Världens bästa storebror

Redan ganska tidigt efter att vi berättat för Isak att han skulle bli storebror började hans resa till att bli det. Vi pratade mycket om att bäbisen måste ligga där inne och växa färdigt och att den inte skulle komma förens efter jul. Isak ville redan i augusti att det skulle bli julafton så bäbisen kunde komma.

Och han ville ha en lillasyster. En Alice. En annan liten syster som han känner heter det och han tycker hon är bautasöt. Vi försökte lite diplomatiskt säga att det kunde ju bli en lillebror med bara för att han inte skulle bli allt för besviken om det blev det. Men han var så säker på att det var en lillasyster som låg i min mage.

När jul näramde sig ökade också Isaks förväntan inför det som skull komma. Vi läste busiga bäbben för lite förberedelse. Julafton kom och gick och nu borde väl bäbisen komma? I augusti lät det ju som en bra tidsangivelse att den skulle komma efter jul. Att det skulle kunna dröja ända till slutet av januari var lite svårare. Men även här hade Isak rätt. För när vi städade undan julsakerna tjugonda knut, sa Isak att nu är ju julen slut så nu kommer bäbisen.

Och så kom hon. Hans så hett efterlängtade lillasyster. Jag frågade honom när de besökte oss första gången på BB om han tyckte hon var söt - nä men jag tycker ju om henne.

Och han var så glad att få hem oss. Han pussar på henne så ofta han kan och vill klappa på henne och gärna ligga bredvid henne. Han älskar henne verkligen. Inte har han någon gång visat att han är avundssjuk.

Isak skyddar sin syster mot allt. Den empati han har är jag helt förundrad över. Är vi inte i rummet och Alice gråter, sätter han i tutten och "gör henne lugn" som han säger. Han flyttar gärna med sig henne i babysitten så att hon är nära honom. När Alice kändes febrig och jag skulle ta tempen på henne ville han skydda henne och sa att jag fick inte göra det. Det var hans Alice och jag fick inte göra det. Han kände så med sin syster inför detta. Han kan säga åt mig att jag tar för hårt i henne. Och idag när vi var på apoteket visade en ettårig liten flicka allt för stort intresse av Alice och ville gärna titta å kanske känna lite på henne, men Isak flyttade undan bilbarnstolen och drog upp solskyddet så att flickan inte skylle komma åt henne. .

Jag blir så stolt när jag ser hur Isak är mot Alice, när jag ser hans kärlek till sin lillasyster och att den fanns där så spontant från första stund. Kanske lika mycket innan som för hennes pappa och mig. Jag blir stolt över att han har såna egenskaper, att vi uppfostrat honom så. Och jag blir så glad över att han är så lik sin pappa med den innerliga godhet och kärlek som de båda kan visa.

Å mina älskade barn, jag älskar er så.