Invandrare!

Jag tog buss och spårvagn till jobbet idag. Det gör jag några gånger i veckan. Efter att ha suttit i bussen en halvtimme blir knäna ganska stela och jag ser kanske ut som om jag är lite skröplig när vi stannar på Järntorget. Men det är bara en synvilla. 9-ans spårvagn står inne på hållplatsen. Jag kastar mig ut från bussen och småspringer fram till spårvagnen och hinner precis lagom in genom dörren innan den stängs. Knôkfullt. Jag ställer mig tillrätta med ett fast grepp om en stötta. En man, 25-30 år, med ett något syd-ost-Eruropeiskt utseende (Fördom, jag erkänner..) reser sig och erbjuder sin plats. Jag tackar nej, men han propsar på saken så jag tackar och sätter mig. Han står strax intill och när damen vid sidan av mig reser sig och går av sätter han sig bredvid mig. Jag tackar honom återigen för hans omtanke. Med lätt brytning svarar han att det var en självklarhet. En invandrare. En omtänksam och vänlig ung man. Jag blir varm om hjärtat och känner att världen inte är så tokig i alla fall