Argbigga

Jaha, här försöker man återuppliva sin blogg och får se att den ändå ska läggas ned! Nåja, var sak har sin tid och solen har sin gång, yada, yada . . .

Så då tänker jag som så - att jag bloggar tills den läggs ner, sen lägger jag nog av helt. Den 30 juni är det ungefär 5 år sedan jag började här och det verkar vara en lämpligt lagom tid att lägga av vid. Det har varit . . . hm . . . intressant att blogga. Jag har skrattat högt, gråtit, skällt, ilsknat till, myst, bloggpartat halv nätterna - ja, bloggandet har bjudit på många känslor. Bjudit på!

Och alla människor! Jisses, vad ni har bjudit på er själva! Det är ni, vi, som är bloggen. Bloggandet kommer aldrig att bli detsamma som på AB. Men det gör inget - jag har varit med om er, jag kan aldrig förlora er. (parafras på Jaques Werup)

Ibland är allting rätt,

ibland inte

Låt mig ett ögonblick vila
ovan den trötta säven
lyft
över ett bortskymt landskap nära havet
lyft
över mörkt brus från havet
utan att vänta, utan att väntas av någon

försonad med det som är.

/från Solveig von Schoultz Måsen

Om drömmar kunde tala,

och sjunga

Jag trodde jag såg den fe med solskenshatt,
som i min barndoms blund kom till mig mången natt
och gled förbi. Ur slarvigt knäppta händer ofta
föll vit en stjärnbukett, som drömmen kände dofta.

/från Stéphane Mallarmés En uppenbarelse

Jag hade en diskussion med en kille som hade haft inbrott i sin bil. Ingenting hade blivit stulet för där fanns ingenting att ta och den som brutit sig in hade haft hänsyn nog att "bara" slå i sönder rutan, vilket i sammanhanget är lätt fixat. Alltså, inga större materiella skador och ingenting förlorat. "Vad skönt för dig!", tyckte jag. Och han höll med - för det här var ju världens chans till lite snabba cash.

Så började han rabbla upp allt han skulle lista att han hade förlorat i sin anmälan till försäkringsbolaget (hur kommer det sig att alla män kör omkring med fullt utrustade verktygslådor och maskiner värda multum i bagageutrymmet?). Jag lyssnade lite förstrött, för jag har hört det förut, av andra, medan jag funderade på varför det är okej att vara oärlig i vissa sammanhang, tex vad gäller TV-licensen och försäkringsbedrägerier.

Jag frågade honom vilket bolag han använder och se! Det är samma bolag som jag använder. Då frågade jag om han tycker det är okej att göra så att jag får högre premier när han luras på det viset. Men det ville han inte alls hålla med om. Hans krav på 50 000 var en piss i Mississippi jämför med vad "alla andra" drar till med. Han kunde inte för sitt liv förstå att det är han som är alla andra och att han därmed hjälper till att driva upp premierna.

Då frågade jag om han inte är rädd för att åka dit. "Vaddådå?", undrade han, "det är väl inget farligt och alla andra gör samma sak!". Lysande argument! Tja, det är möjligt att alla andra gör samma sak men bedrägeri är det icke desto mindre. Alltså är det olagligt. Och då pratar vi inte civil olydnad, precis.

Jag påstår inte att jag är Guds bästa barn men det är något i ekvationen inbrott=lura försäkringsbolaget som inte går ihop för mig. Jag vet inte om det kanske har med ärlighet att göra.

Bengt Ohlsson påstod att hon skriver bottenlöst illa. Jag ska inte säga emot honom, för jag har faktiskt läst en Camilla Läckberg-bok. Vi kan väl säga så här: Hon skulle utan vidare passa som skribent för Aftonblaskan. Enough said about that!

. . . bad Crazy Horse och fick sin önskan uppfylld.

Berättelsen om utrotningen av nordamerikas ursprungsbefolkning är hemsk. Den är så fylld av inhumanitet och grymhet att jag har svårt för att sträckläsa, vilket jag alltid gör annars. Men jag blir ledsen och upprörd att jag bara orkar med några kapitel åt gången. Boken om erövringen av Vilda Västern, sedd ur indianernas perspektiv, är intensiv och mänsklig, ett närgånget stycke historia berättad av förlorarna.

Jag älskar böcker som berör på djupet.

Igen. Om det nu vore så att man skulle vara galen - skulle man verkligen veta det själv? Jag menar, för att bedöma någon som galen borde det väl vara ett logiskt och empiriskt välgrundat omdöme och som galen torde man väl varken vara logisk eller kunna göra empiriskt välgrundade undersökningar? Och om man verkligen vore galen, skulle man tycka det själv? Skulle det inte snarare vara så att alla andra skulle tyckas mig galna, och jag vore den enda friska?

