Utbrändhet - inte arbetets fel, utan fel arbete

Eftersom jag nämnde det i mitt förra inlägg, vill jag även delge Er min egna teori om utbrändhet. Förstår om ni inte håller med mig i detta, och har heller inga vetenskapliga bevis för min teori, som ju just är en teori dock baserat på den livserfarenhet jag har.

Jag tror inte utbrända människor blir utbrända pga stress elelr hög arbetsbelastning

Istället tror jag att hög arbetsbelastning är positivt, så länge man trivs med sitt arbete. Det är snarare när man inte längre upplever glädje i sitt arbete som man riskerar utbrändhet, och detta i sig har egentligen inget med arbetsbelastningen att göra, den kan säkerligen skynda på sjukdomsförloppet, men den absolut största boven i dramat är att den i riskzonen inte längre trivs med att gå till sitt arbete.

Att trivas på arbetet behöver inte alltid bero på att man har ett jättestimulerande jobb, utan det kan likväl vara att det är ett ganska fritt jobb, man har trevliga arbetskamrater eller något annat man upplever som lustfullt på arbetet. Är däremot allt med arbetet en pina, bör man nog tänka efter både en och två gånger på vilka alternativ som finns.

Hur kan jag nu tänka såhär?
Jo, till saken hör att jag träffat en hel del människor som drabbas av utbrändhet, och då talar vi om svår utbrändhet, dvs där man på morgonen ligger i sängen och inte ens funderar på att gå upp, inte funderar på om det finns mat för dagen, inte längre bryr sig om man får pengar eller inte. Detta är då inget måndagssyndrom, utan kan pågå i veckor och månader, med risk att man står utan både hem och familj, i alla fall om de inte har någon förståelse för vad som händer. Deras livsituation har varit vitt skilda, men med en gemensam, nämligen att de inte längre kunde känna någon glädje av att gå till jobbet, inte ens lönen var längre någon egentlig glädje. Detta kunde pågå under lång eller kort tid, och den utlösande faktorn var ofta att något i privatlivet också gick fel, och då var den sista glädjepunkten också förstörd och då går man in i denna zombieliknande mardrömsvärld.

Sen har jag träffat personer som lever i en ständig stressad miljö, tex restaurangfolk, ingenjörer, egna företagare,  som trivs med jobbet, arbets-kamraterna eller något annat, utan att verka närma sig den berömda väggen