Idag för exakt tio år sedan var flyttade jag till Barcelona. Jag var nyss fyllda 20, nervös, förväntansfull och väldigt sugen på äventyr. Jag skulle plugga spanska ett år på Universidad de Barcelona och var överlycklig över att äntligen få spendera mer tid i landet som varit mitt favoritställe att vara på ända sen jag var tre år. Men den där första dagen minns jag mest att jag var himla nervös. Jag hämtade nycklarna till lägenheten som skulle vara min och träffade tjejerna jag skulle bo med. Vi var ett helt gäng svenskar som hamnade i samma hus. Den första eftermiddagen när vi hade varit och handlat hälsade vi på ytterligare några svenskar som just hade anlänt. En av dem var Jenny. Jag minns att vi möttes ute på gatan. Aldrig kunde jag ana då att det var en av de viktigaste personerna i mitt liv jag just hade träffat.
Jag och Jenny var inte de första att bli bästa vänner, i början av det där året hängde vi alla med varandra och hade fullt upp att lära känna alla nya människor och vår nya stad. Men efterhand kom vi varandra närmare. När det där första läsåret var över och vi skulle åka tillbaka till Sverige var jag och Jenny minst sugna på att återvända till verkligenheten. Så vi bestämde oss för att Barcelona fick vara verkligheten ett tag till. Jag stannade ytterligare ett år innan jag flyttade till Sverige och studier. Men Jenny hon stannade kvar. Tio år senare är hon fortfarande kvar.
Även om jag valde att flytta tillbaka till Sverige har jag tack vare Jenny (och min andra minst lika fina kompis Jenny som jag träffade ett år senare) alltid haft ett hem i Barcelona. Minst en gång om året har jag varit nere. Det senaste dryga året har det blivit inte mindre fem Barcelonaresor. Trots att vi har bott ifrån varandra under så stor del av tiden vi har känt varandra så har vi kommit varandra närmare för varje år. Så här på dagen när vi firar 10 år som vänner så kan jag bara le och vara glad över att vi möttes på vår gatan den där dagen och tänka på alla fina, roliga, galna och glada minnen vi har ihop.