foto:Tindra66 Allahelgon 2008

Jag var på besök hos vår Utrikesminister Carl Bildt's blogg Alla Dessa Dagar och läste om inledningen av Märkesåret 1809 som hyllar samarbetet mellan Finland och Sverige.

Jag kan ju inte vara sämre och tar mig friheten att som självutnämd Sunne-ambassadör delge Er, mina läsare lite sagolikt informationsbrus om Stella Polaris och den historia jag finner så oerhört intressant.

En del av arkivet till denna stora internationella underrättelse-operation förvarades på Rottneros Herrgård för att sedan ha bränts på Lövsta soptipp sägs det.

Men det finns de som inte är helt övertygade. Det står mer om det i artikeln och FRA Försvarets Radioanstalt är även de omnämnda.

Vad hände med arkivmaterialet? citat från Sourze.se

"Enligt källorna, bl a Erkki Pale, mikrofilmades allt material från operation Stella Polaris. Pale tillsammans med löjtnant Lauri Pöyhönen ansvarade för arbetet i Stockholm. Pale fick klartecken från svenskar efter att ha etablerat en nära kontakt med försvarsmakten i Stockholm.

Allmänna åklagaren agerade som budbärare mellan Pale och svenskarna och i sinom tid fick Pale nästan obegränsad frihet att röra sig inom de svenska militära institutionerna. I Pales arbetsgrupp ingick kapten Bogojavlenskij, Pertti Hartikainen, A.Korkeakoski, löjtnant Jukka L. Mäkelä, Eero Helkama samt fröken Marjatta Pusa.

Filmerna skickades till Helsingfors för framkallning och sammanlagt blev det över 900 meter. Arbetet tog nästan 6 månader och det företogs mestadels i hotell Astorias källare i Stockholm.

Svenskarna blev rädda av den mängd av människor och material som operationen innehöll och beslutade att förbjuda finsk underrättelseverksamhet från svensk territorium.

Finnarna visste varken in eller ut och till slut bestämde de att sälja signalspaningsmaterialet för att kunna finansiera den framtida verksamheten. Mannerheim själv, som nu var landets president, gav order om att sälja signalspaningsapparaterna.

General Harald Öhquist fick uppdraget och skulle sedermera rapportera till general Rudolf Walden om affärerna. Försvarets ekonomichef Runar Bäckström fick som uppgift att dölja all redovisning. Svenskar ville köpa det finska materialet för en kvarts miljon kronor dåtida pengar.

I förhandlingar på hotell Grand i Stockholm den 14. 11 1944 deltog från Finland Erkki Pale och Hans Olof von Essen och från Sverige Torgil Thorén och Svante Påhlsson, numera värmländsk industriman, som hade bjudits in personligen av Rudolf Walden.

Resultatet blev två dokument, ett officiellt köpeavtal, där svenskar köper det finska signal-spaningsmaterialet, och ett gentlemannaavtal, där svenskar förbinder sig att förvara det finska arkivmaterialet i 50 år och sedan återlämna det. Enligt underrättelsechefen Raimo Heiskanens memoarer undertecknades detta avtal även av greven Carl Bonde.

Enligt vissa uppgifter ville finnarna datera avtalet till juli 1944 så att det skulle se ut som om operationen hade planerats och verkställts innan freden kom.

Svenskar ville inte fiffla med dateringen. Lådorna skulle fraktas till Påhlssons gods Rottneros i Värmland.

Påhlssons dotter Ebba Horn af Åminne har vittnat om hur lådorna förvarades där i åratal bakom lås och bom. Ett mindre antal lådor förvarades även på annat håll på Hörningsholms gods längre söder-ut."  (källa sourze.se, Underrättelsehistoria III )

Läs även wikis Operation Stella Polaris.

Gå till Värmlandsgille för att se stamfrändesmonumentet


FREDSBASKRARNA-KAMRATHJÄLPEN
Kamrathjälpen till fredsbaskrarna PG 444 08 91