Eva i Livsrummet

Livsrummet är under omgruppering och förflyttning.

Vi har bott här hos Aftonbladet sedan december 2006.

Nu blir vi avhysta, tillsammans med alla andra bloggare här.

Så vi tackar för oss och flyttar till http://evailivsrummet.wordpress.com.

Men ni vet hur det är i nya förhållanden...

Det tar tid innan det sätter sig så vi får se hur fungerar...och inte vet vi om vi får med oss hela packningen heller... men vi grejar med verktyg och exporter och importer...

Och så är det ju flyttstädningen....

Men om ni vill hänga med på flyttlasset så är ni förstås välkomna.

Kram på er!

Vi i Rummet är egentligen inga bikinibrudar direkt.

Så när vi läser om råden hur man ska bli ”klar för bikini på 12 veckor” eller ”kom i form för bikini på 4 veckor” då gäspar vi bara.

Vi vill inte veta receptet för ” fit för bikini” och vi tänker verkligen inte titta på filmen ”Bikini Workout”.

Inte heller funderar vi på att gå i ”Bikiniskolan”. Hahaha…

Inga övningar för att ”få platt mage och uppkäftig rumpa” är inplanerade.

Evorna i Livsrummet är av den sorten som under sommartid med fördel sitter placerade i badtunnor med havsutsikt, läppjandes på gott rödvin och låter mörk choklad långsamt smälta på tungan.

Någon trevlig ost är också att föredra emellanåt – gärna med en liten oliv till.

Vi behöver inte ens ha någon bikini på oss - att vara i form för.

De löst sittande kroppsdelarna flyter sedan upp på ett inspirerande och skojigt sätt.

Där sitter vi om sommarkvällarna, vippar med tårna, tokskrattar och tänker på hur lyckligt lottade vi är.

Vi är faktiskt helt perfekta, väldigt vackra och kolossalt trendlösa dessutom.

Lite tidlösa kanske.

Faktiskt tänker vi bara leva en gång och vara döda jättelänge sedan - så vi passar helt enkelt på.

Så vårt råd inför sommaren är – släng helt enkelt bort bikinin.

I Vatikanstaten har man haft fullt upp på sista tiden.

Anledningen har varit att man arbetat med att tillverka ett helgon av påven Johannes Paulus II.

Vatikanstaten uppges ha arbetat i ett rasande tempo med detta. Det normala (?) är att det ska ta fem år sedan ett tilltänkt helgon har dött innan man kan påbörja helgonprocessen. Men den nuvarande påven (det blivande helgonets efterträdare) låg i startgroparna och började jobba med förberedelserna redan fem dagar efter Johannes Paulus II begravning.

En första del i detta är salighetsförklaringen som nu gått av stapeln i helgen. Det som sedan ska till är att helgonet ska ha utfört mirakel efter sin död. Det lär redan ha gjorts. Den fd påven har varit aktiv på mirakelfronten så det finns ett tusental olika mirakel att välja på. Den heliga stolen har fastnat för miraklet med nunnan Marie Simon – Pierre som led av Parkinsons. Efter att hon i bön vänt sig till den döde påven blev hon frisk. Simsalabim. Så nu är det nästan klappat och klart inför helgonförklaringen. Det som nu återstår är att ett ytterligare mirakel inträffar efter salighetsförklaringen.

För att vara ett framtida helgon var dock Johannes Paulus II under sin levnad märkvärdigt ointresserad av alla barn som blivit utsatta för sexuella övergrepp av den heliga stolens företrädare runt om i världen. Så där kan det vara lämpligt att han hittar på ett mirakel.

Just frågan om sexuellt utsatta barn har aktualiserats den sista tiden efter Patrik Sjöbergs avslöjande om att han i sin barndom varit utsatt av sin styvpappa och tränare.

Det finns de som kräver att ungdomsledare och idrottstränare ska måsta visa upp utdrag ur kriminalregistret, precis som tex lärare måste göra.

Problemet är bara att de flesta som utsätter barn aldrig döms och därför inte finns i några register.

Andra, obskyra bloggjournalister, tvivelaktiga tyckare och forskare med märkliga agendor, påstår att ”traumamyten” skadar incestoffer mer än själva övergreppet.

Har Patrik Sjöberg med flera informerats om detta?

Dessutom höjs röster för att de som varit utsatta för övergrepp som barn ”känner fel” om de inte mår bra som vuxna och borde ”ta av sig offerkoftan”. Det påstås att barn inte heller tar så stor skada av det inträffade. Är det så att små barn berättar om övergrepp så är det oftast mamman som hjärntvättat barnet (för att ha barnen för sig själva) och är det fråga om ett äldre barn är det ”lust på stora skadestånd” som hägrar.

Jaa, vad ska man säga??

Med en sådan vuxenvärld är det inte lätt att vara liten.

Men nu lär idrottsförbundet ha gått ut med ett material… (?)… man kan ju bara stillsamt undra vad som avhållit dem tidigare. Det är ju inte direkt första gången det händer att idrottsledare förgriper sig mot barn.

Personer med det intresset söker ju sig till miljöer där det finns tillgång på lämpliga offer.

Ska man förstå pedofilivrarna rätt så är rädslan för övergrepp farligare än övergreppen som dessutom inte är speciellt skadligt. Det blir lite som efter kärnkraftsolyckan i Tjernobyl, rädslan för cesium blir farligare än själva nedfallet.

(Det blev ju så besvärligt annars.)

Här i Livsrummet håller vi fortfarande fast vid kravet på en generell och ovillkorlig fridlysning av barn.

Att utnyttja och exploatera barn sexuellt är inte för barnens bästa!!

Fy skäms alla ni som påstår något annat.

Och några mirakel i denna fråga är väl inte att hoppas på??

I april 2008 skrev Livsrummet om att Sverige skickade tillbaka kvinnor som sökt sig hit på grund av hedersrelaterad förföljelse i Irakiska Kurdistan. Idag, i april 2011, är detta lika aktuellt.

http://svt.se/2.34007/1.2399496/migrationsverket_vilseledda_-_flyktingar_hotas

http://svtdebatt.se/2011/04/migrationsverkets-avvisning-av-hedersflyktingar-brott-mot-de-manskliga-rattigheterna/

http://svtplay.se/t/102534/aktuellt

Nyheterna berättade igår om kurdiska Pejam och hennes 3 årige son som ska utvisas från Sverige till Kurdistan. Pejams pappa tänker döda henne och hennes barn eftersom hon, enligt hans tycke, dragit skam över hans heder. Därför har hon sökt skydd här i Sverige.

