Känner,Tänker,Reagerar

Skall titta på denna miniserie som idag börjar visas utav TV4,  kl. 21.00.

Har många ggr försökt dela med mig utav mina känslor och tankar kring hur det är att vara den som sitter vid sidan om. Man blir som anhörig delaktig i straffet om ej på samma sätt men är med hela tiden genom tankar och känslor.

Samhället, familj, släkt m.m. är heller inte alltid så förstående utan man kan möta på fördomsfulla uttryck m.m.  Jag kan förstå till viss del men respekten för mig försvinner och det fokuseras enbart på brottet, ett brott som jag ej ens varit delaktig i.

Älskar en mördare men är inte stolt över det han gjort men jag vet att det finns så mycket mer inom honom än bara just det som kom fram den där ödesdigra dagen för snart elva år sedan och varför skulle jag då inte ha rätt älska honom och vilja vara med honom utan att behöva känna mig som en brottsling själv.

Ledsen mer än en gång.....

            Var En Sådan Människa Och Lev Ett Sådant Liv, Att Om Varje Man Och Kvinna Var Lik Dig, Och Varje Liv Likt Ditt, Så Vore Jorden Ett Guds Paradis.

Sorgen Tittar Bakåt, Oron Tittar Runt - Tron Tittar Uppåt.

Överlåt det förflutna åt Guds barmhärtighet, nuet åt Guds kärlek,  och framtiden åt Guds beskydd.

Många av oss är villiga att göra storslagna saker Men hur många är villiga att göra de små sakerna.

Människor kan neka oss våra önskningar, förkasta vårt budskap, motsätta sig våra argument och förakta oss - men de är hjälplösa gentemot vår kärlek.

Älska, glömma och förlåta. Gå vidare och lev i dag för ingen vet hur morgondagen ser ut.

VAR RÄDDA OM VARANDRA OCH TA VARA PÅ DEN TID SOM ÄNDÅ FINNS.

 Nu känns det ändå som om det kan finnas en möjlighet. Rättsmedicinalverket har kommit fram till i sin bedömmning att min pojkvän har LÅG risk i återfall vad gäller våldsbrott. Det här visste jag ju egentligen redan då jag under våra åtta år tillsammans märkt de förändringar som skett. Men det är ju bara positivt att även andra kan se det. De säger bl.a.

Han har varit skötsam under tiden i fängelset och han bedyrar själv sin personlighetsförändring. Bland annat har han tagit en magisterexamen i religionsvetenskap och sociologi samt studerat kriminologi och psykologi.

 Med stöd av detta gör Rättsmedicinalverket bedömningen att risken för återfall i våldsbrottslighet är låg.

 Men de säger även som följer:

 För en förvandling talar att han har blivit mer social och har ett nära och stabilt förhållande med sin flickvän. Mot en genuin förvandling talar att han har svårt att visa känslor och att han inte ändrat uppfattning om mordet, vilket Rättsmedicinalverket tycker är anmärkningsvärt då han säger sig ha förändrats och blivit öppen.

 Hallå,  här måste jag lägga in en brasklapp,  vadå inte visar känslor... han visar känslor för mig var gång vi träffas, glädje, sorgsenhet och ibland även ilska. Jo klart han kan bli arg ibland men han har ju fått redskapen att hantera sina känslor såtillvida att de inte tar över för det var ju just det som hände när han begick sitt brott,  sedan är det inte alltid så lätt visa känslor när man sitter med helt främmande personer som man aldrig träffat innan och snälla ni, ni träffade honom under ca. 8 tim totalt fördelat på två tillfällen, hur lätt är det visa alla sina känslor då.

Sedan måste jag även protestera mot ordvalet anmärkningsvärt, varför anser ni det vara anmärkningsvärt att han inte ändrat uppfattning vad gäller själva mordet???Vi har under våra åtta år tillsammans pratat, gråtit och åter pratat om denna fruktansvärt tragiska, tråkiga, hemska m.m. händelse och jag har läst, studerat alla dokument som finns kring detta och jag har bombaderat honom med frågor och ifrågasatt men har också kommit fram till att han säger som det är, det var inte planerat allt var kaos m.m.  så jag anser mig ha så stor kunskap och kännedom om detta att jag kan säga med gott samvete:  Jag vet att han säger som det är. Det fanns ingen planering bakom detta.

