Anders Limpar.
Läser att han känner sig misslyckad. Att han inte har något jobb, att han satsat på fel kort vad gäller affärer, att han är orättvist framställd av SVT, att han är gift och har två barn.
Limpar påminner mig om en människa jag arbetade med förut. Han var också en fd. idrottsman med sviktande självkänsla. Vi kom inte så bra överens, jag och föredettingen.
För min del handlade det mycket om att jag hade svårt att förhålla mig till hans behov av att berätta hur bra han var på allt och hur dåliga alla andra var. Att han alltid påpekade hur dåligt andra skötte sitt arbete, men helt oförmögen till att göra något själv, gjorde mig irriterad.
Det är synd om Limpar. Det är ofta synd om den typen av människor. De är offer för hemskheter som andra människor försatt dem i.
Eftersom jag vet att åtminstonne ett av de personliga faktan längst upp är lögn, och att det inte alls är någon annans fel, tycker jag inte ett dugg synd om honom.
Sträck på ryggen.