En sida i min bok !

Nu är det fem dagar sedan vi fick ta bort vårt lilla hjärta Guldlock. Dagarna går men tyngden i hjärtat består. Det bästa är när man har fullt upp, då tänkar jag inte så mycket. Det var första natten i natt som jag kunde somna utan samvetsskval. Min dotter och jag har varit ute och gått på kvällarna med hennes hundar, bra att få gå av sig.

-Den där stjärnan är Guldlock sa hon en kväll och jag lovar att den strålade i all sin kraft. Det är ganska konsigt, hur många gånger var jag inte trött på vår lilla "diva". Vi fick stänga för ingången till flera rum för att hon inte skulle gå in och kissa på golvet. Men herregud, hur länge hade hon varit sjuk, kanske det var därför hon gjorde så.

En kväll när vår andra herreman "Gandalf" nosade på en trälåda som Guldlock alltid gick och strök sig emot tyckte jag mig höra ett litet morrande, -Vad tusan sa jag till min man, hon är här. Likaså när jag städade källartrappen i lördags tyckte jag mig höra ett litet jamande, jag hon var nog här. Kanske hon är här och ser till att husse och matte har det bra. Och inte förglömma, någon måster ju se till Gandalf, något hon gjort i över 3 år.

Under hela tiden av sitt liv så kommer vi att vara med om trevliga saker och sorliga episoder. Vi kommet att mista nära och kära, vi kommer att få uppleva när våra barn blir föräldrar, vi kommer att skiljas och att mötas. Detta är en sida i min bok, mitt öde.

Vid pennan Marina