McCain, ”the old man” på väg att starta the American Armageddon

John McCain, republikansk president kandidat försäkrade förrgår i ett möte med exil kubaner att om han blir president ska han föra en hårdlinje gentemot Latinamerika, så att ” Venezuela och Bolivia inte följer Kubas väg” och att ”han ska undersöka möjligheterna att ställa inför rätta Fidel och Raul Castro” för som han sade ” brott mot amerikanska medborgare” samt att han ska verka för att se regeringar i dessa länder som tillvaratar USA: s sanna intresse i regionen.

I messianistiska ordalag upprepar Johnny McBush samma gamla retorik som har fyllt Washington de senaste 8 år med katastrofala konsekvenser för det amerikanska ledarskapet i världen: Gå ut i världen och etablera regeringar i Washingtons smak med eller utan de berördas önskemål. Man skulle tänka sig att efter det katastrofala fiaskot i Irak och, det måste tilläggas, i Afghanistan kunde man hitta fräscha infallsvinklar till den republikanska utrikespolitik men icke! Mannen tillhör tydligen det gamla gardet som växte upp med John Wayne kämpande mot dumma indianer. Fortfarande ser de världen som den ”new frontier” som ska erövras och civiliseras. De har lite svårt att fatta att USA inte längre är i stånd att spela den rollen och att de nya ”indianer” inte vill bli ”civiliserade”, speciellt inte av en sådan ”civilisatorisk makt” som har visat sig så oansvarsfull, omoralisk, inkonsekvent och självisk.

 Ibland tycker jag mig se ett visst rebellisk drag i det amerikanska neokonservativa ledarskiktet. Vi gör som vi vill, vi följer inte andra, vi lyssnar inte på ”gubbarna i Europa”, vi finner vår egen väg, vad då Kyoto?, Vad då Internationella Domstolen? Vad då internationell rätt? Vi gör ju som vi vill! Vi behöver inte följa andras vägar! Själv tycker jag att ungdomen har allt rätt och t.o.m. skyldighet att göra revolt mot det gamla ( annars blir det ju ingen utveckling). Problemet är att de här ”ungar” är fullständigt retro! De står inte för den nya utan tvärtom för det gamla! De vägrar att inse att världen förändras, att andra människor och nationer kan bli stora, mellan andra blir svagare. Att utveckling inte stannar för den ena eller annan gubbe tycker att saker och ting borde förbli som de är.

För att vara ärlig: det är enligt min åsikt bra att han redan nu säger vad han tänker göra om han vinner i november. Mannen döljer i alla fall inte vad han tänker och planerar. I ett annat läge skulle jag t.o.m. bli glad. Som när han påstår att han kommer att stanna i Irak i 100 år (senast nedbantad version: 4 år), att Iran och Pakistan måste ”åtgärdas” (nukes?) och så vidare. Han är ju på väg att köra den redan skadad USA i botten om han infriad sina hot! Men nu ska han också försöka ”fixa” de valda regeringarna i Latinamerika så att ” Amerika kan tillvarata sitt intresse i regionen”. Han planerar med andra ord att komma i konflikt med två stora regioner i världen och på så sätt bekräfta Bushs doktrinen att behålla den amerikanska makten med vapenmakt. Gubben måste vara senil om han tror att efter fiaskot i Irak och Afghanistan han kan vinna något krig överhuvudtaget. Ekonomin är botten, det saknas militär personal och kriget kostar dem 5000 dollar i sekunden, som betalas dessutom med lånade pengar utomlands. Ändå vill han starta nya krig.

Inte att glömma att kanske snart har vi också Kina och Ryssland bland ”the targets”. Alltså det finns ingen hej på saken om man vill bråka med halva världen. Det är bara att hoppas att ingen får ett nervöst sammanbrott och trycker på fel knappar vid fel tidpunkt. För förr eller senare kommer kärnvapen att vara iblandad om de fortsätter på den här vägen. Och visst har USA mer än 30 000 stridspetsar, alltså tillräckligt för att spränga hela världen några gånger om, men det räcker med något dussin för att göra USA obeboelig ett bra tag framöver, så vart går gränsen för den militära lösningen?

Jag misstänker starkt att amerikaner, kineser, kubaner, iranier, ryssar, venezuelaner, indier och eskimåer förenas på en punkt: Alla vill se sina barn växa och leva ett bra liv och i grund och botten skaffar sig så lite problem så möjligt med sina grannar. Livet är ju tillräckligt jobbigt som det redan är för att skaffa sig ytterligare problem!

Det som är roligt och hoppgivande är att folket i USA har reagerat starkt emot det här hysteriska anfallet av messianistiska visioner och sågat honom hårt med en underbar humor som verkligen ger tillbaka hoppet på mänskligheten (Läs bloggarna och kommentarerna på NYT, extremt rolig läsning). Kanske, bara kanske det är spiken i kistan för en politik som kan orsaka mycket eländet de kommande år om McBush tar Washington. Det tragiska är att här i Sverige har vi sådana som säger sig vara Amerikas vänner (eller snarare Bushs vänner) och jublar och hejar på de här uttalandena. Profftyckaren Dick Erixon tillhör de rabiata neocons – anhängarna i Sverige utan att riktigt fatta vilken skada de här psykopaterna har orsakat USA (han kallar sig dock ”liberal”). Det är bara att hoppas att han försvinner från det svenska medielandskapet tillsammans med sina ”polare” i Washington. Vet inte om de gör det i gränslös ignorans, dolda illasinnade förhoppningar eller bara dumhet. Personligen har jag hittat alla tre varianter både på nätet och i det verkliga livet.

Varför bryr jag mig vad en gubbe på den andra sidan atlanten säger? Jo, för Han kan faktiskt bli president och överbefälhavare över en militär arsenal som trots sina uppenbara begränsningar kan sätta världen i brand och jag bävar för ett sådant scenario. Inte så mycket för mig för jag har levt ganska länge och relativt bra måste jag säga. Men jag har också små syskonbarn och önskar dem en bra värld, eller en värld överhuvudtaget. Vi kan eller kanske vi måste lära oss att prata med våra fiender för världen har blivit ganska trång. Det är lätt att stifta fred med vännerna men det viktiga och avgörande är att kunna stifta fred med fienderna.

Det ende som kan bringa verkligt förändring i den amerikanska politiken är Obama. Och Gud bevara oss om han förlorar för då har vi kommit en bit på väg mot vad jag har kallat American Armageddon.