Senast Skrivet

Slumpa en blogg
I väntan på ägglossning
en salig berg och dalbana mellan hopp och förtvivlan där livet efter flera missfall vrids och vänds till ett evigt virrvarr av tankar... Men allt är ändå bara mina tankar och min erfarenhet av verkligheten och den kanske inte är den absoluta saningen.

Lennart Blomqvist, Borås

En epok i vårat liv avslutades igår. Lennart Blomqvist ringde för sista gången och hörde sig för hur allt var.
Tänk att vi ingått i en studie som inte finns någon liknade i sitt slag kanske i hela världen. Inte så stor och inte med det innehållet. Tänk att vi har ingått i något som förhoppningsvis kommer leda till att socialstyrelsen kommer göra rekomendationer för hur vi missfallspatienter kommer att behandlas och bemöts i framrtiden. Tänk att vi faktiskt kan ha varit med och gjort något avgörande för andra om just det som jag varit så frågande inför.

Nu har vi bara några år av väntan innan vi får reda på resultatet och om jag ätit placebo eller tabletter med krut i. Ska bli mycket intressant.
Lika intressant tycker jag det är att se vad den omhändertagande effekten har gjort. Jag tror ju lika fullt på den. Letar efter andra skrifter om just detta, men det finns inte mycket alltså. Riktigt konstigt.
Att man inte forskat mer på det. För jag är heöt övertygad om att det mesta handlar om att minska stresshormonsnivårerna i kroppen för att det ska funka.
För vi är inte så långt från stenåldersmänniskan som vi tror. Och förhöjda stresshormoner i kroppen talar ju om att här är det farligt. Här ska det inte bli några barn. Det är inte läge för det.

För varför blev det annars så att vi belv gravida en vecka efter första besöket hos Lennart och att det sen gått klockrent. Vi som fått försöka så länge mellan de andra missfallen och sen har det gått åt skogen det med. Eller varför är det så många som försökt få barn i flera år och när de sen skrivit på adoptionspappren, bestämt sig för provrörsbefruktning eller skaffat hund istället, helt plötslogt blivit gravida och då går allt bra.
Jag tror att man får en kännsla av att det händer äntligen nått och stresshormonerna sjunker och så går der.
Här har vi en riktigt krock mellan vårat morderna 2000 tals leverne och stenåldersmänniskan. Det liv vi lever här och nu gör att vi måste planera för barn. De kan inte komma precis hur som hälst om det ska funka med jobb och boende osv. (Iallafall inte för de flesta) Men fertiliteten och reproduktionen funkar ändå likadant som i grottan.

Jag har sparat en av burkarna med medecinen jag ätit för att veta vilket nr vi hade och som lite kuriosa till Alice. Det kanske är de där pillren hon ska tacka för att hon finns. De, Lennart och Ewa Odin.

Senaste blogginläggen

Senast kommenterade


Denna blogg modereras inte på förhand av Aftonbladet och här gäller inte det utgivaransvar som finns på Aftonbladet.se. Bloggens innehavare är ansvarig för allt innehåll.

Tipsa oss om du upptäcker något regelbrott. Läs reglerna