Läs svd härSanktioner eller hot om repressalier eller vapenskrammel kan vara den rikoschett som istället bromsar upp demokratiska processen Burma men också i Iran
Självklart skall vi som globala medborgare visa vårt stöd för den transformation det burmesiska samhället nu befinner sig i, men jag tror även på att vår inblandning skall ske med varsamhet. Och personligen tycker jag även att det är viktigt för vårt reflekterande att ställa sig frågan.
1. Utforskas andra möjligheter till till stöd, än föreslagna sanktioner mot Burma?
2. I vems intresse skall dessa sanktioner i så fall ske och jag undrar stillsamtom det inte är så att det kan finnas en risk att EU samt USA, ser till ett egenintresse då de uppmanar till åtgärder av det här slaget.
På ytan är sanktionsretoriken förförande och förstålig. Men då vi börjar inspektera vad som döljer sig bakom USA.s tal om straffåtgärder riktade mot enskilda inom regimen har jag svårt att ta till mig budskapet. President
George W Bush uppmaning, inför FN general församling framstår då för mig mer som en fodran.
Borde inte vi i den övriga världen som antas veta bättre nu inspirera till dialog och reparerande samtal med regimen istället för att uppmana till avståndstagande.
Kan det vara så att de påbjudna ekonomiska bestraffningarna i förlängningen kan leda till att den inhemska befolkningen får det ännu sämre. Jag tror att det primitiva försvaret och agressorer lättare aktiveras om EU och FN iscensätter bestraffningen.
.
Talet eller antydan eller någon form av påtvingade inblandningar, typ sanktioner Burma kan blockera den egna ledningens, regimens och interna medborgarorganisationers autonoma förmåga till att göra goda och sunda överväganden. Betänkanden som gagnar den inhemska demokratiutvecklingen och dess processer.