Den lilla svarta mamman (och hennes bulla)

Bullan har haft en labb kompis här i helgen. En hane på 5 år. Komma här och tro något i bullans hem, det går inte an. Labbens dyna placerades i köket och labben la sig ner för att sova en stund. Men se, det var inte lönt. Genast kom bullan och puttade honom i sidan, tills han hade klivit upp, och sedan la sig bullan med en djup suck på hans dyna. Och somnade. Labben fick minsann nöja sig med att ligga på köksgolvet. Sådär höll hon på, bullan, hela helgen. Ibland när hon skulle passera honom gav hon honom ett tjuvnyp på strupen "bara för att". Labben tyckte att bullan var fruktansvärt besvärlig. Ibland försökte han sig på att morra åt henne, men hon bara stirrade oförstående på honom och bet sig fast i halsen. Det fanns också vissa stunder när dom låg och sov nos mot nos. Antagligen var bullan för trött för att vara "pain in the ass" just då. Labben har nog aldrig längtat så mycket efter sin husse och matte som i helgen. Det är inte lätt att ha att göra med damer.

Bullan har upptäckt att det blivit kallt och att den första snön har kommit. Hon gick ut på bron, tittade ut över gräsmattan, drog in svansen mellan benen, satte sig på bron, började skallra tänder, skakade i hela kroppen, hoppade upp och sprang in. Här skulle det inte ut och kissas. Dessvärre är mamman tjurigare så iväg till skogen bar det. Jag först med bullan på rep bakom. Ungefär som  när man drog ungarna på kälke eller pulka på bar asfalt. Alla som såg oss tyckte vansinnigt synd om bullan. Hon måste vara kuvad den stackars hunden!! Se bara på henne, öronen bakåt, krumrygg, nosen nästan i backen, svansen nästan mellan benen. Så ser hon ut när hon måste ut och röra på sig. Väl kommen till skogen blir det en annan hund minsann. Då studsar hon fram som ett rådjur. Hur hon ser ut när hon ska få gå hem behöver jag väl inte tala om. Hemma lägger hon sig förnöjt på sin dyna suckar tungt, drar bakbenen in under nosen och lägger ett framben över nosen, kniper med ögonen och INGEN, ska få störa henne de tre närmaste timmarna.

Var på den ständiga veckohandlingen. Inkånkandes på matkassar och alltid har jag hjälp av bullan att ställa in saker och ting i kylen. Så även denna gång. Jag lastar i godan ro in tusentals (känns det som) liter mjölk och bullan följer mina rörelser med ögonen. Plötsligt tuggar bullan på något. Jag får tag i något som ser ut som ihoprullat kökspapper. Men nejdå. Det är JÄST!! Bullan har tuggat i sig ett paket jäst med papper och allt! Detta paket låg längst uppe i en kasse, dit tapirsnoken lätt nådde. Maken höll bullan och jag försökte få ut jästen, men den hade redan åkt ner i magen. Vi bestämde att gå i skift på natten.......med tanke på vad jästen skulle ställa till med.

Jag och bullan gick och la oss. Efter en stund började det. Bullan fes säkert 10 fisar per minut. I timmar. Hade jag tänt en tändsticka så hade sovrummet flugit i luften. Jag funderade på att hämta upp gasmasken från källaren, men bestämde mig för att försöka sova. Maken, som var klok att gå på bio, hade nog åkt med mig till "grabbarna i vita kläder" om jag legat med gasmask. Men jag kan säga att det luktade f-n!!! Tio gånger värre än ruttna ägg!!

Nåväl. Bullan behövde ialla fall inte ut under natten. Dom måste ju har järnmage, dessa underliga hundar!!

Bullan har varit på pensionat i två veckor utan flocken. Flocken bara försvann. Bullan har lärt sig springa vid cykel på pensionatet och fått träffa andra hundar och haft det bra. Svarta mamman har mest längtat efter bullan och äntligen kom dagen då jag fick fara och hämta henne. Varje hund hade sin egen rastgård. Solen sken från klar himmel och vem låg ute och solade i sin rastgård när vi kom, om inte Bullan. BARA Bullan. Ingen annan hund syntes till. Dom var kloka nog att ligga inne i skuggan.

Bullan lyfte inte ens huvudet när vi kom. Vi fick ingen svansviftning, inget som visade att hon blev glad. Hon totalt ignorerade oss. Snacka om att känna sig dissad!!!

Hon hoppade ialla fall in i bilen när vi skulle fara. Hon gav oss inte ens en blick när vi kom hem. Hon låg längst ner i sängen utsträckt på sidan i två nätter, hon som alltid kurar  ihop sig tätt, tätt hos mig.

