Livet efter misshandeln

I alla fall inte nu och inte med B, som jag nämnt i förra inlägget. Så nu är jag singel sedan några dagar! Det känns som en stor sten har lyfts från mina axlar. Så härligt! :)

Jag är en väldigt positiv person, som försöker se något positivt i allt. En del kan ibland bli irriterade på hur jag vänder och vrider på saker så det går att hitta det där lilla positiva att fokusera på istället för det negativa. Det är sådana jag vill umgås med också. Negativa personer får mig att må dåligt, och B är nog världens mest negativa människa. Så vi passar absolut inte ihop...

Visst har jag med mina negativa stunder, men bara jag får sitta tyst för mig själv i max 15 minuter så går det över. Hade en sådan stund en gång hemma hos B, jag sa till honom hur det brukar gå över och frågade om han kunde låta mig sitta där i soffan i 10-15 minuter i fred. Det gick han med på, men det tog inte många sekunder förrän han frågade om jag ville ha en filt. Mitt svar blev nej. Det gick en minut eller två tills han frågade igen...

Han frågade samma fråga två gånger till och där emellan så satt han och såg väldigt deprimerad ut, jag fick även två gånger en annan fråga, ifall jag inte tyckte om honom vilket jag sa att jag gjorde men måste få min stund för att bli på bättre humör. Några sekunder efter att han frågat om filten för fjärde gången reste han sig från soffan och gick ut från vardagsrummet. Jag blev på lite bättre humör då och tänkte att nu har han förstått och nu får jag min stund för mig själv.

Men man ska ju inte ropa hej förrän man kommit över bron... Han hade nämligen gått och hämtat den där förbannade filten i alla fall. Jag fick ett mindre, eller större, utbrott på honom då där jag sa till han på skarpen att jag måste få vara för mig själv om han vill att jag ska bli på bättre humör och att han måste skärpa till sig och sluta tjura som ett litet barn bara för att jag behövde en liten stund.

Historien med denna filt tar jag upp bara för att visa hur han vänder negativt. Så fort jag gör något ovanligt, så får han det till något negativt. I det här fallet var det att jag blev tyst för att jag inte tyckte om honom och inte ville prata med honom. Visst, jag ville inte prata med honom just då, jag ville ju inte prata med någon alls, men han tog det väldigt personligt.

Jag kanske överreagerade, men för mig är det väldigt viktigt att folk respekterar mig och låter mig fatta mina egna beslut! Jag vill absolut inte hamna i ett förhållande där jag trycks ner igen. Finns den risken är jag hellre singel!

För att återgå till B så är det flera tillfällen som han lovar en sak och sedan bryter det. Bl.a. mina hundar som jag sagt att han absolut inte fått släppa lösa vilket han ändå gjort. Den andra hunden han släppte lös var bara en eller två veckor efter han lovat att aldrig mer släppa någon hund utan att kolla med mig först. Dessutom så med den andra hunden så sa jag flera gånger när jag lämnade henne att hon inte fick släppas då hon inte alltid kom på inkallning.

Det viktigaste i mitt liv sedan snart två år är mina hundar, vilket han så väl vet om, så att han där gjorde något som kunde lett till första hundens skada eller död och andra hundens försvinnande är för mig helt obegripligt. Den första hunden släpptes lös 2 meter från en trafikerad väg, i trotsåldern vilket gjorde att han inte brydde sig ett skit om vad man sa åt honom då utan helst gjorde tvärt om.

Sedan så är B så fruktansvärt osäker, det är väl därför han är så negativ. Den här osäkerheten gör att han visar många tecken som jag har lärt mig att man ska undvika. Jag tror inte att han någonsin skulle slå någon, inte heller att han skulle försöka sig på den psykiska misshandeln medvetet. Däremot så genom hans osäkerhet och negativa tankar så skulle han nog kunna trycka ner någon ändå, någon som redan är svag. Men absolut inte medvetet från hans sida.

Så det är bara att inse, jag och B är för olika för att kunna passa ihop. Det är som att blanda olja med vatten, vi kan vara nära varandra men det går inte att sätta ihop oss... :) Det blev en liten filosofering på slutet.

