Det har svårt att gå in. Jag har svårt att fatta att det är sant. Att det är på riktigt.
Känner mig fortfarande lite chokad över att det gått bra. Att det gick fort. Att det t.o.m. blev en flicka. Det känns överkligt.
Det kommer över mig ganska ofta och tårarna bara sprutar. Tårar av lycka. Tårar av år av spänning, ovisshet, oro, sorg. Och nu är vi här. Vi är i mål. Vi har vårat barn på armen. Vi ser henne med egna ögon, ser att hon mår bra. Ser att allt finns där. Ser att det funkar.
Vårat älskade Gryn är äntligen här....