Tjänstemän från migrationsverket gjorde en studieresa 2009 och besökte Libanon, Syrien och Kurdistan och skrev en rapport om sina iakttagelser på plats. Där skrev man att det fanns obegränsat med platser på de lokala kvinnojourerna där. Det skulle i så fall vara bättre än i Sverige. Det man inte skrev något om var att dessa skyddade boenden attackerats av beväpnade män, kvinnor rövas bort och att det inte finns plats för alla.

-       Det sades till oss, säger Mats Rydén, Migrationsverkets tjänsteman på resan, men tillstår att det inte finns några tomma platser som väntar.

Röda Korset och Rådgivningsbyrån fick samma information men uppfattade inte kvinnojourernas kapacitet likadant som Mats Rydén och rapporterna ser inte heller likadana ut.

Kvinnoorganisationer i Kurdistan ifrågasätter också migrationsverkets rapport. Man vädjar om att inte skicka hotade kvinnor till Kurdistan.

Svenska migrationsverket anser att Pejam ska få den hjälp och det skydd hon behöver, kanske,…man försöker alltså i princip hjälpa till…..säger Mats Rydén lite svävande.

I Aktuellt i går berättade Dan Eliasson, generaldirektör vid Migrationsverket, om hur man från svensk sida arbetar med breda skyddsmarginaler och aldrig skickar tillbaka människor som riskerar att dödas. Dessutom är det, även i Kurdistan, förbjudet med hedersmord och Eliasson bedömer att Pejam ska få det skydd som krävs.

Eliasson har antagligen den enda kvinnojouren i irakiska Kurdistan i åtanke. Den med åtta redan fullbelagda rum.

I Livsrummet funderar vi på hur det tänks omkring Pejams situation. Om vi ponerar att hon och barnet får plats på det skyddat boende i Kurdistan och inte rövas bort av beväpnade män. Ska man det se det som lyckat – att hon och barnet i princip lever inlåsta där. Och hur länge?

Här under har vi klippt in det inlägg som postades för tre år sedan och det känns skrämmande aktuellt även idag.

Statligt verk arrangerar spännande

 hemresor

28 april 2008, kl 12:23 Skrivet av Evor i Livsrummet  

Migrationsverket i Sverige låter meddela att det hedersrelaterade våldet i irakiska Kurdistan har minskat eller helt enkelt försvunnit. Läget är därför nu gynnsamt att utvisa kvinnor till Kurdistan även om kvinnorna själva påtalar att de riskerar att mördas om de tvingas återvända dit. Trams, säger migrationsverket.

UD i Sverige, Röda Korset, och FN har en annan bild. Från UD säger man att hedersvåldet dessvärre har ökat i området under de sista åren. En högt uppsatt polisman på plats uppger att ett par hedersrelaterade fall anmäls varje vecka i hans stad.

I Livsrummet ställer vi oss sig frågan hur Migrationsverket har kommit fram till den här helt motsatta ståndpunkten.

Har man helt enkelt slagit en pling till någon lokal potentat? Kan det ha låtit så här??

Handläggare Migrationsverket: Hejsan, det här är Migrationsverket i Sverige, hoppas att jag inte stör?

Lokal kurdisk potentat: Nä nä, du stör inte alls, jag och bröderna har precis stenat färdigt för idag. Det är så lätt att dra på sig arbetsskador, har lite problem med kastarmen. Stenarmbåge kallas det visst.

Handläggare Migrationsverket: Hoppsan, det är bäst att vara försiktig. Jo, vi ville bara kolla upp hur ni har det nuförtiden med det här kulturella hedersvåldet som ni har sådant problem med. Vanlig rutinförföljelse av kvinnor lägger vi oss inte i, det är ju kultur överallt, men det här med ”HEDER” har ju blivit så himla hysteriskt…

Lokal kurdisk potentat: Jag förstår vad ni menar. Men det kan jag säga handläggaren att det är en missuppfattning bara, vi har inga problem alls med något hedersvåld överhuvudtaget. Inte bröderna och inte jag heller, vi är ena riktiga hedersmän allihopa.

Handläggare Migrationsverket: Så bra, skönt att höra, saken är den att vi har några kurdiska flickor här som påstår att de inte kan åka hem eftersom de tror sig bli dödade?? Vad säger ni om det??

Lokal kurdisk potentat: Nä, ni behöver inte vara oroliga för dem, ge mig bara namnet på flickorna och datum när de kommer så ska jag och bröderna ta väl hand om dem.

Handläggare Migrationsverket: Det låter bra. Nu när vi har, på ett rimligt sätt, försäkrat oss om att det inte blir några problem med att utvisa tillbaka kvinnor som flytt från er så kan vi meddela att den första sändningen anländer inom en vecka.

Lokal kurdisk potentat: Det blir bra, jag varskor bröderna och trummar ihop en välkomstkommitté. Ni kommer inte att behöva ha mer bekymmer eller höra av de kvinnorna mer.

Handläggare Migrationsverket: Så bra, då säger vi så.

Här i Livsrummet råder det som vanligt full rusch under dagarna i den Stilla veckan.

Alla i Rummet är upptagna med allehanda förberedelser inför den årliga gruppresan på torsdagkväll. Visum, inreseblanketter och främlingspass har letats fram.

Vissa har uppgraderat sina kvastar från i fjol, någon har till och med målat fartränder i form av arga blixtar på sin. Andra har preparerat sina med allehanda salvor och dekokter.

Det har blivit allt svårare med åren att få tag i upp och nervända kor att transportera sig på så de har skippats helt under senare år. Annars var det faktiskt ett uppskattat och traditionellt inslag. Men EU-märkningarna i koöronen ställde bara till det.