Nä, nu rasade det precis is från taket, så jag ska gå ut och se hur det ser ut. Hoppas den inte tog TV-antennkabeln med sig...

Det som hela tiden är i mina tankar just nu är S.

Det känns som att vi är tillsammans igen, eller fortfarande. Problemet är bara att jag ju har en ny pojkvän... Och det känns som om jag är otrogen mot S.

Mellan mig och den nya har det varit lite spänt ett tag, när det började bli mer allvarligt drog jag mig undan. Paniken över att inte veta om jag kommer att uppleva samma cirkus med nya som med S. Tvivlen på mig själv och mina tankar dök upp... "Älskar jag verkligen den här nya (som får heta B), eller manipulerar han mig så att jag inte vet vad jag tänker egentligen."

Nu efter att S kontaktade mig igen har jag ju dragit mig undan ännu mer. Så fort B gör något som S gjorde så kommer paniken, och det kan vara något så fånigt som hur han tar i kaffekoppen...Och det värsta av allt, mina tankar "Hur kan jag vara tillsammans med B, samtidigt som S".

Har inte ro i kroppen just nu att skriva mer ingående, men har iaf fått ur mig det värsta. Om än lite osammanhängande...

... hur???

Han har hört av sig, S... Varför? Vad vill han? Allt som jag stoppat ner i en låda med stort hänglås och kraftiga kedjor har öppnats. Efter alla år som gått utan ett ljud trodde jag att jag var fri. Fri från minnena och fri från honom.

Nu sitter jag här vid mitt köksbord och skriver på min dator. Men det känns inte som mitt. Han har varit in här och tagit över. Det är så det känns...

Tankarna har tagit över: "Kanske borde jag svara honom? Jag förtjänar inget bättre än honom. Det är bara han som kan älska mig pga mina fel och brister. Jag förtjänade nog det han gjorde mot mig. Han sa ju att det var mitt fel. Han har nog rätt. Jag saknar honom... "

Jag hatar de där tankarna, när jag kommer på dem. Men ändå så får de mig att tvivla ibland.

En tröst har jag dock som ger mig styrka, Sara Vargas låt "Spring för livet". Den är så enkel och lätt att ta till sig. Och det är ju så när det gäller mig och S, "spring för livet, om det är dig kärt."

Och trots motgångar så tycker jag om mitt liv...

Verktygsraden, som jag saknat i över 1 år finns på riktigt! Har köpt en ny dator, och kom på att jag skulle kika in här för att se om den finns. Det gör den ju, började nästan tro att alla skojade med mig och att den bara var en myt.

Men nu vet jag, verktygsraden är verklig! :)

Utan verktygsfältet är det lite svårt att länka... Startade en ny blogg nu av ren frustration, ifall den här inte ordnar till sig. Kopiera och klistra in adressen bara :) http://anglalivetefter.blogg.se/

Det händer inget nytt angående verktygsraden... Fick svar på mailet, blev dock inget klokare av svaret. Det var ett väldigt svävande och frågande svar. Jag svarade tillbaka och får se om jag får något nytt svar och blir klokare av det. Annars flyttar jag snart... Inte ens mina stycken blir ju som de ska heller när jag skriver inlägg, så var glad över att jag inte publicerar en hel roman ;)

Fram till dess att verktygsfältet dyker upp, får bloggen lov att handla om det... Hittade den så kallade "Supportbloggen" och har provat vartenda tips där, men verktygsfältet är borta. Har även mailat Aftonbladet, men inte fått svar än. Det var ju i och för sig fredag kväll som jag mailade och lite tålamod måste jag ju ha. Det är väl inte bara jag som behöver hjälp... Nåja, om inte verktygsfältet dyker upp snart så får jag väl skaffa en ny blogg på annat ställe. Vilket jag helst inte vill eftersom den här bloggen känns som hemma. Men fungerar det inte som det ska så är det ju inte så roligt...

