Kusin Margareta från Finland !

I går kväll när jag tittade på min mail så upptäcker jag ett brev med rubriken, från Margareta i Finland. Vem var det i från ? jo från min kusin, som jag inte träffat sedan jag var 12 år om jag inte missminner mig. Herregud vad roligt, hon är 15 år äldre än mig och hon är på jakt efter min mamma, hennes moster.

Hon hade tydligen fått min mailadress av min mor 2007, nu ville hon komma i kontakt med henne. Hon berättade om sorg och glädje, och jag blev så berörd av att hon kontaktat mig. Jag kommer så väl i håg hennes mor, min moster Signe, som jag verkligen gillade skarpt. En glad och rättfram kvinna. Margareta hade också en bror som hette Börje som dog i lungcancer 2008.

Jag kommer så väl i håg hur de såg ut, Börje, Margareta och moster Signe. Nu funderar jag över hennes barn den äldsta kan inte vara mer än 10 år yngre än mig. Vad kul det skulle vara att få träffa dem, mina barn har en massa tremänningar i Finland som de aldrig har mött.

På min mammas sida har vi alltid varit så släktkära, vi har alltid hållit i hop. Om jag inte har fel så var de 13 syskon, vet faktiskt inte hur många som är kvar i livet. Varje sommar när jag och min bror var små så åkte vi till den lilla byn Tjöck som ligger i österbotten i Finland. Där träffades vi kusiner, mostrar, morbröder och det var underbara sommrar. Vi barn sprang ofta över ängarn ner till den lilla ån som rann ut mot havet, där stod vi med våra metspö och drog upp abborrar. Vi hälsade på i granngårdarna och besökte de nyfödda kalvarna och kattungarna som bara var några dagar.

Vilka sommrar, nu har jag inte varit dit på ca 5 år. Det finns ingen av släktingarna kvar där, det gamla huset är rivet. Grannarna bor kvar, och när jag besökte platsen så kändes det i hjärtat, det var en sorg, allt var borta och med det en episod i mitt liv.  Jag ville se det gamla huset på sin vanlig plats, de gamla uthusen och till och med utedasset.

Jag talade faktiskt med min man senast förra sommaren om att nästa år då ska jag åka över till Finland när vi ändå är på Åland, vi kan ta färjorna över via de små öarna. Man ska inte vänta och skjuta upp sina mål och drömmar, vi lever här och nu och då ska vi göra det med hela vårt hjärta.

Vid pennan/ Marina