50 år fyllda, vad ska jag nu vänta på ?

Nu var det ett tags sen. Har faktiskt inte orkat mer än cirka 15 minuter om dagen vid datorn. Tror ni inte att jag för 10 dagar sedan slog i kull mig på den FÖRBANNADE isen på gatorna, halt och osandat. Tre frakturer och ledband av i vänster foten gick åt skogen. I väg till Falu Lasarett, operation och gips på i 6 veckor. Händerna gör ont av att hoppa på kryckorna men man är väl inte så van i att träna armarna. Bor i hus men med 3 våningar. Sovrummet högs upp, men måste ta mig dit för att få sova på en riktig madrass.

Dagarna tillbringas på rummsoffan framför teven och en hög korsordstidningar. Gipste väger bly och i mellanåt kommer en jäv....värk men har foten gått av så man får uthärda. Får starka Alvedon och Morfinplåster som ska bytas ut 1 g i veckan. Solen skiner och jag blir galen av att inte få komma ut. När jag får nog ork ska jag be mina nära och kära att ta ut mig en stund i rullstol.

Så där jag, nu har jag klagat nog, när jag ser på Rapport så är detta inget mot av Japanska folket nu får utstå. Jag ser vad som händer men kan nog inte riktigt förstå, zunami, jordbävning och det som jag upplever skrämmande är kärnkraftverken. Tänk vad som hända ?

Nu känner jag att ryggläge måste intas, min kära katt Gandalf ligger sig bredvid mig om dagarna, han är min kompis, lite rädd för kryckorna och något fundersam.

Vid pennan/ Marina

 

Nu är det fem dagar sedan vi fick ta bort vårt lilla hjärta Guldlock. Dagarna går men tyngden i hjärtat består. Det bästa är när man har fullt upp, då tänkar jag inte så mycket. Det var första natten i natt som jag kunde somna utan samvetsskval. Min dotter och jag har varit ute och gått på kvällarna med hennes hundar, bra att få gå av sig.

-Den där stjärnan är Guldlock sa hon en kväll och jag lovar att den strålade i all sin kraft. Det är ganska konsigt, hur många gånger var jag inte trött på vår lilla "diva". Vi fick stänga för ingången till flera rum för att hon inte skulle gå in och kissa på golvet. Men herregud, hur länge hade hon varit sjuk, kanske det var därför hon gjorde så.

En kväll när vår andra herreman "Gandalf" nosade på en trälåda som Guldlock alltid gick och strök sig emot tyckte jag mig höra ett litet morrande, -Vad tusan sa jag till min man, hon är här. Likaså när jag städade källartrappen i lördags tyckte jag mig höra ett litet jamande, jag hon var nog här. Kanske hon är här och ser till att husse och matte har det bra. Och inte förglömma, någon måster ju se till Gandalf, något hon gjort i över 3 år.

Under hela tiden av sitt liv så kommer vi att vara med om trevliga saker och sorliga episoder. Vi kommet att mista nära och kära, vi kommer att få uppleva när våra barn blir föräldrar, vi kommer att skiljas och att mötas. Detta är en sida i min bok, mitt öde.

 

Vid pennan Marina

 

Tung känns hjärtat och även sinnet. Förra vecka fick vi reda på att vår älskade katt Guldlock fått juvcancer och att hennes dagar var förseglade. Jag och min dotter tog hem henne några dagar för att få ta farväl och hämta oss från chocken. Jag såg ett elakt sår på magen och trodde att hon gjort sig illa men det var en av tumörerna som gått sönder.

Vår älskade Guldlock fick bli 13 år, i går var jag, min man och min dotter till Distriktveterinären i Hedemora för att låta henne somna in, det är rätt som veterinären upprepade till oss mer än en gång. När jag stannade vid parkeringen utanför kliniken kände jag panik, vill bara vända och åka hem. Det kanske inte var fel på henne ändå.

Väl där inne träffade vi en underbar ung tjej, som var som lugnet själv. Guldlock fick somna in i min dotter famn och jag bad min lilla Guldlock om förlåtelse och att vi inte hade något val. Ingen av oss ville se henne sjukare och har plågor. Tänk om djur kunde tala. Jag strök henne på det lilla vackra huvudet och såg henne i ögonen tills hon somnade, hon var så fin.

Jag som skulle köra hem våra 2,5 mil fick stålsätta mig  för att koncentera mig på vägen, min dotter var förtvivlad av sorg och jag sa till henne att, tänk om alla som var sjuka fick somna in på ett sådant ändå värdigt sätt.

