När jag skulle vara gudmor till *L* för 16 år sen så var prästen full, hade trasiga kläder och talade om för mamman att hon hade för bråttom som redan var gravid igen. Han klarade inte ens att dra psalmen *fader vår*
När min pappa begravdes så var själva begravningsakten i Norska kyrkan. Den var fylld så pass att folk stod upp. Jag kände ett fåtal och dom som kommit var politiker och flertalet Jugoslaver som han medlat mellan under flera år. Begravningen blev bra ända till en av dom som jobbade i kyrkan kom fram till mig och sa.
- Jag har aldrig sett så fula blommor, det är fel blå färg på blommorna.
Hon pekade på min krans som jag köpt åt pappa. Den skulle vara röd, blå och vit. Men den blåa färgen hade blivit för ljus.
Jag saknar inte mitt fd Norska medborgarskap ett dugg, jag trivs rätt så bra med mitt Svenska sen några år tillbaka.