Into the Wild

Hedvig hade inte gått upp ett enda gram på en vecka. Hon stod still på 3 660 gram.

Vi ska därför ge henne 30 ml bröstmjölkersättning (efter amning) 2 ggr/dag under helgen. Troligvis handlar det om att hon inte har energi/ork att suga ordentligt och därför endast får i sig den "vattniga" bröstmjölken. Barnsköterskan tror att det ska ordna sig bara vi "tankar upp" henne några dagar. På måndag ska vi till BVC igen för ytterligare en vägning.

I övrigt verkar hon ju må hur bra som helst. Hon äter, kräks (inte kaskaduppkastningar), kissar, bajsar, är pigg osv.

Det känns dock tungt ändå...trots att hon mår bra. Jag vill ju att hon ska gå UPP i vikt.

...och jag befinner mig exakt där jag vill vara: med min älskade David och vår dotter Hedvig. Jag bor även på en underbar plats (även om själva lägenheten inte är det ultimata boendet) och har ett jobb som passar mig perfekt.

Det enda som hade kunnat förbättra livet ytterligare är att få bo i hus. Visst, några miljoner kronor på kontot hade inte heller varit helt fel.

I övrigt är jag världens lyckligaste kvinna :-)

Vågen på BVC var verkligen snäll idag. Hedvig väger 3 660 gram. I måndags vägde hon 3 585 gram. Skönt att hon börjar gå upp i vikt ordentligt nu.

Nästa vägning blir på fredag nästa vecka. Förhoppningsvis börjar hon ha en viktuppgång på minst 100 gram per vecka :-)

Nu ska jag kolla på Idol.

Vi ska få besök ikväll. Två av de övriga paren från föräldragruppen ska hälsa på hos oss och titta på vårt nytillskott. Deras barn är redan drygt 5 veckor gamla. Hedvig är endast drygt 2 veckor.

Hedvig sover just nu och istället för att passa på att sova när hon gör det så håller jag på att röja upp lite grann. Jag vill ju att lägenheten ska vara presentabel när vi får besök :-)

Efter lunch ska jag och Hedvig till BVC för ytterligare en vägning. Jag hoppas verkligen att hon har börjat gå upp i vikt ordentligt och att det är en stor skillnad från i måndags.

I övrigt händer det inte så mycket här. Dagarna ser ungefär likadana ut.

Hedvig vaknar numer av sig själv under nätterna. Tidigare har vi varit tvungna att väcka henne var 3:e timme. Nu sover hon 2,5 - 3,5 timmar i sträck och vaknar av sig själv. Självklart ställer vi klockan för säkerhetsskull.

Kanske ser vissa det som ett "lyxproblem" (dvs. att spädbarnet sover flera timmar i sträck), men med en liten flicka som sover jättemycket och står still vad gäller vikten så är det ett måste att väcka henne med jämna mellanrum och se till att amma.

Hon mår väldigt bra, äter ordentligt och bajsar/kissar regelbundet så det är ingen fara med henne. Jag misstänker att hennes mage helt enkelt inte stabiliserats än. Hon bajsar flera gånger per dag och det är nästan alltid löst (låter som explosioner i blöjan när hon bajsar)...så jag tror att hon bajsar ut merparten av bröstmjölken/energin. I natt har dock hennes mage mått mycket bättre...så förhoppningsvis har hon gått upp i vikt till imorgon när vi ska till BVC och väga henne igen (BVC var på hembesök i fredags och då vägdes Hedvig).

Nåja, så länge hon inte går NER i vikt så ska vi ha is i magen. Bröstmjölk har jag, trots allt, verkligen inte ont om. Om hon, mot förmodan, inte går upp så får vi väl börja stödmata henne lite grann.

Igår blev jag äntligen av med "stygnen" (kallar dem det eftersom jag hela tiden glömmer bort namnet på dem - de påminner om häftklamrar i utseendet).

Jag hade visserligen endast haft dem i nio dagar, men nog tusan är det skönt att slippa dem.

Åt en supergod middag nyss. Älsklingen ger en redovisning av måltiden på sin blogg om ett litet tag (jag uppehåller hans dator trots att jag har en egen bärbar).