De fastnade i kaffepannorna, kattorna blev som galna och våra nylonstrumpor revs sönder. De flesta tycker att kattorna alltid har varit ett problem eftersom de ofta var så fräsiga och ilskna. Redan i förfjol bestämde vi oss för att helt sonika sprutmåla några hamstrar och trycka ner i espressomaskinerna, det blir mest praktiskt under transporten.

Det visade sig fungera väldigt bra så det konceptet kommer även att användas i år.

Nya kostymeringar provas in och gamla favoriter ändras om. Det nålas, tråcklas och det broderas.  I år håller raffset-trenden fortfarande i sig, även om den slog igenom stort i fjol. Det är mycket spiraler, fjädrar, hyskor, pushup och pushin nu. De knähöga stövlarna hänger med sedan i förrförra året då det var mer av nitar, gummi, lack, läder och nappakepsar.

Tidigare år har det varit mycket Bardotrutigt och pastell med pumps som har gällt.

Sedan är det sjaletterna. Det blir alltid diskussioner omkring dem. Vissa anser att de ska täcka nästan hela ansiktet medan andra tycker att det är bara för mycket folklore.

Annat var det förr. Då åkte vi iväg i elastabyxor och banlontröja med virkade hjälmar på huvudet fyllda med ihopknölat toalettpapper så att de blev höga i modellen. Vi hade TVkannor i virkade plastfodral käckt fastknutna i den Raketostinsmorda Piassavan. Andra krängde in sig i kalasbyxor, jumperset och sockiplast. Spottade i mascaraborsten, svärtade ögonen, tuperade håret, tryckte in en småfralla i frisyren och målade läpparna i den gamla hederliga, men ack så klatschiga Shantung Nr 29. Sedan rättade vi till magväskorna, tog en Toy och sparkade iväg.

Nu ska alla kvastar vara Kravmärkta, Svangodkända, ergonomiska och ha vissa mått. Det är visst något med EU…?

Vi startar i alla fall strax efter 18.00 på torsdag, kollar bagaget, rättar till glasögonen, ställer in backspeglarna, fäller ner visiren och väntar in Livsrummen från norr, möter upp de från söder och sedan blinkar vi och svänger vänster.

Härligt flygväder är utlovat.

Det blir ju en hel del festligheter de följande dagarna. Vi är ju inget könsneutralt gäng direkt men det jämnas ut till en liten del vid framkomsten. Vi tänder påskeldar och sedan brukar det bli lite Ryska påsken och en del Sanning och Konsekvens. Ja just Sanningen tar vi lite lätt på om nu sanningen ska fram så det blir mestadels Konsekvenser.  På kvällskvisten blir det god mat, gott vin, härlig choklad, tjocka cigarrer, mycket sång, dans och en mycket dålig man. Värden är ett trevligt sällskap som vi alla delar på. Som vanligt börjar han med att säga nej men menar naturligtvis ja. Vi vet ju alla hur män kan vara. Han brukar vanligen vara vackert pyntad med fjädrar i bockskägget, ha nyvaxade horn och en hög svansföring.

Vid utcheckningen brukar de flesta vara ganska slaka, speciellt värden kan ge ett något urlakat intryck. Några brukar vilja fortsätta festa och söker därför asyl. Vi andra får hemtransporteras via kollektivkvasten.

I fjol uppstod dessvärre en del komplikationer under resan.

En blodfattig och bleksiktig resenär med en stirrande blick utrustad med en motoriserad kvast av märket ”Evin Rude” sällade sig till oss övriga. Med en röd ros i ett krampaktigt bett och med en ful katt, som påminde om Alfred E Neuman, trängde han sig på och ville leka doktor.

Det visade sig snabbt att detta var en hemlig agent, förklädd i en sjuksköterskeuniform, som hade för avsikt att ”avslöja” oss.

Vafalls??

Honom avvisade vi dock resolut och omgående. Han försvann mot väster med orden att han ”skulle anmäla oss till JÄMO” och att han ”nog visste allt om skogstokiga häxor” och än märkligare, han sa att han ”som man hade offrat sig för oss i alla tider och att han minsann hade ett nätverk” …???

Vi förstod inget av detta - men kan ju hört fel. Är det någon annan som vet?

I år hoppas vi på en lugnare överfart. Vi får kanske anledning att återkomma i frågan?

Nu undrar vi bara om alla intresserade medresenärer, med eller utan dunkla motiv, fått färdplanen och programmet? Annars finns det kanske snart att ladda ner på www.bluehill.com

Det går också bra att anmäla sig direkt till Livsrummet.

Eller ses vi på plats? 

 Åk inte till Grekland.

I alla fall inte om du är kvinna.

Om du blir våldtagen och polisanmäler detta riskerar du att bli åtalad för förtal av gärningsmannen.

Den grekiska bilden av svenska kvinnor är tydligen den; 

• att hon tar en ”våldtäktsförsäkring” (okänd i Sverige men tydligen välkänd i Grekland)

• att hon åker till Grekland,

• att hon provocerar stackars grek till att ha ”överraskningssex” med henne

• att hon anmäler detta till polisen

• att hon håvar in stora försäkringspengar

• att den våldtäktsprovocerade greken känner sig kränkt

Så nu har Grekland satt ner foten, pekat med hela pitten och tagit ståndpunkt.

Så här kan de inte ha det.

Nu åtalar man turistande kvinnor i Grekland som inte finner sig att bli utnyttjade av grekiska män. 

Den svenska avdelningen av föreningen Bitterpittarna applåderar det resoluta tilltaget. 

Man menar i ett pressmeddelande nu på morgonen att

”man här i landet länge haft problem med kvinnor som inte följer regeln ”mannen bestämmer”. Det vet väl alla att det är vi män som bäst kan avgöra om en kvinna blivit våldtagen eller inte. Vi välkomnar därför att problemen med de trilskande svenska kvinnorna blir belysta ur ett internationellt perspektiv.” 

Bitterpittarnas talesman, dr B Pitting, konstaterar dessutom ”att svenska kvinnor måste ta sitt ansvar, bli mer flexibla i sina partnerskapsval och ta sig an de lågutbildade, arbetslösa och våldsbenägna männen. I annat fall riskerar den gruppen ha svårt att hitta en partner och bilda familj”, varnar Pitting. ”Sprängkraften i dessa mansgrupper behövs för att försvara samhället, och det är inget man får skämta om” konstaterar Pitting. 