Dag tre kunde hon tänka sig att vifta på svansen när vi ville kela med henne och på kvällen, efter mycket möda och stort besvär, "det är minsann inte för MIN skull jag kommer och lägger mig hos dig", så kom hon och rullade ihop sig hos  mig.

Dag fyra hade hon förlåtit oss för att vi över huvudtaget kom på idén att hon skulle lämnas bort i 2 veckor.

Har man en terrier så har man.

Bulleträff igen. Två bullisar idag. Sol och värme. Bullan anade oråd redan då jag gjorde i ordning lite godis. Hon tog det säkra före det osäkra och gick och lade sig. Men det fanns ingen återvändo och suckandes och med jordens elände på sin rygg, följde hon motvilligt med. Vi begav oss till skogen och gick 3,2 km spåret.

Bullan tyckte att detta var ju och ta i, så hon slängde ner sig i spåret och spelade död. Allt för att få vända och gå hem. Efter att ha vilat en stund bar det av igen. Det dröjde inte länge förrän det blev stopp i kopplet och bakom mig låg bullan som Bambi på hal  is. Med alla fyra benen rakt ut, och huvudet nere i marken. Efter lite övertalande fortsatte vi en bit, och sedan hade jag en "död" bulla igen. Sådär höll det på, tills bullan upptäckte att nu minsann, hade spåret vikt av  och vi var på väg tillbaka igen. Då hade jag en glad och hurtig bulla med svansen viftande och gott humör. Som funderade på varför matte inte kunde gå lite fortare......

Lyckligt hemma igen la sig bullan på sin  dyna, suckade och somnade.

Jag som alltid tror att det är för bullans skull som jag gör alla dessa promenader. Bullan verkar  tro att hon gör det för min skull........

 

 

 

 

Mitt på dagen när jag var på stan öppnade sig den j....a himlen och det började störtregna. Dessutom var det svinkallt. Hela jag blev dyngsur. Inte bara kläderna alltså. Nu är jag LESS!!!!! Varför finns det ingen man kan klaga på vädret hos?? Tor med sin hammare, det är nog hans fel. Jag hade köpt tre uteblommor dessutom. Vad ska jag ha dom till?? Dom regnar ju sönder innan jag hunnit ställa ner dom på marken. Hade också köpt två tutthållare och en bikini för ETTUSENSEXTIO spänn!! Det är makalöst vad små tygbitar kostar, bara för att man inte kan köpa det på H&M, utan måste gå på specialaffärer. JA, JAG HAR EN DÅLIG KVÄLL!!

Det är nog för att bullan inte är hemma........

Bullan är bortlånad. Till Storasyster. Här sitter vi, Lilla Syster Kanin och den lilla svarta mamman och saknar bullan. Jag hade glömt att jag i ett svagt ögonblick lovat Storasyster att bullan skulle få sova över där, och eftersom lovat är lovat, så varsågod. Storasyster åkte buss med bullan. Det var första gången bullan åkte buss. Det ösregnade ute. Det första bullan gjorde på bussen var att skaka av sig regnet. Men passagerarna klarade den persen utan så mycket som en kommentar. Sen åkte bullan buss i lugn och ro.

Hemma hos Storasyster fick bullan fläskfilé. Och en banan. Inte  undra på att bullan tycker det är mysigt att följa med Storasyster.

 

Ibland har även politiker bättre dagar!

Bullan har varit ute på en promenad. Vi gick längs järnvägen på ett ställe. Inget mer med det, men plötsligt ställer sig bullan och glor mot järnvägen. Det är lite kuperat där, med lite träd och buskar, så jag stannar också och tittar. Tänkte hon kanske sett eller känt av någon hund som kommer lullandes. Men ingen hund kommer och inget annat heller. Jag går före bullan, som fortfarande står stilla, uppför en liten backe, och säger till bullan att komma. Jag ser fortfarande ingen hund eller något annat. Bullan däremot, har raggen rest, öronen spetsade rakt upp och svansen  som en pinne rakt upp. Plötsligt stannar bullan igen och stirrar rakt fram. Och då ser jag det också. Man har satt upp nya, stora, svarta ljussignaler till tågen......

När bullan konstaterat att så är det, och dom står bara där, så kan promenaden fortsätta.

Inget undgår bullisar, inte ens tågens ljussignaler!!!

Bullan har varit ute och grillat korv. Rättare sagt, den lilla svarta mamman har grillat korv. Bullan stod bunden vid ett träd och pep frenetiskt över att det tog så lång tid. Till slut visste hon inte vad hon skulle göra av energin, så hon grävde sig en grop att sitta i. Till slut fick även bullan äta korv.

Bullan hade fästmannen med sig. Han är några år yngre så han vet sin plats. Men dock, sina instinkter styr han inte över, så han klämde fast sig bak på bullan, bullan fortsatte att gå och det hela såg mycket roligt ut. Bullan ids inte längre säga åt honom att lägga av. Låt honom hålla på, tycks hon tänka. Ibland biter hon sig dock fast i hans hals och där sitter hon tills hon tycker att nu begriper han väl. Men inte. Efter en stund är det likadant igen.

