Sov gott lilla katt, vi ses i Nangiala !

Tung känns hjärtat och även sinnet. Förra vecka fick vi reda på att vår älskade katt Guldlock fått juvcancer och att hennes dagar var förseglade. Jag och min dotter tog hem henne några dagar för att få ta farväl och hämta oss från chocken. Jag såg ett elakt sår på magen och trodde att hon gjort sig illa men det var en av tumörerna som gått sönder.

Vår älskade Guldlock fick bli 13 år, i går var jag, min man och min dotter till Distriktveterinären i Hedemora för att låta henne somna in, det är rätt som veterinären upprepade till oss mer än en gång. När jag stannade vid parkeringen utanför kliniken kände jag panik, vill bara vända och åka hem. Det kanske inte var fel på henne ändå.

Väl där inne träffade vi en underbar ung tjej, som var som lugnet själv. Guldlock fick somna in i min dotter famn och jag bad min lilla Guldlock om förlåtelse och att vi inte hade något val. Ingen av oss ville se henne sjukare och har plågor. Tänk om djur kunde tala. Jag strök henne på det lilla vackra huvudet och såg henne i ögonen tills hon somnade, hon var så fin.

Jag som skulle köra hem våra 2,5 mil fick stålsätta mig  för att koncentera mig på vägen, min dotter var förtvivlad av sorg och jag sa till henne att, tänk om alla som var sjuka fick somna in på ett sådant ändå värdigt sätt.

Väl hemma så kom allt, jag blev sittande på hallgolvet och grät floder. Vår andra katt, den så förstående Gandalf, en stor norsk svart skogskatt förstod inte varför matte var ledsen. Han strök runt mina ben och lade sig ner på rygg för att bli kliad. 

Tände ett ljuspå kvällen för vår familjemedlem och visste att den klaraste stjärnan på himlen var hon. Gandalf rörde inte sin mat i går kväll, inte i morse heller men under lunchen så fick ha i sig lite tonfisk, kan en katt sörja ? Det ser faktistk ut så. Natten var ett helvete, jag hade sådan dödsångest och undrade verkligen vad jag hade gjort men med sunt förnuft förstår jag att jag gjort det rätta. Hon slipper plågas, vi var med henne ända tills hennes hjärt sluta slå och vi vet att vi ses i Nangiala.

Vid pennan/ Marina.