I Livsrummet genomgick vi en unison provsvimning och sedan uteslöt vi helt sonika Grekland.

Bitterpittarna, som dock har ett visst underhållningsvärde, katalogiserade vi under rubriken ”Pellejönsarna”. 

Ibland är alla Evor och Livsrummet inte på samma ställe.

I förra veckan var det precis så.

Hälften av Evorna bestämde sig för att, tillsammans med ett
omkringresande teatersällskap - ”Vivorna”

- som innehåller både praktmalvor som sippor, ge sig ut på en landskapsomfattande turné, i trakterna runt omkring polcirkeln.

Där skulle de bland annat ta i tu med evolutionen i stort samt Håkans
symaskinsutförsäljning i Norrköping...?? De skulle även uppmana folk att
ta fler risker och att ”lubricera mera”…

De hemmavarande Evorna betraktade de ”polariserade” som ”lite borta”.
Man kunde dock upprätta en kontinuerlig mobilkontakt under de olika
förflyttningarna som endast inskränktes då de resande befann sig i en
besvärande radioskugga i Piteåtrakten.

Dock har Livsrummet traditionellt väldigt underliga arbetsuppgifter överlag.

Så idag på morgonen sammanstrålade samtliga Evor äntligen ihop i
Livsrummet.

Redan till förmiddagskaffet dök ett filmteam från TV4 upp och ville att
alla Evorna skulle ingå i en dokumentär. Det finns, sedan tidigare, inom
Rummets domäner en viss skepticism gentemot mot just dokumentärer.

På synnerligen goda grunder.

Men journalisten, som varit här på kaffe förr, var som vanligt
fullständigt övertalande. Hon påtalade att det funnits ett visst
samarbete tidigare. Och det hade hon ju rätt i...

Institutet för språk och folkminnen, Språkrådet, har hittat på att april
månads nyord ska vara ”ökändis” och ”ökändisskap”.

Här i Rummet kommer vi på några som vi tycker borde passa in i det nya
begreppet.

Vi kanske hör dit alldeles själva nu...?

Eftermiddagen ska tillbringas på en yttre bevakningsrunda – det blir då
sannerligen inte något vettigt gjort i detta Rum idag.

Trots att alla Evorna är på plats.

Idag är vi allmänt luriga härinne i Rummet.

Andra luras minsann också.

Kärnkraftsivrarna är speciellt luriga tycker vi. Det som hänt i Japan påstås vara någon slags händelse som egentligen inte skulle ha hänt – egentligen. Och när det nu har hänt så ska det inte kunna hända igen någon annanstans – egentligen.

I alla fall inte i Sverige. För här är säkerheten så rigorös.

Fast vi tror att de luras – egentligen. Säkerheten är nog som allra bäst när inget händer - egentligen. För 25 år sedan gick vi här och plaskade runt i cesiumnedfallet. Det blev helt ofarligt sedan vi varnats för att äta för många kilo persilja om året och sedan alla gränsvärden höjts till någon mer ekonomiskt hanterbar nivå. Det hade ju blivit så besvärligt annars och vi förstod att vi blev lurade - egentligen.

Jättemånga bombplan har skickats till Libyen för att göra fred och det känns som om några blir lurade, särskilt i Libyen – egentligen.

På hemmaplan har diverse människor blivit inlurade i ett filmkameraförsett hus, mest för att omgivningen ska få gotta sig i deras dumhet. Själva tror de kanske att ”de gör det för sin egen skull”. Ungefär som alla som behöver jätteläppar, jättebröst och ett nydesignat underliv ”för sin egen skull”.

De är nog alla lite lurade – egentligen.

Själva har vi smörjt in oss med diverse dekokter och rantat runt med plåster under fötterna men är fortfarande lika skrövliga och skrämmande orena på de mest betänkliga vis, precis som tidigare.

Är vi lurade? Undras det allmänt i Rummen. Egentligen?

I Livsrummet tar alla medarbetare del av lokaltidningens dagliga horoskop. Så vi ska veta hur dagen ska bli och för att kunna detaljplanera därefter. Vi tolkar mycket välvilligt innehållet i de aktuella stjärntecknen. Men ibland blir det svårt.

Vi är väl inte lurade – egentligen??

Andra som blir grundlurade är alla som trodde att de hade en värdefull hinna att vårda och sköta om. För att någon ”rättmätig ägare” en hedersman, i framtiden ska kunna sätta sprätt på den.

Här i Rummet misstänker vi att alla som hör av sig hit och vill ge oss pengar måste luras. Det är mrs Cheng, mr Wang, mrs och mr Si och Så. Alla har det gemensamt att de bor på exotiska platser och att de har på olika märkliga sätt kommit över enorma summor pengar samt att de nu strax ska dö. Nu behöver de bara vårt postgironummer samt lite andra uppgifter så att alla förmögenheter kan överföras direkt till Rummet.

Vi brukar ge dem adressen till vår lokala buss station och föreslå att alla pengarna läggs i en säck och skickas dit som bussgods. Då och då skickas en kurirEva med en dragkärra dit för att hämta upp alla pengar.

Hitintills har hon alltid kommit tomkärrad tillbaka.

Nu börjar vi tro att de luras. Bara lurifaxar allihopa.

Men det gör ju vi också – egentligen - ofta.

April, april!! 

I LivsRummet görs kullerbyttor, handsfria flerdubbla baklängesvolter, saltomortaler och diverse blandade småhopp.

Alla är galet tokspralliga och helt yra eftersom vi krånglat oss igenom Fördelningsmyndighetens fullkomligt missvisande samt helt och totalt feluppbyggda blankett.

Allt firades med lite pompa, småståt och en mugg nybryggt kaffe i ett tillfälligt solsken utanför BalkongRummet.

Eftersom alla Evorna envisades med att oupphörligen göra vågen blev det stundom både trångt och lite stökigt.

Då risken för balkongras kändes överhängande snubblade alla omtumlade in igen.

Ute i den övriga världen är det som vanligt helt livsfarligt.

Enligt BRÅs statistik för 2009 (2010 års statistik är ännu bara preliminär) anmäldes 1958 våldtäkter mot barn under 15 år.