I övrigt händer det inte så mycket här. Lilla Hedvig äter, sover, bajsar/kissar, skriker (ibland)...vilket spädbarn brukar göra. Hon är i alla fall världens vackraste barn och hon är underbar oavsett humör :-)

Nu verkar bröstmjölken ha kommit igång ganska ordentligt.

Brösten läcker som f-n. Jag blev precis tvungen att inviga den nya amningsbehån och börja med amningskupor.

Jag misstänker att vår ögonsten kommer att växa ordentligt med tanke på att jag redan har fått så här mycket bröstmjölk. Om några dagar borde det vara extrema mängder :-)

Under graviditeten gick jag upp 11,5 kg.

Jag hade planerat att tappa kilona under flera månaders tid. Man ska trots allt undvika att gå ner för fort när man ammar (eftersom tungmetaller i fettvävnaden frigörs och övergår till barnet via bröstmjölken).

Kanske är jag konstig, men jag blev verkligen inte glad när jag vägde mig för ungefär en halvtimme sedan. Jag har tappat 10 kg sedan i onsdags (dvs. dagen när sötnosen föddes).

*SUCK*

Här kommer tre bilder från kejsarsnittet. Vissa kan kanske se dem som stötande och ta illa vid sig. Jag är dock lite småknasig och roas därför av att titta på dem ;-)

Vi hade planerat att åka hem redan idag. Väskorna var packade och vi hade förberett oss på alla sätt och vis.

Men så var det dags för rond. Innan ronden kom en barnmorska hit och hämtade vår ögonsten för vägning och mätning. Det visade sig att vår flicka gått ner mer än 10 % i vikt (ca 50 gram mer än "tillåtet"). Sedan skulle barnläkaren avgöra vårt öde. Han sa att flickan verkar frisk och att allt är som det ska, förutom vikten. Vår dom blev: ytterligare en natt på BB.

Nåja, bröstmjölken verkar ha börjat komma igång ganska ordentligt idag...och jag ska amma henne oftare och inte låta henne sova mer än tre timmar åt gången. Förhoppningsvis har vikten ökat till imorgon.

Apropå sömnen. Igår eftermiddag/kväll ammade jag lillan flera gånger per timme i ca fem timmar. Kl 23 lyckades vi få henne att somna. Gissa vilken tid vi vaknade och blev tvungna att väcka henne!? Kl 5 imorse. Hon hade då sovit sex timmar i sträck.

Nu är det dock slut med det. Hon ska väckas efter tre timmar. Det bådar dock gott inför framtiden. Kanske, bara kanske, får man sova relativt bra under nätterna.

OBS! Vi fick en hel del bilder tagna under kejsarsnittet. Är det någon som är intresserad av att jag lägger ut en bild på min mage när de håller på att snitta livmodern? Det handlar om riktigt vidriga bilder ;-)

Nu är hon här. Hon föddes igår 10:36, vägde 4 020 gram och var 50,5 cm lång.

Hon är självklart världens finaste lilla tjej :-)

Jag mår bra, men är trött och har ont i snittet. David och vår lilla tjej mår självklart också bra.

Just nu sover hon, men alldeles snart börjar kalaset om igen...dvs. flera timmar av amning, blöjbyte, skrik osv ;-)

Imorgon åker vi till Gällivare för inskrivning, provtagning m.m. på förlossningen.

Sedan väntar en natt på patienthotellet innan vi ska vara redo för kejsarsnitt på onsdag morgon.

Jag känner mig inte speciellt nervös eller orolig, men ett kejsarsnitt är ett ingrepp som kan innebära risker.

Jag ville verkligen uppleva en RIKTIG förlossning, men nu är det som det är...och jag kan inte påverka det.

Gårdagen började med fika hos en tjej jag lärt känna på vattengymnastik. Jag hade, innan dess, äntligen fått tag på min barnmorska (hon hade varit ledig) via telefon. Efter fikat åkte jag hem och åt lunch. Efter det svängde jag förbi hos barnmorskan för att prova ut ett handledsstöd.

