Ifall det värsta händer

En stor oro som finns bland dom flesta som är här hemma är,  vad händer ifall det värsta scenariot sker?

Även jag är livrädd för vad som kan hända i hanteringen av oss hemmavarande ifall *P* blir skadad, eller nåt ännu värre.

Vi har pratat om vad jag ska göra ifall han dör. Hur vi ska hantera ifall han blir tillfångatagen. Jag är livrädd för bilderna dom visar i press av amerikanare som halshuggs inför tv kameran. Där har vi bestämt hur han ska tänka och hur jag ska tänka. Fatta vilken känsla att ens behöva prata om en sån sak. Men vi som är här hemma är lika delaktiga i att ta beslutet om att han ska åka iväg och för att förbättra situationen i andra länder.

Han åkte till Bosnien en gång 93/94. Flertalet var då oxå kritiska. Deras åsikter var ofta.

- Vad fan ska han dit och göra? den där konflikten går ändå inte att lösa.

Men tänk förutsättningarna är helt förändrade idag. Dom har löst dom värsta knutarna så att dom olika folkgrupperna kan överleva i samma land.

Min Norska pappa var en av dom som medlade mellan dom olika jugoslaverna i stockholmsområdet i början av 90-talet. Han gjorde ett fenomenalt arbete och engagerade sig privat i att försöka förbättra förutsättningarna för jugoslaverna. Pappa kunde även som självlärd prata deras språk.

Ibland så undrar jag hur mitt liv skulle se ut ifall jag inte träffat en *P* som råkade vara militär. Antagligen så skulle min man då vara en *P* ändå. Så är det bara helt enkelt, för jag hade varit lika kär i honom endå. Nu är det bara att acceptera faktum. Han vill arbeta med det han är utbildad till och jag får helt enkelt bara stå ut med att vara en *väntande fru*

Jag och många andra som väntar här hemma kan trösta och lugna oss med det som står nedan i länken från mil.se

Systemet med back up,  finns men vi måste få veta det för att känna oss trygga. Här ser ni och jag att det funkar.