Yokobay´s trista liv

Jag håller på med ett hemsideprojekt för Vimsans moster. Kommer bli en detaljerad sida där hon presenterar sitt hantverk som hon tillverkar och säljer...

Surfa gärna in på www.aatljen.se för att se mer...

Varför mår jag så här? Varför kan det inte få gå ett helt år utan att jag trillar dit?

Vad har jag gjort för att förtjäna o må så här? Kan inte förstå det...

Hur kul e det på en skala och vakna varje dag och känna att man hoppas att denna dagen går fort så nästa kan bli bättre? Hur kul e det och känna sig orkeslös, konstant gråtfärdig och vara utan tålamod? Varför kan jag inte få lov att vara lika stark som alla andra och undvika att trilla ner i den här jävla gropen varje år...

Jag vet att jag inte e den enda som känner så här, men skillnaden på mig och många av er andra är ju ändå att jag klarar inte av att se det positiva i saker, jag kan inte se ljuset för allt mörker... Inte ens med medicinering året runt har det hjälpt...

Hoppas att jag orkar kravla mig ur den här jävla gropen så fort som möjligt, för annars blir det snart bara värre...

Jaha nu har hösten kommit, med den min numera vanliga svacka i självförtroende och självrespekt. Skillnaden nu är att jag medicinerat hela sommaren, känner mig inte alls lika nere och ser ljust på tillvaron. Istället för att se arbetsveckan som att det är 7 av 8 dagar kvar så tänker jag tvärtom att nu har jag klarat 1 dag, BARA 6 kvar...

Även att jag känner att jag trivs otroligt bra på jobb, med mina arbetskamrater och mina arbetsuppgifter och att jag dessutom fått lite mer inofficiellt ansvar genom olika arbetsuppgifter så är arbetslivet inte riktigt på topp. Jag skulle hellre hitta ett jobb Måndag till Fredag dagtid. Framförallt för att jag känner att jag blir tröttare och tröttare för var dag som går, jag har inga ordentliga rutiner i mitt liv och jag tror att min kropp skulle må betydligt bättre av att ha fasta arbetstider, mattider och ledig tid. Dessutom är jag inne i den perioden då jag känner att mina intressen och mitt sociala liv blir mer och mer lidande för varje dag som går.

För även om jag har det ganska fritt på mitt arbete så är jag ju ändå "tvingad" att gå dit varje vardags pass mellan 15 och 21 och på helgerna e jag ju där 80% av min vakna tid...
Jag kan till exempel inte åka och kolla på hockeyn som jag är grymt intresserad av, jag an inte boka in nåt socialt umgänge alls under de helgerna jag jobbar och jag träffar knappt min sambo mer än nån timme på kvällen innan vi somnar.

Jag hoppas att det trilllar ner en chans att göra förändringar i mitt liv från himmelen, men jag vet precis som alla andra att i dagens arbetsliv finns inte de schanserna.... Förhoppningsvis löser det sig inom det snaraste ändå.

Till alla mina arbetskamrater och vänner vill jag bara säga att jag uppskattar er, känner förtroende och en enorm respekt för er alla... 

Och till min älskade Victoria vill jag bara säga att jag älskar dig och vet inte vad jag skulle göra utan dig!

Nu har jag då inlett min mardrömsvecka på jobb.... 7 pass på 7 dagar, ingen ledig dag förrän nästa Torsdag. men det löser sig nog. Jag börjar ju inte jobba förrän vid 15-tiden så jag kan ju trots allt sova ut om jag skulle behöva det.

Idag jobbar jag dagtid för att en av mina kamrater behövde vara ledig, det är rätt skönt som omväxling att jobba 7 - 15 istället för 15 - 21. Det gör jag dessutom imorgon med...=)

Danskursen har börjat!!!
Förra veckan inleddes vår buggkurs för mig och sambon. Det var lite segt i början när man fick lära sig grundstegen, men det lossnade rätt snabbt. Förra gången lärde vi oss grundstegen och 2 olika sätt att snurra sin dam på. Det var mycket snurrande den gången och det var inte utan att man blev lite yr i pallet...=)

Igår gick vi då vidare i kursen med dels att repetera förra veckans turer och dels med att lära oss 2 nya turer. Det gick lite trögt i början, men när man väl slappnade av och fick kolla på mina fötter så gick det som en dans...=)
Detta har jag sett fram emot länge och jag är nu på god väg att lära mig dansa bugg med min sambo, det är ju så jävla roligt....!!!

Nu till helgen ska vi till Ekebo och dansa till Perikles. Där får vi lite möjligheter att träna på det jag lärt mig hittills på kursen och dessutom får vi ju lyssna på bra musik ...;=). Deras singel ihop med Anna Hertzman e ju så jävla bra...

Du hittar den här: http://www.youtube.com/watch?v=aD_aH8iD9OY

Igår var det då äntligen dax för höstens stora höjdpunkt i mitt liv. Buggkursen drog äntligen igång. Vi var 25 förväntansfulla män och kvinnor i olika åldrar, jag var näst yngst, som tålmodigt väntade på att ledarna skulle informera oss om vad som gällde.

Efter lite små takt övningar så var det dags att gå genom grundstegen för dam och herr. Det var ärligt talat ganska lätt... Handlade mest om att stampa på samma ställe för mig som kille.

Efter ett par minuters träning på detta skulle det genast bli lite svårare då det kom in snurrar och olika sätt att "tala om" för damen vad jag som kille ville att hon skulle göra. Men efter några gångers träning och lite instruktioner från ledarna så gick det som en dans...

Så efter de första passet på 1,5 timme känns det förbannat kul att det äntligen är igång och det känns minst lika kul att äntligen få lära mig att dansa bugg. Det gör ju att jag kan tvinga upp Vims med mig på dansgolvet i mer än de lugna danserna...=)

Nej men ärligt, jag vet ju hur kul hon tycker det är att dansa och om jag då bara kan bli hälften så duktig som hon e så kan vi ju ha kul tillsammans...