När jag ändå var hos barnmorskan passade hon på att kolla mitt blodtryck och lyssna på bebisens hjärtljud. Hjärtljuden var bra, som vanligt. De hördes dock inte lika tydligt som förut. Barnmorskan började trycka och klämma. Efter ett par "hmmmm" hämtade hon in en UL-maskin (av en gammal och dålig sort). Hon kunde inte riktigt avgöra vad som var huvud och vad som var rumpa. Barnmorskan som är specialiserad på UL fick komma in och ta en titt. Det slutade med att vi gick in till henne där den bättre maskinen är. Det var som de misstänkte - barnet har vänt sig...i SÄTE.

Imorse åkte jag och David till förlossningen i Gällivare för ett vändningsförsök. Efter urinprov, CTG, blodprov etc. fick vi vänta på att träffa läkaren. När vi äntligen fick träffa läkaren och göra ytterligare ett UL bedömde han att ett vändningsförsök blir svårt, att det troligtvis gör mer skada än nytta och att han inte vill plåga mig i onödan.

Såååå...på onsdag nästa vecka ska barnet förlösas med kejsarsnitt (sätesbjudningar utförs inte i Gällivare). Det blev inte riktigt som vi planerat, men huvudsaken är ju att barnet kommer ut...och nu har vi ju ett datum när det blir :-)

Lite kuriosa: av FYRA kvinnor i föräldragruppen är vi TRE, där barnet lagt sig i säte. Av FYRA kvinnor är vi FYRA som behövt/behöver kejsarsnitt. Vad är sannolikheten för det? ;-)

Som David säger: "det måste vara något med vattnet i Kiruna".

Oj, vad det känns konstigt att sitta i soffan och titta på Nyhetsmorgon på en MÅNDAG...och jag är inte ens hemma pga. sjukdom.

Jag har semester denna vecka och nästa vecka på måndag startar föräldraledigheten. Sedan är jag ledig till och med den 30:e maj.

Har försökt få tag på barnmorskan flera gånger nu på morgonen. Besvären med handleden blir bara värre och värre. Det knakar enormt mycket (och smärtar) i handleden så fort jag försöker använda den normalt. Jaja, bara att hoppas att barnmorskan ringer upp till mig under dagen.

Sms:et innehöll följande text:

Mumba är en 8 årig negerpojke som bor i Namibia. Det tar honom 6 timmar att komma till skolan.

Med ditt stöd på endast 50 kronor, kan vi köpa en piska så att den lata negerjäveln är i klassrummet på en kvart.

Sätt in pengar på 90-57642, märk talongen "Snabba fötter".

Det är ett sjukt/elakt sms. Trots det ska man ju kunna skämta om allt...så försök se humorn i detta.

Nya sjukpenningregler, 2009
 
Från och med 1/6 2009 gäller nya sjukpenningregler. De nya reglerna är klara och entydiga.


SJUKDOM ÄR INGEN FRÅNVAROORSAK!
Läkarintyg accepteras inte längre. Kan du ta dig till doktorn så kan du också ta dig till arbetet.

TJÄNSTLEDIGHET PGA. OPERATION
Beviljas ej. Anställd äger ej rätt att avlägsna någon del av sin kropp. Den utrustning som fanns vid anställningens ingående ska vara kvar och hållas i användbart skick. Om något avlägsnas sänks också den anställdes värde och lönen ska reduceras i motsvarande omfattning. Kvinnliga skönhetsoperationer som sker på semestern är däremot att betrakta som kontinuerligt underhåll.

TANDLÄKARBESÖK
Besök hos tandläkare accepteras ej eftersom varje anställd som ej redan har löständer snarast ska installera sådana. I stället för att ränna hos tandläkaren ska ni sedan sända in proteserna till arbetsgivaren som ombesörjer lagning. Arbetsgivaren är skyldig att inom 60 dagar returnera tänderna.