Väl hemma så kom allt, jag blev sittande på hallgolvet och grät floder. Vår andra katt, den så förstående Gandalf, en stor norsk svart skogskatt förstod inte varför matte var ledsen. Han strök runt mina ben och lade sig ner på rygg för att bli kliad. 

Tände ett ljuspå kvällen för vår familjemedlem och visste att den klaraste stjärnan på himlen var hon. Gandalf rörde inte sin mat i går kväll, inte i morse heller men under lunchen så fick ha i sig lite tonfisk, kan en katt sörja ? Det ser faktistk ut så. Natten var ett helvete, jag hade sådan dödsångest och undrade verkligen vad jag hade gjort men med sunt förnuft förstår jag att jag gjort det rätta. Hon slipper plågas, vi var med henne ända tills hennes hjärt sluta slå och vi vet att vi ses i Nangiala.

Vid pennan/ Marina.

 

 

I går kväll när jag tittade på min mail så upptäcker jag ett brev med rubriken, från Margareta i Finland. Vem var det i från ? jo från min kusin, som jag inte träffat sedan jag var 12 år om jag inte missminner mig. Herregud vad roligt, hon är 15 år äldre än mig och hon är på jakt efter min mamma, hennes moster.

Hon hade tydligen fått min mailadress av min mor 2007, nu ville hon komma i kontakt med henne. Hon berättade om sorg och glädje, och jag blev så berörd av att hon kontaktat mig. Jag kommer så väl i håg hennes mor, min moster Signe, som jag verkligen gillade skarpt. En glad och rättfram kvinna. Margareta hade också en bror som hette Börje som dog i lungcancer 2008.

Jag kommer så väl i håg hur de såg ut, Börje, Margareta och moster Signe. Nu funderar jag över hennes barn den äldsta kan inte vara mer än 10 år yngre än mig. Vad kul det skulle vara att få träffa dem, mina barn har en massa tremänningar i Finland som de aldrig har mött.

På min mammas sida har vi alltid varit så släktkära, vi har alltid hållit i hop. Om jag inte har fel så var de 13 syskon, vet faktiskt inte hur många som är kvar i livet. Varje sommar när jag och min bror var små så åkte vi till den lilla byn Tjöck som ligger i österbotten i Finland. Där träffades vi kusiner, mostrar, morbröder och det var underbara sommrar. Vi barn sprang ofta över ängarn ner till den lilla ån som rann ut mot havet, där stod vi med våra metspö och drog upp abborrar. Vi hälsade på i granngårdarna och besökte de nyfödda kalvarna och kattungarna som bara var några dagar.

Vilka sommrar, nu har jag inte varit dit på ca 5 år. Det finns ingen av släktingarna kvar där, det gamla huset är rivet. Grannarna bor kvar, och när jag besökte platsen så kändes det i hjärtat, det var en sorg, allt var borta och med det en episod i mitt liv.  Jag ville se det gamla huset på sin vanlig plats, de gamla uthusen och till och med utedasset.

Jag talade faktiskt med min man senast förra sommaren om att nästa år då ska jag åka över till Finland när vi ändå är på Åland, vi kan ta färjorna över via de små öarna. Man ska inte vänta och skjuta upp sina mål och drömmar, vi lever här och nu och då ska vi göra det med hela vårt hjärta.

 

Vid pennan/ Marina

 

 

 

 

Det är ljust ute och klockan är nästan 4 på em, härligt. Ljus nästan hela dagen gav mig mer energi men också mig en lust att boka en resa någonstans. Jag är sådan, en del längtar direkt efter våren och jag längtar att få åka i väg och få sommarvärme på en gång.

In och titta på charterbolagens resor, men nu har jag inte tid att åka, det får bli lite längre fram. Vi har fullt upp på jobbet att boka vår långresor till våren och sommaren, även vi har medelhavskryssningar, resor till Italien, Frankrike och mycket mer. Om en månad så är det dags för våra årliga reseträffar på ms/Cinderella. Över 200 resenärer tar vi med oss två tisdagar på rad. Det ska blir härligt att möta förväntasfulla resenärer som är nyfikna på årets reseutbud.

Bilden tagen utanför ett litet krukmakeri på Rhodos.