Nu vet jag nog varför jag inte vet hur man ändrar textstilen, lägger in bilder mm. Verktygsraden (eller vad det heter) fattas! Den finns inte när jag skriver nytt inlägg. Då är det ju inte så konstigt att det inte går... Får fortsätta med detektivarbetet så kanske den dyker upp!!!!!!

Har knappt varit in på bloggen sedan den ändrade utseende. Håller just nu på och sliter mitt hår för att jag inte förstår något! Hur gör man på bloggen nu för tiden? Hur lägger man in bilder? Hur ändrar man textstilen? Osv osv osv... Förväntar mig många svar till nästa gång jag loggar in och känner för att skriva! ;) Nu ska jag byta till vinterdäck på bilen!

Letar efter en dikt-författare som jag vet att jag har skrivit om här i bloggen. Har läst några av mina gamla inlägg och jag måste ju säga att jag skrattar gott åt vissa... Det är en hel del som förändrats på bloggen, och jag fattar inte hur man länkar nu för tiden. Har bråttom iväg nu, men jag kanske dyker upp igen :)

Hittade en reklamfilm som från och med idag börjar sändas över hela USA

CNN, CNBC, Fox News Channel, Fuse, FX Networks, G4, MSNBC, CNN’s Headline News och Spike TV är kanalerna som den här reklamen visas på.

Hmm... Jag kanske blir på bättre humör om jag tar en sväng till Japan? Det här fick iaf halva mig att le... Hur det nu går till...

Humöret fortsätter att svänga fram och tillbaka... Jag kom iaf på att det finns ju vissa videor som alltid får mig på bättre humör.  Här är en av dem, varning för grova ord (men vid den här tiden borde ju inga barn vara uppe iaf) ;p

Just nu känner jag bara för att strypa nästa person jag möter... Får väl se till att hålla mig långt ifrån andra människor!

De senaste veckorna har mitt liv i stort sett kretsat kring renar... Lustigt hur det kan bli ibland.

När jag var liten ville jag gifta mig med en same som hade renar, när vi var i stugan på vintrarna var jag ute så mycket som möjligt och letade efter renarna. Jag hade t.o.m en "egen" ren, fast ingen fick veta det eftersom det var förbjudet att gå fram till renarna. Men det brydde jag mig inte om och bestämde mig för att välja ut en av renarna som min.

Det var världens snällaste ren, och mysig också, vi höll oss en bit ifrån de andra där jag klappade och kramade honom i timmar.

Nåja, för några veckor sedan träffade jag på några renar, fast den här gången var det inte lika kul... Nu vet jag ju bättre än att gå fram till renar som man träffar på. Men hur katten gör man när de börjar följa efter en??? Hade dessutom en häst som jag promenerade med, som var livrädd för dem! Mycket hände innan jag kom till stallet (hästen hann före mig)...

En lång historia som jag inte tänker ta upp nu, smått chockerande och halverst traumatisk just då. Nu i efterhand kan jag skratta åt det, eftersom allt gick bra!

Efter denna händelse har jag haft lust att köra på renarna när jag mött dem efter vägarna, men sedan mötte jag dessa renar:



Hur söta och gulliga som helst! När jag såg renen som står och dricker vattnet på vägen, försvann all ilska mot renarna. Det var ju trots allt inte deras fel att hästen blev rädd!!!

Så... Om du känner igen dessa renar som dina, var vänlig lämna en kommentar så kanske vi kan gifta oss med varandra!

;-)

Jag lever... Har bara så mycket att göra. Kolla vilka snyggingar jag mötte idag :-)

Är den här texten romantisk, eller är det en text av en psykopat?

Jag har alltid gillat den här låten, men för ett tag sedan blev  jag blev ombedd att bara titta på texten... Nog kan man tolka det som att den är skriven av någon som förföljer någon.

Det enda som fattas är väl bara att textförfattaren inte hotar att ta livet av sig, om den andra inte kommer tillbaka...

"Every breath you take
Every move you make
Every bond you break
Every step you take
I'll be watching you

Every single day
Every word you say
Every game you play
Every night you stay
I'll be watching you

Oh, cant you see
You belong to me
How my poor heart aches
With every step you take

Every move you make
Every vow you break
Every smile you fake
Every claim you stake
I'll be watching you

Since youve gone I been lost without a trace
I dream at night I can only see your face
I look around but its you I cant replace
I feel so cold and I long for your embrace
I keep crying baby, baby, please...