1581 anmälningar mot flickor och 377 mot pojkar. Olika undersökningar visar att de flesta sexbrott mot barn aldrig anmäls. Barnet berättar kanske inget. I vissa fall vet omgivningen om att det har hänt men väljer eventuellt att av olika anledningar att inte göra något alls.

I vissa religiösa församlingar tar man fasta på en mening i Bibeln, Ordspråksboken 25:8, där Salomo säger ”Gå inte ut för att förhastat föra en rättsak”. I Jehovas vittnes tidning ”Vakttornet” råder man församlingsäldste att inte göra något förhastat när barn utsätts. Man föreslår församlingsäldsten att ”så småningom kanske du nöjer dig med att låta det hela bero”.

Talesmän från Jehovas menar att sexuella övergrepp mot barn är något som familjen själva ska ta itu med.

-          Vi rekommenderar familjen att lösa problemen hemmavid. Det finns ingen lag som säger att religiösa samfund ska anmäla.

Så säger Lars- Erik Eriksson fromt, medlem av avdelningskontorets kommitté på Jehovas huvudkontor i Arboga. Och han har rätt i det, de har ingen anmälningsplikt när barn far illa. Men man kan ju fundera på hur vuxenvärlden ter sig för ett utsatt barn. Om övergreppen sker just hemmavid… vem finns då att hjälpa? Att inte anmäla att barn far illa är ett aktivt val. Man väljer aktivt att ställa sig på förövarens sida, helt enkelt.

År 2009 lagfördes 129 män och en kvinna för våldtäkt mot barn. Av dessa fick 97 ett fängelsestraff (även kvinnan). Övriga fick skyddstillsyn etc.

När man jämför detta med antalet anmälningar ser man klart att det är få som döms. Inte nödvändigtvis för att det inte skett något övergrepp utan för att det varit svårt att bevisa, bortom rimligt tvivel.

Men de flesta övergrepp på barn anmäls inte alls. Nordiska brottofferundersökningar visar att så många som 3-9 % av pojkarna och 9-19% av flickorna kan ha erfarenhet av sexuella övergrepp under sin barndom.

Men debatten handlar om samma skåpmat som tidigare. Barn fantiserar. Kvinnor ljuger. Hämndlystna (och pasande) mammor som får sina barn att minnas ”fel”. Alla oskyldigt anklagade män som inte får tillgång till sina barn för umgänge (brrrrr).

Vi blir så trötta på denna evinnerliga skit och har skrivit om detta så många gånger. Här i Rummet kommer vi också i närkontakt med problemet på olika sätt, vi föreläser och utbildar i denna fråga. Vi gör vad vi kan.

Men vi vill definitivt inte via skatten finansiera pedofila barnvaktsfirmor med rutavdrag. 

Varför inte komma till ruta 2 någon gång?

Det finns vuxna som utnyttjar barn sexuellt.

Lås in dem.

Varför inte fridlysa barn? Eller är de inte tillräckligt skyddsvärda?

I Livsrummet har vi fått en släng av Coltis.

Det är en liten behändig åkomma som Axel Munthe tidigt upptäckte när han var ”doktor på modet” i Paris. Faktum är att det var själva upptäckten och den följande diagnostiken av den trivsamma Coltisen som bidrog till populariteten.

Munthe själv beskrev Coltisen som, ”Det var en nätt och bekväm åkomma, trygg för kirurgens kniv, alltid till hands när den behövdes, avpassad för allas smak. Ingen visste när den kom, ingen visste när den gick."

Det bästa med Coltis är att den kan yttra sig lite hur som helst och hans patienter blev alla piggare så fort de fått veta att de drabbats av denna, näst intill, obotliga sjukdom.

Och nu har den drabbat i stort sett alla Evorna i Livsrummet! Samtidigt! Utan att någon särskild pigghet noterats.

Den har smugit sig på oss, eventuellt genom något virus eller kanske genom ett radioaktivt nedfall, och givit upphov till de mest märkliga symtom.

Genomgående kan man säga att en aversion mot Fördelningsmyndighetens blanketter är tydligt märkbar hos oss smittade. Vi upplever blanketterna för underliga och att det är för konstiga rutor att fylla i. Vanligt hos oss drabbade är att vi börjar tänka på något annat så fort någon får för sig att plocka fram dessa papper. Vi känner också en oerhörd ilska över alla företag som ringer hit med fantastiska erbjudanden för att hotta upp vår marknadsföring till det facila priset av lite olika antal tusen kronor. ”Så att kunderna hittar er” säger de förbindligt.

Förutom aversionen har en skrämmande matthet spridits sig i Rummen. Vi har längtansfullt börjat spana ut i tillvaron efter något roligt att koncentrera oss på. Den allmänna uppfattningen här inne är att vi får ta del av alldeles för konstiga saker. Någon gästartist säger att gravida bör ”hålla emot” och inte föda barn i januari utan vänta tills februari infaller, eftersom ”alla vet” att då föds bara pojkar…någon annan påstår på fullaste allvar att om man lägger några fjädrar och pinnar i en påse och stoppar den i någons kudde så är det helt möjligt att få kuddägaren att göra vad som helst.

Det är vid sådana tillfällen som Coltisen i form av en allvarlig matthet gör sig påmind. Vi kommer på oss själva med att stirra tomt framför oss och önska oss bort till något annat Rum.

För att stävja ytterligare symtom har vi påbörjat medicinering. Främst med passionsfruktsfyllda chokladpraliner som visat sig ha en viss gynnsam påverkan. En av Evorna oroar sig för att vi kan lida av cognacochcigarillbrist. Cocbrist, förtydligar hon eftersom hon är besatt av förkortningar. Vilket andra misstänker är en del av sjukdomsbilden.

Ja, så är det nuförtiden ställt här inne i Livsrummet. Vad göra??

Hjälp sökes.

"Det var egentligen bara en tidsfråga, och nu har det slutligen hänt.”

meddelar en uppbragt talesperson för männens nätverk. Det är inte jordbävningskatastrofen i Japan han pratar om, inte tsunamin och inte eventuella härdsmältor i exploderande kärnkraftverk.

Nej det har kommit till nätverkets kännedom att flera pojkar på Gotland blivit utan semla på sitt lokala fritidshem.