Vid pennan/Marina

 

I går hade jag en liten gnutta förhoppning om att nu skulle det ge med sig, jag menar allt snöande. Men utanför fönstret faller snöflingor som redan lagt sig som ett litet täcke över bilarna på parkeringen. Besökte Åland i helgen och där var det minst en halvmeter snö på marken vid campingen där vår lilla husvagn står. Som en liten igloo stod hon där ensam. precis som hon levde sitt egna lilla liv. Varför kallar jag husvagnen för hon, det är som med båtar den har alltid kvinnonamn. Så kallar min vagn för "lilla Hulda" Hur som helst vi skottade oss fram, stege, snöskovel kom fram i ett huj. På med värmen och sedan var det dags att använda musklerna som oftast man inte tror finns. Efter några timmar var snön borta från taket, stigen var skottad och det hade spridit sig en härlig värme i vagnen. Det var inte bara det som var inbjudande då man steg in. Husets kock, min man hade gjort i ordning en kyckligfilegryta med pasta och vad passar inte bättre när man gjort ett kortare dagsverk. Måste säga att det är bra mysigt att sätta sig ned vi bordet, låta fläkten värma de frusna fötterna, lyssna på lite Åländsk radio, låta sig smaka av grytan och bara koppla av. Det här är ro för själen. Vid pennan/Marina

 

Det är dan före dan före dopparedan. Folk i min omgivning är stressade, frusterade, de har inte hunnit handla in sina julklappar och all julmat. Skinkan ska kokas, köttbullarna rullas, knäcken ska kokas och ........Herregud jag blir stressad bara av att se alla människor runt mig i ett fullständigt kaos.

DU DÅ, tänker ni säkert, har inte du allt detta på din lista ? Nej faktiskt inte, vi ska till min äldsta son, där har vi firat julafton de sista 4 åren. När de första barnbarnet kom så föll det sig helt naturligt att träffas hemma hos honom med familj. Nu har vi en liten herreman med denna jul, 11 månader gammal.

Vad ska vi göra till julbordet denna jul då ? som vanligt får vi INTE göra mycket. Vi fick handla in ost, sill, sylta och röbetssallad. Det var inte så betungande. Vi brukar göra så att alla tar med sig något. Vi har även bestämt det här året att det är barnen som få julklappar, det är bara att byta pengar med varandra om även vi vuxna ska ha paket. Om man sedan ger en "liten" klapp för någon 20 är inte så farligt.

Jag tror att vi människor har förstått att det inte håller att stressa, jaga i hjäl sig efter den rätta julklappen.Det är tuffa tider för många och pengarna måste räcka för många att överleva vardagen. Det viktigaste är väl ändå att umgås med familj och vänner, äta en bit mat, som tradition sätta sig ner och titta på när Lady och Lufsen äter sin spagetti och frikadeller.

Senare när tomten har gått och paketen är öppnade, sätter vi oss ner och tittar på Karl Bertils Julafton det är då, som jag ser det att julfriden kommer, när allt är över och vi till stillsam julmusik kan se de vackra julkulorna som gilmmar i granen, när ljusen nästan brunnit ner, det är då vi ska tacka för att vi får vara med ytterligare en jul med våra nära och kära.

 

Vid pennan Marina.

 

Herregud vad kallt, jag är inte riktigt vän med Kung Bore. Jag föddes nog på helt fel ställe. När jag skulle åka till jobbet i så fastnade nästan sulorna på yttertrappen. Katten Gandalf skulle envist ut, -ja skyll dig själv, sa jag när jag for i väg med bilen.- Nu får du vänta tills husse kommer från jobbet. Han är en kavat lite varelse medans katten Guldlock, vår lilla diva ligger och myser i fönster vid det varma elementet. Hon skulle aldrig sticka ut sin nos i sådan kyla.

Vi har 14 grader just nu, fick samtal från Malung, de hade bara 26, då borde det vara förbjudet att vistas utomhus.Tittade lite snabbt på SMHI;s sida, den bitande kylan ska hålla i. temperaturen på Las Palmas däremot visade +22, säg inte den som vill boka en sista minuten dit just nu. Ligga på playan, höra vågornas skvalpande och bara få vara. Drömma kan man men nu så har vi den nalkande julen här med bakning, pyntning, julklappshandling. Tiden går så fort, snart sitter man där med barn och barnbarn vid dukat julbord, Kalle Anka på TV och en tomte som kommer på besök.

 

Vid Pennan/ Marina

Jaha min vänner, så var 50 års dagen över men, vilken fest det blev, en mindre med mina tjejkompisar och en större ordnad av släkt och vänner. Kvällen före dagen D var jag ute och åt på en mindre krog med min dotter och några vänner. Tänkte nog att det skulle bli en ganska lugn tillställning men det tyckte inte min vänner. Ryktet spred sig snabbt att det fanns en jubilar i lokalen, de andra gästerna såg till att det blev hurrarop och sång, drink efter drink hamnade på mitt bord. När kl var 00.00 blev jag uppbjuden av trubaduren och gemensam sång, herregud vilken show men jag hade roligt. När jag vaknade på torsdagen, 50 år gammal, kände jag mig som 70, hes och stel i kroppen, tur att jag var ledig. Men tusan så skoj.

