jag tänker bespara er detaljerna kring min plötsligt uppkomna åkomma, främst för att jag kommer kaskaduppkasta om jag tvingas återuppleva händelserna i detalj. Men låt oss säga att jag blev orolig i min lilla magge. Å det grövsta. Och på den linjen fortsatte det hela helgen. Jag ser det som en stor bedrift att jag lyckades ta mig igenom den stafett som gick av stapeln under lördagen. Vi var 8000 idioter som halkade runt i den lervälling som täckte 5km-slingan och jag klarade mig runt på precis under 23min, en tid jag är väldigt nöjd med med tanke på att min kropp var totalt tömd på vätska och jag var rädd att bajsa på mig under hela loppet så mitt löpsteg var inte lika gracilt som vanligt. Jag hade iof en plan för det också, om det värsta skulle inträffa kunde jag ju bara ta en vurpa i leran för att undanröja alla misstankar om analinkontinens.

På kvällen var jag inbjuden på en liten supé hos goda vänner. Kom dit, halsade i mig tre öl, kollade matchen och tog en taxi hem. 

Resterande del av helgen spenderade jag med att springa gatlopp mellan toastolen och soffan.

Låg på soffan och kollade en del filmer:

• The Lookout (Den var bra. Speciellt Jeff Daniels & Joseph G-L. 3,5/5)
• Superbad (Rolig. 3/5)
• Outlaw (Sådär. Ganska svag. 2/5)
• 28 Weeks Later (Scary! Men jättebra. 4/5)
• Ocean's 13 (Totalt värdelös. 0/5)
• Balls of Fury (Ett gott skratt. 3/5)

Sedan har jag kollat lite på olika serier. Började att se säsong sex av "The Shield", Avsnitt fyra av "Californication" och ett par avsnitt av "Lovespring International". Efter helgen har jag alltså fyrkantiga ögon, sömnbrist, liggsår och en otroligt öm behind. På onsdag sticker jag iväg på en tredagarskonferens där jag ska inrikta mig på att veva runt min magic i förhoppningen om ett nytt jobb och helgen kommer spenderas i Halmstad för att se Gnaget förinta Halmstads bollklubb. Måtte bara min rumpa vara okej tills dess.

Scheisse, vad jag har gått ner mig! Jag har tydligen blivit en sån ungkarl jag alltid har tyckt varit...ja, ganska tragiska. Öppnar jag kylen har jag att välja mellan ett paket lätta, ketchup eller en flaska Becks. Lägenheten är ostädad, alla utom två blommor är sedan länge avlidna och grejerna jag skulle bära ner i källaren står kvar och verkar ha förökat sig. Jag sitter orakad i soffan i mjuka byxor med wifebeaterlinne på torson och en Becks i handen. Kollar youtube-klipp, orkar inte svara i telefonen och känner mig ganska otillfreds med min situation i största allmänhet.

Vad gick fel? Hur kan jag ha gått från att vara en ganska skön snubbe med driv, en aning klass och drömmar till att vara en shut in med noll visioner eller ork? De val jag gör känns mer ogenomtänkta för varje vecka som går. Istället för att ta en sväng med mina vänner till Uppsala väljer jag att vara hemma för att "jag ska ju springa det där loppet på lördag". Hade det varit jag för ett år sedan hade antingen fejkat skada och skitit i det hela eller suttit på tåget en timme efter målgång. Men mitt jag av idag väljer istället spendera fredagskvällen med en god bok (läs illegalt nedladdad film) och en kasse persikor. Jag måste kamma till mig å det grövsta annars är det lika bra att joina upp med min granne alkoholisten för ett parti skit-i-allt.

Okej om jag hade varit sunkig på ett skönt sätt, som Hank i "Californication" (fan, avsnitt fyra borde komma snart förresten) men jag är mer som han det finska fyllot i tre kronor. Fast jag har nog finare ögon än honom, han var så där konstigt vindögd som man inte blir klok på.

Det här är de fem låtar jag lyssnar på ikväll:

• Take That - Patience
• Loudon Wainwright III - Daughter
• Babyshambles - Down in Albion
• Suburban Knights - Hard-Fi
• Maia Hirazawa - And i found this boy

Bra? Dåligt? It's all good as far as i'm concerned.

Imorgon ska jag rycka mig i kragen. Och kamma mig. Och släppa sargen. Och komma in i matchen igen. Och bli den sköna killen bara jag kan vara. Eller så köper jag lite gräs och softar ner.

Svara hur ni vill:

1. Var i livet befinner Du dig?
2. Är Du lyckligare nu än för fem år sedan?
3. Vad skulle göra Dig lyckligare?

Bara nyfiken.