”Sverige har tappat fattningen helt, och har börjat mobba halva befolkningen, utan att ens skämmas för det.”

dundrar talesmannen vidare.

Bakgrunden är att den internationella kvinnodagen inföll på samma dag som fettisdagen. På fritidshemmet i Hemse ville man dagen till ära fira flickorna lite extra. Vid mellanmålet den dagen fick gossarna gå till det vanliga melliset och flickorna fick en semla.

”På ett fritids på Gotland har barnen firat internationella kvinnodagen, genom att ge flickorna semlor och pojkarna knäckebröd!”!

rapporterar därför talesmannen.

I Livsrummet vet vi inte om fritidshemmet premierar pojkarna med någon extra kaka vid den internationella mansdagen, det framgår ingenstans. Det vi däremot reagerar på är att barnens vanliga mellanmål verkar vara så trist, överhuvudtaget – för både flickorna och pojkarna...

En mamma (vars söner fick gå och äta vanligt mellis den dagen) tar nu sina pojkar ur verksamheten, dels för att hon ändå är hemmavid när sönerna upptog två fritidsplatser. Det är säkert bra för pojkarna att få vara hemma och mysa med sin mamma, kanske blir det semlor också… Säkert bra för fritids också. Där är antagligen alldeles för mycket ungar ändå. Tidigare kunde en fritidsavdelning bli fullsatt, men det är stört omöjligt numera. Det som kallas ”positiv förtätning” betyder att man skriver in fler och fler barn på daghem eller på fritidsavdelningar. Så det blir säkert bra för Hemse-fritidset att lätta upp lite på den förtätade stämningen.

Härom dagen (slumpvis den 8 mars) fastställde nyss nämnde talesperson att kvinnor i allmänhet lider av penisavund. Detta grundar han att på att två kvinnor hade nämnt ordet ”snopp” mer än en gång i en text. Gör man så vill man ha en penis, fastslår talespersonen. Kan det vara något som han snappat upp i sin psykdoktorsutbildning?

”Misandrins paradoxala penisfixering”, förklarar han snusförnuftigt.

I Livsrummet häpnar vi. Vi vill verkligen inte ha någon penis, vi gillar vår vanliga trevliga standardutrustning. Här trivs vi bäst i original. Men däremot funderar vi också på alla män som i så fall uppenbarligen vill ha en vagina....tankar kan svindla.

Underligt är det. Här i Livsrummet vet vi just inget huruvida folk i allmänhet vill byta bort sitt könsorgan och talespersonen själv säger ju att han är doktor...??

Och nu vill han ha hjälp att sprida sina bisarra och ”misgynistiska” åsikter. Har han verkligen tänkt över det...?

Förövrigt tar Östersjötorskarna numera färjan när de ska över till Åland. De är nog inte så hotade som förespeglats.

Det blir slumpvis Viking Lines båt Amorella.

Tänk vad torsken kan nuförtiden- åka hit och dit... och en massa provtorskande journalister från Expressen följer med.

Så bra att Sveriges officiella språkvårdsorgan, Språkrådet, vid
Språkmyndighetens Institut för Språk och Folkminnen, förutom
köttklister, inaskad och kaffeflicka, så lägligt har givit landet det
moderna verbet bjästa (att ta parti för en förövare och mobba offret).

Då har vi ett så bra och lämpligt ord att använda när vi funderar på
efterverkningarna av Julian Assanges aktiviteter när har senast var på
besök i landet.
Det är nu meningen att han ska komma hit och bemöta anklagelserna om
sexuella övergrepp. Men Julian vill inte och har därför skaffat en underlig
engelsk advokat som ser ut som en cirkusdirektör- lookalike med skojig slips.

I vanliga fall så är sådana anklagelser svåra att både bevisa och att
motbevisa. Ord står mot ord.

Men så är det inte i detta fall. Med tanke på hur många som uttalar sig
om hur oskyldig den anklagade är och hur skyldiga de anklagande
kvinnorna är så får vi anta att det var väldigt många på plats vid
själva händelserna (som enligt alla vittnen knappt hände, möjligen
småhände).

”Alla var där”, ja kanske Hänt i veckan också. Rena folkfesten antagligen.

Men vi i Livsrummet var inte där, vi var väl här i Rummet och slarvade
omkring som vanligt. Vi kanske letade efter g-punkten eller något annat. Eller
f-punkten, r-punkten, p-punkten eller så letade vi kanske helt enkelt
efter glasögonen. Det är så mycket man bör ha koll på numera... och vi
letar ständigt efter sådant vi har glömt var vi lade eller hade och ibland hinner
vi glömma vad vi letade efter...

Vi blir lite vilsna i Livsrummet kan vi ibland tycka och
tillvaron blir understundom skrämmande oförutsägbar.

Det var nog anledningen till att vi inte var där med de andra, så vi vet inte
vad som hände när det som hände (kanske inte) hände.

Därför kan vi tycka att det är högst rimligt att Julian kommer tillbaka hit och träffar
åklagaren. Det är ju så man gör när kvinnor läcker om att de blivit utsatta.
Assange kanske annars trodde att han hade ett globalt monopol på att få vara
en läcka.

Det är ju jättesvårt att bli fälld för våldtäkt i Sverige.

Det är inte säkert ens att jätteläckan Julian Assange kan lyckas. Bara någon procent av de som blir anmälda för våldtäkt blir fällda.

Många verkar dock anse honom oskyldig på grund av själva hans läckande.
Karlar bara skvallrar, det vet man ju.
De läckande kvinnorna har dock bjästats ordentligt, redan dömts och
befunnits skyldiga.

Nu hittade en av Evorna en kaffeburk i bokhyllan, precis mellan pärmarna Ditten & Datten och Diverse. Vi andra skyndar oss att beslagta den och sätta på pannan innan hon yrar iväg och glömmer den i något annat svårlokaliserat TomRum…

Månadens ord är enligt Språkrådet ensa. Det betyder att komma överens. Ibland kan det vara jättesvårt att ensa…

OBS!

Ffg

Livsr -hist (i förk vers) AD 2011 e. Kr.

Dåv allm BB-avd ang f. f div Evor bl.a d.y & d.ä.

…new…

Enl uppg, samtl A-barn.

