Vi tänder ett " Ljus för Lilla H och Anna och Malva.

Lilla H  som har lämnat denna värld, med en sådan värdighet som bara en riktigt trygg , positiv och högt älskad människa kan göra. Hennes liv på jorden har säkert satt många positiva intryck och hon har säkert lämnat efter sig en stor saknad bland dom människor hon mött genom livet. Hon kommer säkert att vaka över dem hon håller kär fortsättningsvis fast från en ny plats där hon också kommer att sprida glädje, som bara hon kunde. OBS! Jag har bara följt Lilla H på bloggen.

Som Sjuksköterska möter man dessa patienter ibland. De är lika rakryggade, värdiga och trygga när livet är på väg att ta slut som under den tid på jorden som dom levat. Fast dom lider svårt försöker dom inför sina närmaste att inge ett lugn och inbringa hopp om att allt  inte tar slut bara för att jag är borta. Den egna intigriteten tar ingen kål på. De är färgstarka och oftast huvudpersonen i den egna familjen. Glädjespridare som ger minnen ingen kommer att glömma.

Hade ett fall för några år sedan där kvinnan hade huvudrollen i familjen. Jag följde henne nga år från sängkanten. Alltid glad - mycket svårt cancersjuk. Men när folk kom hem fanns alltid en nybakad sockerkaka eller något annat gott. Hon hade en underbar make som gjorde det inte hon själv kunde utföra. Men värmen och samtalen kring kaffet kretsade inte till hennes svåra sjukdom. Den motade hon bort. Det var alltid kul att åka till Malva som hon hette.

På sin dödsbädd var vi alla närvarande i hennes hem , sjukvårdspersonal samt alla anhöriga, säkert 15 pers. En halvtimme innan hon dog sa hon till sin man att ta fram alla presenterna som hon vid detta ögonblick ville ge sina barn och barnbarn. Presenterna lades i Malvas säng. De fick inte öppna presenterna förrän hon var borta. Detta var en stor högtid för henne, en dag som hon hyllade för att hon fått nga extraår med dem hon älskade.

Hon kände att slutet var nära och hon kunde beskriva att hon nu såg en ljus tunnel, där någon stod och väntade på henne på andra sidan. Hon sa till sina kära att de inte skulle vara ledsna för nu tar någon hon känner emot henne. Hon somnar in med ett leende på läpparna.

Efter denna upplevelse kan man inte vara rädd för döden, utan endast rädslan att få gå bort för tidigt. Men det är tragiskt när unga människor inte får vara med och följa sina barn och även få uppleva sina barnbarn.

Träffade en bekant till mig som berättade om Anna som gått bort alldeles för tidigt för en månad sedan nu. Det var nämligen hennes faster. Anna hade bloggat här under hela sin cancersjukdom.

Ett ljus får brinna för Lilla H och för Anna som gick bort för några veckor sedan och Malva min fantastiska patient som gav världen så mycket glädje.

Monica