Fredagen gick åt till att shoppa, förkyld till tusen, min spegelbild kunde spricka. Spelade ingen roll vad jag fick på mig i provhytten så ville inget sitta som jag ville. Min dotter hade fullt upp med att hitta något snyggt. När jag nästan gett upp kom hon in med en snygg grå klänning, till det blev det ett par svarta stövletter och några snygga smycket. Var lite orolig över klacken på 10 centimeter, det var några år sedan jag gick i något så högt.

Lördag morgon, vad tusan kl 05.15, nej vill inte gå upp nu. Sov, sov , lyckades somna om till 07.30, förkyld, svullen i halsen. Upp som ett skott, 2 panodil, gurgla halsen en stor kopp kaffe blev bra. Sedan ut på stan och handla in lite frukost till mina föräldrar som för första gången skulle sova över hemma hos mig. Jag springer på några av gästerna som uppmanar mig att bege mig hemmåt och koppla av före festen, sagt som gjort. Jag skjutsar ner min man till lokalen som var hyrd, där fanns mina barn som hade full upp.

Väl hemma, en snabbdusch, i morgonrocken och bara gå omkring och strosa, min dotter, ett riktigt yrväder kommer hem, ska fixa mitt hår, hon är stressad, hon talar och talar och snart är jag lika mycket uppe i varv som hon. Mina föräldrar äntrar scen och nu är det full fart i huset.

kl är 15.30, jag kör bilen till festlokalen och utanförs så brinner machaller och en stor skylt hälsar gästerna välkomna. Det är så fint dukat i lokalen, bättre kan man inte önska sig. Nu är det dags för ett glas bål innan gästerna kommer.  En efter en så anländer dem, en del har jag inte träffat på 20 år. Vilken lyckad fest, nya och gamla vänner finner varandra, släktskap och värme som alltid finns där.

Nu har det gått snart en vecka och jag undrar vad som hände, jag har blivit 50 år, på pappret känns det så mycket men i mitt sinne så känner jag mig så ung. Men vad har jag nu att se fram emot, min pappa sa, -att när man fyller 60 så firar man inte så mycket, du får vänta tills du fyller 70. Hjälp, nu vill jag inte att åren ska gå för fort, jag måste även njuta av livet och i och för sig har jag mycket med i mitt bagage och bilder som jag kan klistra i ett fotoalbum

Tack en än gång alla ni som var med och firade min 50 års kris.

 

Vid pennan /Marina

 

 

Ja ha, nu var jag där, det är inte klokt, i morgon skriver jag 50 år på mitt papper. Sov 4 timmar i natt och funderade över min födelsedag, 50 år, det är inte klokt.  Talade med min mor på telefon vid lunch, hon skrattade och sa att hon inte heller fattar det, -jag känner inte mig äldre en 50 själv, sa hon med ett litet skratt.

Fick faktiskt lite panik, -gud tänk om jag bara lever till 60, då har jag bara 10 år kvar. Se så Marina, andas lugnt. Nu ska livet börja, säger de som vet. I kväll blir det middag på krogen med tjejerna, i morgon ska jag sova ut. Har en betald ledig dag på jobbet, ja ni ser, det finns ändå fördelar med att fylla 50. Du kan få längre semester, du får längre uppsägningstid om du ska sluta ditt arbete etc.

Men du får även fler grå hår, du blir stelare i kroppen om du inte håller i gång, om du har otur så kan rynkorna komma snabbt men vad tusan gör det så länge du trivs med ditt liv.

På lördag blir den "stora" festen som min familj har ordnat, jag behöver inte bry mig om något. Hur nu det ska gå till när man har svårt att, inte lägga sig i. Jag vet att det bjuds på kallskuret med dryck, jag vet att det är olika aktiviteter under festen men inte vilka. Jag vet att det kommer gammla och nya vänner och jag vet att det ska bli så trevligt. Dans natten lång, skratt, gamla historier från förr. Ska vara ledig tills på tisdag nästa vecka, fyller man 50 så gör man, dags att avsluta för denna gång, jobbet kallar men visst hinner vi höras före och efter festen och alla ni som fyllt eller fyller 50, ett stort grattis till er från mig.

 

Vid pennan/Marina