Anser att rättsmedicinalverket har skyldighet förtydliga vad de menar/avser med att uttrycka sig på detta sätt.  De kan ju inte bara skriva en sak utan att tala om vad de syftar på. Vill ni han skall ljuga eller vad.

Känner mig lite arg över detta men är samtidigt glad över att risken är låg, vilket jag vet att den är.

Älskar honom och står honom bi men är inte något dumhuvud utan ser ganska klart på det här, och jag vet vad som tidigare varit men alla måste väl få en chans visa man kan ändra sig.

               Gud förlåter det människan inte kan.

Det är söndag och idag fyller min älskade år. Helst skulle jag velat vara med honom idag men det går ju inte så vi får fira hans födelsedag nästa gång han kommer hem likaså att vi faktiskt varit ihop i 8 år nu.

Veckan som gått har mina känslor verkligen fått åka berg och dalbana, mycket tårar men även många skratt.  En tidningsartikel som väckte allt det hemska till liv igen, det som vi pratat så mycket om men insett att vi måste försöka lägga bakom oss om det skall finnas en framtid. Glömma går ju inte men vi kan inte älta detta var dag för vad finns då kvar, inget till slut.

Åter igen väcktes de funderingar som jag hade i början av vår relation: 

 Har jag rätt ge honom min kärlek    Har jag rätt göra honom lycklig  Kan jag ta emot hans kärlek till mig utan att behöva ha dåligt samvete mot hans offer.

  Men de kommer ju inte åter bara för att vi avstår våra känslor.  De kommer alltid finnas i våra tankar och minnen.  Det är ju inte hans brott och felaktiga handlande jag älskar,  det är ju Honom, den han vill vara och det han ger mig som jag älskar,  får jag inte det,  är jag en hemsk person då ??  Nej, jag vill bara ge och få en kärlek som känns bra.

 När skall ett brott anses vara sonat, när skall det vara förlåtet, en svår fråga. Gud förlåter allt men människan har svårare vilket inte är så konstigt men ingen skall behöva vara fördömd för evigt, vi måste tillåtas komma tillbaka till samhället och visa vi kan så mycket mer.

 Jag älskar honom och vill leva med honom, känner idag att kärleken är stark nog för att vänta och hoppas jag har den kraften och orken tiden ut.

Var rädda om varandra och älska varandra för utan kärlek blir världen ännu värre.

Är så ledsen.

I dag gråter jag, tårarna forsar ner för mina kinder utan att jag begått något brott eller gjort något annat som skulle medföra att jag förtjänar att behöva må så här dåligt och vara så här ledsen. Finns ingen hejd på tårarna.  Känns som om jag fått ett hårt slag av ett basebollträ rakt i huvudet.  Vill helst av allt bara skrika rätt ut,   vad i he.....te vill ni ???

Aftonbladet har startat en klappjakt utan att det minsta tänka på alla vi som finns runt omkring och som inte gjort något men som gång efter annan straffas genom alla dessa artiklar.

Mår ni journalister bättre om jag bryter ihop totalt??  Varför skall ett brott som någon redan är dömd för av svensk domstol gång efter annan rivas upp i media så att den dömde blir dömd på nytt gång efter gång,  får det aldrig bli ett slut.

Du skriver att vissa inte namnges för de har redan avtjänat sitt straff och kanske vill börja om, men vi då???  Vi kanske också vill kunna börja om, men du ger oss inte den möjligheten för du hänger ut namn och bild så nu är det kört för resten av våra liv, du har förstört vår möjlighet men det var väl det du ville för du har gjort detta till en personlig vendetta.

Vad är Journalisters spärrar???   Finns de?  Svar:  NEJ