BVC: ant kg & cm ok, vacc TBC osv. I övr ua.

Ej ADHD,DAMP el.dyl.

Betr barnd: div uppt not. Dock ej allv.

Dåv. HM G VI, TV med Leo R.

I ungd vidl: BH, EP, LP (LSD?) MC & PV.

Allm tveks uppf, A, a, Ba, Bc, C. Iaf A i uppf.

Disco, ob, PMS, RFSU, SEX, vpl Jr m PTV tom PTH…Hm…

Pop & OP, Mentom.kn. Toy, Boy & Shant Nr 29.

G m hr. & pdv.

MVC, BB, BVC, AD-dr, Brio, LEGO, BRIS mm.

Ibl. FASS.

Upprep repr. Dvs ca 6 ggr. End A-barn.

Fsk, Åk: 1-9 dvs Lst, Mst, Hst & G. VT, HT. IF, BK, HAIK osv. F-möt, FF

& så smån. BF.

Samt. äv. övr. aktiv. s.s.

KOMS, HS, Fp, Lab, CSN, RO + andr heml org uppdr (som Q-ill)

mao div konf & utb via SAS o SJ mm.

Irl arb som inv i lok Livsr.avd , fn 3 tr N:o 29.

FR, TR, HR, Fk, Soc, SOS, Vc, Näpo, Säpo, (FBI, CIA, fd KGB?)

EWL, Pul, SkV, KFM, Lst, m.fl.

F.ö. ekon.ansv (m.b.p.a) m bla bg + pg o.dyl.

Nätv, utb f div org mha OH & PDF, Styrm o Årsm m ordf + sekr.

F.n. oft. förfr gm tfn el e-post via Pc, el Sms, Mms, Msn (ej Gps).

Bla pga nuv el fd resp. el ev ang. ex sambo – fig. trol. upa s.a.s.

Isf omg prov. spec. lgh t.v. m WC,TV, VHS, DVD inkl, ej AC.

Ibl alt istf IVA – iaf. Dock ej på n.b. Nix OT.

Betr. rekr: blogg ang Livsr. lol, asg etc

Status: ngt LCHF inget AA, BMI, GI, kcal, fb el Ah1N1.

Mvh Evor & Co

PS

Phu, iofs, p&k, q:-x & cu l8r…

DS

 Den politiskt och religiöst obundna och separatistiska föreningen Bitterpittarna samlades i helgen för ett extra (och blixtinkallat) styrelsemöte.

Anledningen till denna sammankomst var att den Internationella Kvinnodagen står för dörren. Inom föreningen ansågs detta markera en ytterligare orättvisa (att läggas till de otaliga andra) och flera av medlemmarna upplevde sig djupt kränkta. Några sa sig känna det som om de ”gått in i väggen”, andra tyckte det hela visade på en enorm och provokativ tilltagsenhet av fruntimren i ett känsligt läge och som framkallade en ”svårartad yrsel” bland mötesdeltagarna.

Att det redan finns en Internationell Mansdag, den 19 november, kunde omöjligt lägga sordin på de upprörda känslorna då just den dagen också är känd som den Internationella Toalettdagen som firas på initiativ av World Toilet Organization, till minne av alla de personer i världen som lever utan toaletter och värdig hygien. Inom föreningen misstänktes det allmänt att Gudrun Schyman, eller eventuellt någon professor i Uppsalatrakten, kunde ligga bakom att det blivit en sammanslagning av dagarna. Flera i styrelsen ansåg att tilltaget borde vara ett fall för DO.

Bitterpittarnas talesman, den bleksiktige Pilling uttalade sig nu på morgonen:

"När kvinnor tillskansar sig nya detaljer som tex hela dagar är inte steget långt till allmän kvotering" varnar han allvarligt. "I alla tider har detta varit förbehållit oss män och setts som en naturlig ordning men nu trängs vi in i ett hörn av rabiata och extrema elitfeminister. De manskliga rättigheterna åsidosätts ånyo i en ständigt ökande omfattning.

Vad händer när män börjar tala?" frågar han retoriskt med darrande stämma. 

I Livsrummet skojar vi traditionsenligt till tonerna av Ja må vi L-Eva, ja må vi L-Eva, unnar oss en morgonkask dagen till ära och skickar en gratulation till de andra Livsrummen.

Jokkmokks-Jocke???

Här i Livsrummet har det varit lite styrigt på sista tiden.

Vi har, som alltid, sysselsatt oss med de märkligaste saker.

Mitt i alltihopa, och i ett fullkomligt obevakat ögonblick, passade en av Evorna på att utsättas för ett Klick. Inte som för kungen - utan mer beläget i ryggen. Detta förde med sig ett antal olägenheter. Bland annat en skrämmande korsettering och en tröttsam medicinering. Andra Evor, som kan vara trötta utan hjälp av medikamenter, har hållit både möten och ställningar.

Men nu är samtliga Evorna på banan igen, farligt skälmska och totalt nyfriserade.

Ute i världen tokar man sig som vanligt. Sist ut är en Muammar i Libyen som inte har vett nog att pensionera sig. Hade han bott här i krokarna hade han suttit välmadrasserat och druckit saftsoppa med sugrör. Muammar lär ha en grön bok som rättesnöre där han har fastslagit att både män och kvinnor ska räknas som människor. Därför misstänks det allmänt här i Rummet att han inte känner till den facila dokumentären Könskriget.

Runt kaffebordet här tycktes det att Muammar påminner lite om Jokkmokks-Jocke, ja med en annan mössa alltså…

På hemmaplan tornar bloggkrigen upp sig. Någon med artistnamnet Yakida, som slagit sig ihop med pappisar, peddosar, daddysar och en betänklig svans av fillifjonkor, lär figurera på betänkliga och obehagliga listor över sådana som beställt porrfilmer med barn… Barn som varit utsatta för sexuella övergrepp i den så kallade Norrköpingshärvan under 90-talet. 70 personer ska ha beställt ut ”material” från den rättegång som följde. Flera hänvisade till sin ”forskning”.

I Livsrummet kräks vi över sådana forskare och varnar alla för oPASsande samröre.

