Tillbaks till livet

Jag knyter fina rosetter i breda, naturfärgade spetsband, som jag sätter upp på hissgardinerna, så ser det ut som om jag har städat....

Sedan lägger jag läckra små badbakelser i en skål. som jag ställer på badkarskanten, så slipper jag skura golvet!

Till sist så tänder jag ljus precis överallt.

Häpp!

Efter att ha sprungit ett långlopp i envetet duggregn på morgonen, känner jag att det skumbad som jag just nu tappar upp i badrummet kommer att göra gott för kropp och själ!

Den lilla ungen får vänta på sin tur....

Hon skriker inte längre.

Hon har slutat att ömsom skrika i falsett, ett genomträngande skrik, och att sorgset ropa "Mamma kom...."

Hon har slutat att skrika, rivas, slåss och bitas.

Hon har slutat att springa ut genom ytterdörren, ut i mörkret och skrika som en besatt, för att sedan komma in och upprepa hela proceduren.

Efter en evighet av skrik och förtvivlat vansinne så gav hon upp. Hon kröp upp i sin mammas famn och grät helt tyst, lät sig hållas om, kramas och viskade "förlåt".

Kort där efter skrattade hon som vanligt åt sin pappas Godnattläsning.

Hon är knappt sex år och alldeles normal.

Ska jag eller ska jag inte?

*funderar*

Det som verkade så bra, på Salongen.

Det som jag trodde skulle bli så bra.

Mannen sa från början, då jag sade upp mig från jobbet i Butiken med de pissiga arbetstiderna, att jag skulle vila och vänta över sommaren.

Jag tjoade av glädje då jag fick ett nytt jobb och körde på igen....

Det verkade så bra! Mannen var tveksam, lite besviken på mig som hade så bråttom.

Jag var så glad över att ha fått ett nytt jobb så snabbt, med mycket bättre arbetstider, även om det låg en bit bort, med bil.

Nu har arbetstiderna gått ned, det är sämre tider och de tiderna jag var lovad gäller inte, utan jag får veta från dag till dag.

Nu börjar jag tröttna. Det är sorgligt, men så är det. Jag kan inte jobba tre timmar om dagen, fyra dagar i veckan, det håller inte.

Jag är besviken och ledsen, men det här jobbet på Salongen är inte längre det jag hoppades och trodde på. Det är inte längre det jobbet jag blev lovad då jag anställdes.

Knytet letar vidare.

Andas in

Andas ut

Sjunger

Skriver

Hoppas 

Tror

Det här är bara början på en lång historia.....

Peter Le Marc ljuder i högtalarna.

"Man kan inte grumla en Kärlek som Vår....... Det här är bara början på en lång historia...."

Våra Vänner skiljer sig till höger och vänster.

Jag blir tankfull. Ledsen.

Vad skiljer oss från dem? De som skiljer sig?

Älskar vi varandra tillräckligt? Är vi ärliga nog, mot varandra?

Jag hoppas, önskar, vill vara DIN för evigt, Nicklas!

Jag hoppas, önskar att du vill det samma. för evigt......

Ibland så känns livet som att klafsa runt i dy. Så är det bara. Det är ingenting märkvärdigt eller farligt med det. Det får bara inte vara för länge. Geggan behöver torka, så att man får fast mark under fötterna och vind i ryggen igen.

Nu ska jag klafsa i väg till jobbet.

Nattningen i kväll var en katastrof....

Stortott, snart 9, sa att Pappa är en elak Person, för att hon tvunget måste sluta att sitta vid Datorn då klockan slog 20.00.

Mamman var Dum också. Varför fattar Mamman fortfarande inte.

Dummast av alla var Lillasystern. Hon förstod definitivt ingenting och somnade som en stock

I morgon ska jag få min andra sånglektion, efter evigheter av längtan och väntan.

Min man tycker inte att jag behöver ta sånglektioner. Han tycker att min röst är fin som den är...

Fy fan, vad lätt Livet är!

"En dag går det inte längre. .Vaknätter. barnskrik och kärnfamiljens ensamhet har ätit sig in under Maries hud. Det finns bara en utväg, innan hon skadar någon: Att sätta sig i bilen och köra iväg. Inte se tillbaka på Johan och barnen som står kvar på gårdsplanen, utan bara lämna dem."

Ur boken "I en familj finns inga fiender" av Viktoria Myrén

Hur i helvete kan man avliva sin vackra sköldpaddsfärgade långhårskatt efter fyra, fem år tillsammans, på grund av att "den långa pälsen var så jävla jobbig"??????

Jag bara frågar.

Varför ringde de inte till MIG, originalmatten?

Varför tog de bara livet av henne?

"Vi orkade inte med alla tovor".

Om man köper en långhårskatt, med vissheten som kattägare, att långhårskatter behöver pälsvård.... då kan det väl inte komma som en överraskning, eller????

Jag är förbannad, besviken och vansinnigt ledsen över att min Originalkatts sista avkomma blev dödad utan att jag fick chansen att Välja Henne.

OBS! Den fina katten på bilden lever i högsta välmåga hos Pysan och har ingenting med den avlivade katten att göra. DS