Oh, cant you see
You belong to me
How my poor heart aches
With every breath you take

Every move you make
Every vow you break
Every smile you fake
Every claim you stake
I'll be watching you

Every move you make
Every step you take
I'll be watching you

I'll be watching you
I'll be watching you
I'll be watching you
I'll be watching you..."

Fast det kanske bara beror på samtalsämnet vi hade i det sammanhanget, som gjorde att jag började se den "onda" sidan av texten...

Vaknade vid halv 7-tiden i morse av rösterna från Jakob och Paul. Jag var mer sovandes än vaken, om jag ska vara helt ärlig. Men ca 30 minuter senare när Josefin dyker upp har jag hunnit vakna till lite mer.

Jag kan inte komma ihåg senaste gången jag vaknade och TV:n inte var på. Ibland är det fruktansvärt irriterande när jag vaknar och exempelvis Nyhetsmorgon är i full gång. Nä, då föredrar jag faktiskt att vakna till The Voice på 5:an!

Fredagsmorgnarna är nog det bästa, alltid lika spännande att få se och höra vad nästa Rap Attack handlar om. Sen så är torsdagsmorgnarna också intressanta då Katrin Zytomerska kikar in, ju mer jag ser av henne desto mer gillar jag henne.

Nåja, nu var det ju egentligen något helt annat jag skulle skriva om...

När programmet tar slut på TV:n kl 9, så är det dags att stiga upp, och promenera ut för att ta mig till badrummet (ja, jag måste gå ut för att byta byggnad). Bron är täckt av snö, vilket naturligtvis även min fd skottade stig är. Bara att plumsa sig igenom det.

Sedan på tillbaka vägen tar jag med spaden för att skotta upp en del av stigen, men när jag slänger iväg snön så blåser det naturligtvis åt fel håll, och jag får snön på mig! Det är då min hjärna börjar försöka arbeta...

Om jag går baklänges så skottar jag ju i samma riktning som vinden!! Så det gör jag, går där baklänges och skottar, sätter mig sedan på bron för att röka och dricka min juice... Det är bara det att det blåser snö rakt i ansiktet, men men, piggare blir jag ju.

Börjar även känna mig väldigt kall om hälarna och vaderna. Sitter där och filosoferar om att det kanske är kallbrand och ska nu amputera bort benen, eller så håller jag på att förvandlas till en sjöjungfru! Det skulle vara spännande!

Då börjar min hjärna plötsligt fungera mer normalt. Jag hade ju bara stuckit ner fötterna i skorna, så hälarna var ju framme. Och där har jag gått baklänges i snön, när jag bara hade kunnat slänga snön åt andra hållet...

Nåja, hoppas jag är mer vaken nästa gång jag ska skotta! Oj, det här vart så långt inlägg att jag nu måste skynda mig att skotta fram bilen... Jag har ju en tid att passa idag!!

Men undrar om jag har tid med att slänga mig i snön och göra en snöängel...?

Har bestämt mig för att jag ska iväg på semester. Har tänkt det rätt länge faktiskt, men det blir inte av eftersom jag inte kan bestämma vart jag ska åka. Bara jag bestämmer var jag ska dyka upp, så kan jag då börja fundera på när.

• Amsterdam
• Polen (vet ej var)
  
• Tyskland (ev Hamburg)
  
• Köpenhamn
• Kanarieöarna

Det är väl ungefär dessa som jag är mest inne på, men någon kanske har ett bättre förslag?

Så snälla, ge mig tips innan jag blir gråhårig av allt velande!!!

Sitter här och skäller på mig själv... Måste lämna in skoluppgiften inom ett par timmar och jag har inte ens börjat! Det är inte så lätt att börja när man inte har nån aning om vad man ska skriva om. Jag vet på ett ungefär, men jag är lite kluven...

Nåja, hittade en bild iallafall som beskriver mig perfekt, just nu: