Verkligheten och inte politisk bekvämlighet

http://konkretiseradverklighet.wordpress.com/2011/02/21/jag-har-en-neuropsykiatrisk-diagnos-jag-ar-inte-en-diagnos/

Efter de senaste veckornas rapporter om alla barn som är inskrivna i skolan men inte närvarande borde rektorer och skolledare ha insett vikten av att ta in oss kompetenshöjande konsulter så deras lärare kan ge rätt bemötande till de elever som har en osynlig funktionsnedsättning.

Jag ser dessa barn som kompetenta och begåvade elever, om de får rätt struktur, om miljön anpassas ,de ges rätt insatser utifrån svårigheterna de har ,så kan även de trivas och klara av att nå målen.

Att tro att alla dessa elever mår bra av att gå i vanlig klass?! - Nej, det är inte det rätta för alla dem- eventuellt kan vissa av dem klara av att gå i vanlig klass då och då ,men just svårigheterna med social interaktion är det som skapar störningsbeteendet hos dem då de får svårt sortera alla intryck, de har svårt förstå vad som förväntas av dem i klassen, då läraren ofta ger generella anvisningar vilket inte ger dem input att det även gäller dem.

Abstrakta lösningar fungerar inte -då konkretiserat tal och bokstavligt tänkande inte kan anpassas bara för att "normalstörda" vuxna anser detta.

Snart kan föräldrar anmäla den skola som inte ser till att barnen kan klara av skolans uppsatta mål- om de rektorer som tror att de skall klara sig undan anmälan då de underlåtit sätta in rätt stöd i tid,lever på det hoppet fram tills dess, kommer uppvaknandet bli hårt och drabba verksamheterna tufft.

Det är inte mycket som behöver genomföras -det viktigaste är att utbilda sina lärare i neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, hur kriterierna skapar svårigheter för eleverna, hur miljön bör anpassas för att eleverna skall ha arbetsro, hur man går tillväga där elever har svåra koncentrationsproblem,hur planerar man lektionerna osv .

Detta ger en skola för alla och inte bara för de elever som inte har osynliga funktionsnedsättningar.

Vågar du vänta ?

Eller skaffar du in kunskapen till din skola idag?  

http://www.slideshare.net/FreyiaSwe/exempel-p-olika-frgestllningar-6763504

Här är ett exempel på olika frågeställningar som ger ökad kunskap om neuropsykiatriska diagnoser och vad svårigheterna kan bestå av .

Jag är tillgänglig för nya utmaningar och uppdrag- ni kan kontakta mig så hjälper jag er att kvalitetssäkra, kunskapshöja och anpassa er verksamhet /skola för att möta framtidens krav.

Tänk på att from 1 juli kan rektorer och skolor anmälas för underlåtenhet att ge rätt stöd -ju mer ni kan -desto mer ökar chansen att just ni inte blir anmälda.

Är detta ok i dina ögon? Om du var den som drabbats på detta vis ,hur tror du att du skulle må? Att från höginkomstagare bli helt  utan inkomst- ej ha a kassa ,vara utförsäkrad och se räkningarna växa- veta att utan att få igång det du nu satsat det lilla du hade kvar på för att överleva så kan du inte fortsätta mer -Kämpa för att driva egen firma för ha en inkomst så du kan ge dina barn ett hem-mat på bordet och kläder på kroppen, skulle du orka leva så här? 

Det många säger är att man måste vara väldigt frisk för att orka vara sjuk idag.

Att istället ha i tanken att detta kan även de drabbas av, de kan vara den nästa som hamnar i en situation där de möts av inkompetensen, okunskapen, det kränkande bemötandet, även om de idag har det bra och inte inser att detta kan drabba vem som helst ,även dem ,lever i en drömvärld.

Även om en person har förlorat bägge benen, halva armen och därav kan konkret anses oförmögen att arbeta heltid kan de ändå krävas att söka heltidsarbete, oavsett rörelseförmåga.

Om försäkringskassan anser att de vet bättre, kan de påstå att den sjuke försöker lura systemet - det är som att tro att folk skär av kroppsdelar bara för att slippa arbeta?

Där vi tidigare fick rätt vård, får vi numera slåss för att överhuvudtaget få rätt att vara sjuka.

Även om den sjuke har flera konkreta bevis på sjukdom är det rena lotteriet att få Försäkringskassan att bevilja sjukskrivning, deras egna läkare behöver inte ens träffa den sjuke, utan de kan antingen bevilja eller ge avslag utifrån hur de anser vara det rätta.

Idag är det krav på vården att se till att förkorta köerna i snabb takt, detta ger då en kvantitet istället för kvalitét.

Att ta emot människor i djupaste kris, prata med dem i 15 minuter och sedan ge dem en lång lista på olika mediciner utan att ens ta reda på om det är vad de är i behov av är mer kutym än undantag inom de psykiatriska mottagningarna idag.