GRAVIDITETSLEDIGHET
Ledighet för graviditet och mammaledighet har helt avskaffats i de nya reglerna. Kvinnliga arbetare ska sitta med benen ihop i arbetet och arbetsgivaren är skyldig att se till att preventivmedel alltid finns tillgängligt för att dölja eventuella spår av snedsprång. Skulle någon anställd bli med barn får förlossning ske på veckoslutsdagar och barnet tas om hand av mor- eller farföräldrar.

GYNEKOLOGBESÖK
Besök hos gynekolog på grund av den förfinade tekniken hos dagens kontorsmaskiner helt onödig. Sätt dig på kopieringsmaskinen och tag en bild (yngre kopierar direkt, äldre måste kanske trycka på förminskningen först). Sänd bilden på telefax till gynekologen och fortsätt arbeta. OBS! Var mycket noga med att faxa till rätt faxnummer.

ÖVRIGT
Eftersom toaletter ofta är en plats där smitta av magsjukdomar mm kan spridas ska alla dylika behov vara avklarade i bostaden innan man går till arbetet.

Rent spontant tycker jag att det är konstigt att få värk i handleden utan att ha gjort något överhuvudtaget för att få ont.

Jag har, sedan barnsben, haft problem med vänster handled. Inte alltid, men lite då och då. Värken har alltid kommit efter att jag lyckats sträcka handleden eller liknande.

Nu har jag ont i höger handled - utan att komma på vad som kan ha orsakat det. Det känns liiite långsökt att graviditeten skulle orsaka det, men samtidigt har jag aldrig tidigare haft ont i höger handled.

Det är, hur som helst, inte roligt att få ont i handlederna eller i fingrarna. Minsta lilla värk i dem får mig att tänka på min mammas reumatiska problem, som är ärftliga (även om problemen blir mindre påtagliga generation för generation). Jag vill inte få kronisk värk...jag vill verkligen inte det.

Nej, nu ska jag återgå till att (naivt) föreställa mig att det endast är en övergående "bieffekt" av graviditeten och att jag aldrig någonsin kommer att drabbas av reumatism. Det känns i alla fall bättre då.

Har precis kommit hem från MVC. Alla värden var bra.

• Blodtryck: 130/75
• Hb: 133
• Blodsocker: 4,1
• Barnets hjärtslag: 144

Magen har vuxit som den ska, men jag minns inte måttet.

I övrigt kom vi överens om att jag ska sluta med järntabletterna (Niferex). Blodvärdet var ju bra och det känns därför onödigt att fortsätta med tabletterna.

Nästa besök blir den 28:e oktober, under förutsättning att barnet inte anlänt än.

...av att jag nästan spydde i sängen.

Jag vaknade liggandes på rygg och tydligen hade livmodern, till följd av en sammandragning eller två, tryckt enormt mycket på magmunnen, vilket resulterade i sura uppstötningar (nåja, det var nog lite värre än så).

Usch, vilket obehagligt sätt att vakna på.

Nästa gång jag vaknade var klockan 04:18. Denna gång var det värken i ryggen som väckte mig. Tvingades sitta i sängen i 30-40 minuter innan jag kunde somna om.

Nu tycker jag att bebisen ska komma ut (nästa vecka i alla fall). Min kropp har verkligen börjat strejka.

Min mage strejkar nu. Visst, det är inte bara fuskandet med mjölkprodukterna som påverkar magen negativt. Även bebisen har ett finger med i spelet.

Igår åt jag inga mjölkprodukter, men i lördags åt jag både potatisgratäng och glass på Landströms Kök & Bar. Självklart var det inte mjölkfritt. Eller delvis mjölkfritt var det ju...men det hjälper inte mig. Jag är mjölkproteinallergiker, inte endast laktosintolerant. I fredags åt vi varma mackor hemma (med ost på förstås).

Magen har varit sur på mig både i lördags och igår. Även idag känner jag att magen behöver kurera sig.

Jag ska, från och med idag, helt undvika mjölkprodukter (bortsett från varma mackor på fredagarna). På onsdag ska jag prata med barnmorskan angående järntabletterna. Jag lider visserligen inte av förstoppning, vilket är en vanlig biverkning av tabletterna...men jag misstänker att magen hur som helst hade mått bättre om jag minskade ner på doseringen.