Annars provsvimmade vi nyss här på morgonkvisten när vi läste på noboytoys blogg om den märklige Billings konversationer angående hur kvinnligt släktskap bäst ska kunna undvikas genom att följa hans ”manifest”.

I den värld vi känner till kan vi inte komma på någon som inte skulle vara släkt med en kvinna… 

De frihetstörstande och firande egyptiska männen på Befrielsetorget tog sig friheten att våldta och misshandla en kvinnlig amerikansk chefskorrespondent, Lara Logan, från CBS.

Det behövdes ett 20tal soldater för att kunna befria Logan från de frihetsrusiga friherrarna.

Dagen efter flögs hon hem till USA för vård.

140 korrespondenter har skadats eller dödats under oroligheterna i Egypten.

Eftersom Logan var kvinna blev hon dessutom våldtagen.

Washington Post uppger sig inte vara överraskade. De refererar till en studie från 2008 som visar att 83% av Egyptens kvinnor utsätts för trakasserier.

83%! Det är ju nästan alla….!!

Det finns all anledning att oroa sig för våra egyptiska systrar. Männen som firade president Mubaraks avgång på Befrielsetorget var ju glada….

Man kan ju fundera på hur de är när de är arga? Eller bara lite småsura?

Den före detta presidenten själv uppges ha lagt sig raklång i koma på okänd ort. Förståndigt av honom tycker vi.

Det är kanske något som en hel del av de egyptiska männen ska ta efter…?

Bilden ovan föreställer Hatshepsut, en egyptisk drottning i 3500 årsåldern som utnämnde sig själv till Farao och därför var utklädd i manskläder, inklusive det traditionella lösskägget. Hon regerade i Egypten 1504- 1482 f.kr men är nog mest känd för att hon, som prinsessa, i förbifarten räddade Moses ur vassen. Med känt resultat.

2 Mos.2:1-10; Heb 

Barns behov av hjälp.

Omar Damouk från föreningen Pappa-barn oroas av att det inte längre ska vara nödvändigt med ett godkännande från båda föräldrarna för att ett barn som behöver vård eller sociala insatser ska kunna få det.

Även i de fall då föräldrar har delad vårdnad.

En förändring som regeringen föreslår ska träda i kraft den 1 januari 2012.

Här i Rummet tycker vi att det är ett bra förslag och inte en dag för tidigt. Som det är nu kan en av vårdnadshavarna säga nej till hjälp för barn som utsatts för tex våld eller sexuella övergrepp.

Även Pappa-barnföreningen borde väl tycka att det är bra för barn att få rätt vård och stöd om det behövs.

Omar misstänker att detta kommer att resultera i barnen ska skyddas från ”fel person”.

Här tycker vi alla barn borde skyddas och alldeles särskilt från alla felpersoner.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=4335004&utm_source=twitterfeed&utm_medium=twitter

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/barnets-behov-fore-foralders-vilja_5921171.svd

I Egypten vädrar det muslimska brödraskapet morgonluft men bereds det någon plats för systrarna?

Och i så fall, hur ser den platsen ut? Det är sådant man kan fundera på.

En 57årig man från Varberg dödade sin gravt handikappade och rullstolsbundna hustru. Först våldtog han henne med kraftiga skador i underlivet som följd. Sedan stack han henne, bland annat med en kanyl ett 40 tal gånger över hela kroppen. Kvinnan förblödde av alla sina skador och dog. 57 åringen ringde sjukvårdsupplysningen för att få råd. De larmade polis och ambulans.

Mannen genomgick sinnesundersökning och befanns vara psykiskt frisk. Tingsrätten utdömde ett livstidsstraff som sedan hovrätten fastställde i december 2010.

Ett straff som mannen nu tycker är i strängaste laget och väljer att överklaga till HD. Han yrkar nu, genom sin advokat, att få genomgå rättspsykiatrisk undersökning trots att han redan bedömts vara frisk. Vidare vill han att domen ska ändras till ett tidsbestämt straff på högst 10 år, om hans hälsotillstånd eventuellt tillåter det.

57 åringen har hela tiden nekat till mord men har erkänt våldtäkt och att han vållat sin hustrus död. Eftersom ingen annan person var närvarande när han dödade henne förstår han att han själv har gjort det men hävdar att det inte alls var hans mening att hon skulle dö.

Man undrar ju över vad han tyckte var meningen då?

Här i Rummet förstår vi inte varför han överhuvudtaget ska släppas ut alls och har svårt att tro att rättspsyk skulle kunna hjälpa honom, speciellt då han anses frisk. Vi tycker att han gör sig bättre helt inlåst. Hela tiden.

Om han nu skulle vårdas på rättspsyk och efter en tid anses färdigvårdad, vilket kan vara troligt då han ansågs vara psykiskt piggelin från början, då är han ju i trafik igen? Vad skulle hända om han släpps ut? Få han bo hos sin advokat då?

Hon var nyss 13 år fyllda och ville absolut inte ha analsex med en 16 årig pojke på sin skola.

Detta framgick av både deras korrespondens på nätet och att hon, under övergreppet sedan, flera gånger bad honom att sluta .

Helsingborgs tingsrätt, där 16 åringen åtalades för våldtäkt mot barn, såg det hela som ”mindre allvarligt” och tyckte att ansvaret var hennes. Hon ”borde gjort mer motstånd” och man ansåg att hon inte gjort tillräckligt för att den 16 årige gossen skulle förstå att hon inte ville. Hon ”borde ha kunna förhindrat det” ansåg man.

En våldtäkt mot barn blev förvandlat till ett sexuellt utnyttjande av barn.

Tyckte man kanske att lite analsex borde 13 åriga flickor få räkna med? Eller har det blivit en skyldighet?

Vad borde hon gjort för att slippa?

Varför vill den 16 åriga pojken absolut ha sex i stjärten på barn?

Och varför skulle han inte kunna förstå att någon inte vill ha det med honom?

Hade han gjort några ansträngningar för att ta reda på det?

Eller tyckte Helsingborgs tingsrätt att han inte behövde?

Borde han ”ha kunnat förhindra det”?

Hur intressant är det att ha sex i analen med någon som skriker sluta?

Fick han någon fråga av tingsrätten omkring det?

Så kan man undra i ett Livsrum en helt vanlig onsdag.