En ordentlig utredning, terapeutiska samtal för att djupgående analysera vad som är det som orsakar måendet görs inte längre.

Detsamma gäller för de utredningar som görs på olika utredningsenheter gällande neuropsykiatriska diagnoser.

Då det har varit svårt få en utredning gjord inom rimlig tid, har det nu blivit rena diagnostiseringsfabrikerna.

En ordentlig utredning bör ta sin tid, det är många olika formulär och tester som skall utföras, många och långa samtal där det skall analyseras hur den person som utreds tänker och fungerar kognitivt, perceptuell, exekutivt osv.

Nu görs det hafsiga snabbdiagnostiseringar, vilket ej kan anses vara seriöst då det är fler än innan som får fel diagnos, vilket även kan leda till felmedicineringar, som i sig påverkar känsliga hjärnor som fortfarande utvecklas och växer.

Är detta kvalitét? Nej!

Det är inte de rikas barn och vuxna som hamnar i dessa utredningar som görs på löpande band, det är de mindre bemedlade i samhället som får en undermålig och slarvig utredning, vilket ökar konsekvenserna och svårigheterna för dem istället för ge dem rätt stöd.

Under de senaste veckorna har media belyst såväl neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som hur bristerna i stödet i skolan ger de barn och unga med diagnoser svårigheter.

Att Utbildningsdepartementets minister Björklund går ut och säger att de ökat utbildningen för möta de behoven i skolan är missvisande, då det framkommit att det handlar om läs och skrivsvårigheter.

Vad gäller kunskaperna om de osynliga funktionsnedsättningarna saknas detta i den obligatoriska utbildningen till specialpedagog.

Trots löftet att se till att såväl lärarstudenter som specialpedagogstudenter skulle få utökad utbildning i neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, har detta inte införts.

Generaldirektören för skolverket har såväl intervjuats som fått svara på frågor i ekot under förra veckan, tyvärr var det tydligt att även hon saknar såväl kunskap som insikt i neuropsykiatriska funktionshinder.

Att säga att man skall se till barnens bästa, och att detta är att integrera barn med Aspergers syndrom och ADHD mm är fruktansvärt okunnigt.

Just svårigheterna med social interaktion är ett av kriterierna för att erhålla en NPF diagnos.

Dessa barn skall absolut inte tvingas in i en vanlig klass bara för att skolan vill spara pengar, skolan har skyldighet att anpassa sin verksamhet utifrån barnens individuella förutsättningar och behov.

Utbildningsnämnderna och skolan har avsatt pengar till att ge barn med funktionshinder det stöd de behöver för att klara av skolan, men dessa pengar går utan undantag endast till de som har synliga funktionshinder, ej till de elever som har osynliga funktionsnedsättningar.

Dessa barn anses vara problematiska och störande elever, vilka kan kränkas och bemötas hur illa som helst.

När de inte får det stöd och den individuella planering de skall ha enligt lag, så skapar det svårigheter, av naturliga orsaker.

Om skolan inte har kunskapen i hur de skall planera, strukturera och utforma skolan för dessa barn så de ges samma rättigheter som elever utan diagnoser, är det en grov kränkning av barnkonventionen samt deras rättigheter till lika skola för alla .

Många unga som går från mellanstadiet till högstadiet klarar inte av att byta ut tidigare struktur och trygghet till en dag av kaos, olika lärare, olika klassrum, och för dem en värld i ostrukturerat kaos.

Detta ökar risken för att de skall hamna utanför och ökar även riskerna för självskadebeteenden, pga oförmåga att uttrycka hur de mår.

Många unga flickor och pojkar som faller igenom skyddsnäten hamnar i ungdomspsykiatrin, där de istället för att utredas för eventuella NPF, ges mediciner som skadar deras utvecklande hjärna, som benzopreparat,vilka aldrig skall ges till den som inte är färdigutvecklad!

Flickor som skär sig, har utvecklat ett promiskuöst beteende, börjat använda droger, missbrukar alkohol eller annat, feldiagnostiseras ofta med Borderline mm, att ha insikt i att de odiagnostiserade flickorna med Aspergers syndrom eller ADHD mm har en förmåga att totalt förändra sin personlighet i övergången till högstadiet är en bristande kunskap inom psykiatrin och BUP.

Okunnigheten om genusskillnaderna och att där pojkar är utåtagerande, enstöringar och i många fall osociala brukar flickorna ha sociala färdigheter, vara duktiga, öppna och hjälpsamma är okända fakta.

Den diskussion som påbörjats om skolan, om psykiatrins oförmåga att bemöta unga, och vuxna på rätt sätt med inkompetens och okunskap får inte avstanna, det är just nu än mer viktigt att fortsätta ha diskussionen levande.

Den som inte själv har varit i denna situation, inte har barn eller anhöriga som drabbats, har förmåga tycka synd om ,men sedan tappa intresset.

Vakna upp! Detta handlar inte bara om andra! Det handlar om alla – även dig!