När vi kom tillbaks till parkeringen behövde bullan kissa. Denna gång orkade hon inte sitta och kissa utan lade sig ner. Alla sätt är bra.

Även för en bulla.

Yes!!! Idag har jag avvecklat akvariet. Äntligen!!! Lilla syster kanin tjatade till sig ett akvarium för ca 2 år sedan. Ett halvår var det kul. Sen fick vi bära ner det från  hennes rum till vardagsrummet, och där har det stått och varit en stor börda på mina axlar. Det ska rengöras en gång i veckan och bytas vatten och hållas på. Några fiskar har dött och vi försökte vänta ut dom andra också. Men dom hade bestämt sig för att leva och frodas. Men nu var det dags. Att avveckla. Djuraffären kunde gärna ta emot dom som var kvar, där skulle fiskarna få vara tills dom levt sitt liv.

For dit med 6 överlevande fiskar. Och hör och häpna! Dom tyckte det var fantastiskt fina fiskar! Välgödda och granna och stora!!! Dom måste ha haft det väldigt bra, sa dom. Ja, där ser man.

Nu slipper jag ialla fall oroa mig över att akvariet ska gå sönder och massor med liter vatten ska förstöra golvet.

Idag skulle det bakas kladdkaka. Det är det enda jag INTE kan baka. Men skam den som ger sig. Receptet lästes NOGA och smet och kaka ställdes in i ugnen. När kakan skulle vara färdig, såg den färdig ut, så jag tog då ut den. Den dallrade oroväckande. Men den hade släppt från kanterna och såg mycket läcker ut. När jag ställde den på diskbänken sjönk den ihop och sprack och hela formen hade plötsligt en flytande kolasås.

Nu har jag provat flera recept på kladdkaka med lite varierande mängder mjöl, vaniljsocker, kakao, ägg, socker och margarin samt bakpulver. Det spelar ingen roll vilket recept jag använder. Jag kan inte baka en kladdkaka.

Detta var ABSOLUT SISTA gången jag bakade nåt sådant idiotiskt!!!!!!!

Det är väldans vad tiden går. Den lilla svarta mamman och hennes bulla håller på att frysa ihjäl. Vi undrar så var värmen tog vägen. Igår haglade det t ex. Var till Storasyster och satte om hennes blommor med Lilla Syster Kanin och bullan, och det blåste upp stormvindar och plötsligt haglade det.

Så då har det hunnit bli valborgsmässoafton. Försök nu att tänka på alla djur som är otroligt rädda för smällare, innan ni går ut och lattjar. Bullan är inte rädd, men vår granne har en liten terrier som är så förtvivlat rädd, att dom måste åka från stan för att undkomma allt smällande.

TÄNK PÅ DJUREN, BOJKOTTA SMÄLLARE OCH RAKETER!!!!!!

Så har det då blivit halvvinter igen. Lurade, det är vad vi  är. Tycker ialla fall bullan, som inte kan begripa vart solen tagit vägen. Snö, regn  och blåst, vad är det för något? Bullan ser ut, och luktar som en gråhund (aj, aj, slå mig  inte, inget fel på gråhundar), hon är inte längre vit och hon luktar lera. Det är inte mysigt längre att gosa så nära. Det förstår inte bullan utan rullar ihop sig på huvudkudden.

Jag undrar varför björkkvistar är så goda. Bara vissa ska det vara. Noga utvalda. Alla duger minsann inte. Jag tycker det är besvärligt att dra ut björkkvistar ur  rumpan på bullan, men det skiter hon  i, så att säga. Hon  fortsätter äta. Funderar på att ta med mig peppar eller vattenspruta att använda när hon sätter i sig veden nästa gång.

Finns det vitaminer i björkkvistar, tro........

Bullan njuter. Av solen. Fort hem efter promenadtimmarna mitt på dagen. Äta, äta, äta!!! Och sedan ut och slänga omkull  sig på altanen. Och där ligger hon hur länge  som helst om hon får. Men det går ju tyvärr inte. Jag får antingen lägga en handduk över henne eller köra in henne efter nån timme ungefär. För ligga i skuggan går inte. Då blir det kallt!! Häromdagen, när jag var borta hela dagen, satt lilla syster kanin och storasyster ute med bullan. De tänkte inte alls på sol och bulla. När kvällen  kom och jag kom hem, pysslades bullan om, och bröstet och magen var fullt av soleksem. Dessutom hade hon bränt en bröstvårta :/  Men det bekymrar inte en bulla. Nästa dag skulle det solas igen.

Tänk att bullisar är så fåfänga ;))