Är det nåt fel på mig, nr2

Oj glömde ju vara det var jag egentligen skulle skriva om =)

Jo jag är ju väldit social av mig...o den sidan gillar jag av mig själv, eller ifallafall har gjort. Men de senaste åren, när jag mått så dåligt så har jag hållt igen en hel del...drgit mig tillbaka, hämmat mig själv, inte vågat ta plats o synas, t o m blivit tillbakadragen, rädd och osäker i osociala sammanhand. Länge funderarde jag vad det berodde på, förstod inte att det hade med attjag mådde dåligt utan trodde det var åldern......? Slog aldrig mig att det hade me mig mående att göra o att när man mår dåligt även blir personlighetsförändrad....vilket e normalt har jag förstått i efterhand.

Hur som helst så har jag sedan 1 år blivit sådär social igen, älskar att umgås med olk o prata, diskera, synas o höras, skratta. Är troligt nyfiken på människor o älskar att ta kontakt med nytt folk, frågaa om dom, vad de e för typer osv...

Men idag kände jag o "såg " att jag var den enda som faktiskt tog kontakt med de nya...pratade, frågade, visade intresse, osv.....de var liksom indelat i olika läger/grupper. Men jag rörde mig mitt i, mellan dem, ena stunden på ena sidan, andra stunden hos de andra, lite överallt osv....

Å nu i efterhand så insåg jag att jag var den enda som gjort den, alla andra höll sig till sina grupper. Jag var den enda som var runt o visade intresse, frågade och var social.....likaså här, jag börjar tänka ; e jag speciell på nåt sätt? E jag väldigt annorlunda än de andra? Kan det vara så att jag e konstig på nåt sätt, avvikande?? Att de e nåt fel på mig?? Eller är jag kanske ubersocial?

Eller vänta, det kanske e jag som e öppen o nyfiken på andra männsikor...?? Å det e normalt?

Jobbigt att tvivla på sig själv, o veta vem man är....

Hjälp mig ( igen )