Det skulle i så fall innebära att om jag tycker jag är galen så är jag egentligen inte det. Det är alla andra som är det.

Jag tittade precis ut och såg en man gå förbi nere på trottoaren,

bärandes en matbordsstol. Bara en, och han gick med friska steg i sena timman.

Det slog mig att han kanske varit på middag hos vänner, BYOC, Bring Your Own Chair, istället för BYOW. Eller kanske han var på väg till busshållplatsen.

Det finns säkert flera goda anledningar att gå och bära på en matbordsstol mitt i natten.

Lite fantasi – gör guld av vanligt grus
Utan fantasi – blir snuset alltid snus

Den ger en glassglad hallucination
av hallon och citron
åt ditt liv
Men om du miste drömförmågan
blir din glasstrut blott
en tom och kexig kon
negativ

Livet är en bok – Men utan fantasi
kort och gott en ouppsprättad klump –
som aldrig bläddrats i

Till ingen nytta skriven –
ligger den där övergiven
Allra bästa papperskniven –
heter fantasi
Lite fantasi

/Povel Ramel

. . . att sitta och läsa om snöstorm och vinterhelvetets återkomst i resten av landet när det är barmark och plusgrader här. Ni andra tycks så långt borta då. Ni kanske bor i ett annat land?

Också vinden får gammal skit att försvinna

Det finns ett hav, som ingen ser,
det finns en grav, där ingen dör,
det finns en sol, som ej går ner,
det finns en strand i varje själ.

Och om du vill ditt väl förstå
och vara fri, när molnen gå,
så bygg en värld att leva i -
nu gäller det ditt liv, ditt eget liv!

Det finns en värld, som ej förgår,
det finns ett brev, som ingen läst,
det finns en vind, som allt förstår,
det finns en frihet utan sår.

/Bo Setterlind

Jag är en latmask. Året runt skulle jag tro men speciellt så här års. Jag har nämligen ingen som helst lust eller ork med julhandel.

De klappar som jag inte köpt tidigare under året (jag har blivit smartare med åren nämligen och köper lite när som) har därför gett mig lite småångest men den har jag nu blåst bort i ett litet nafs. Jag fick nämligen en strålande idé!

Om jag ändå ska köpa böcker till mig själv - varför inte göra det till ungarna också? Sagt och gjort: det blev några Laban och ett par Nicke, och ett och annat Mumintroll också tror jag. Årets julklapp är alltså hård. Och jag är fardighandlad!

Snacka om att jag kommer att bli den populäraste mostern i jul!

Det var länge sedan jag var fattig. Fast jag var inte riktigt medveten om att jag var det; kanske för att jag inte tänkte på mig själv som fattig. När jag var barn, i en stor familj med bara en inkomst, pratades det aldrig om fattigdom - även om andra gjorde det. Det var andra tider då, och vi var relativt sett inte fattiga. Vi bodde nämligen inte på gatan.

Som vuxen har jag varit utan pengar. Jag såg till att betala hyran; det var viktigast. Viktigare än att äta; det är nämligen viktigare att bo än att äta. Elen och telefonen fick jag behålla efter att ha ringt och förklarat situationen och avtalat, mot straffavgift, att skjuta på betalningen ytterligare ett kvartal. Det var jobbiga månader utan några inkomster alls. Ett par, tre gånger hände det mig under de svåra åren på 80-talet men jag överlevde. Man tenderar att göra det, på något konstigt sätt.

Men jag hade inga barn som kunde drabbas av fattigdomens ångest. För det är verkligen ångest att inte ha några pengar. Jag läser i Aftonblaskan om att fattigdomen och den relativa fattigdomen (vad nu den är?) har ökat markat i Sverige och att den drabbar barnen illa.

Det är nog värre för barn att leva i familjer där det är synnerligen ont om pengar idag än när jag var barn. Jag tror barn är mer medvetna och det är tuffare att vara den som är annorlunda, och det utan egen förskyllan. Jag kan bara anta att de där 500 000 fattiga barnen är utspridda över landet och att fattigdomen därför inte märks i så stor utsträckning. För den fattige lille killen vill just inte det: märkas. Han vill bara vara som alla andra i klassen, på skolan, på träningen och på fritan.

De här barnen är naturligtvis ofta fattiga året om men det märks extra nu till jul. Det kvittar vilka orsakerna är att föräldrarna inte har pengar - barnen drabbas. Jag känner med dem men vet inte riktigt vad jag skulle kunna göra för att hjälpa.

Jag vill hitta solen igen

Himlen hvid aske
det er lyst
og let at se
at verden står endnu

alligevel
er jeg ikke ankommet

nogen har efterladt mig
et helt andet sted

/från Pia Tafdrups Åbne sår

Harhjärta,

vad har du lärt dig idag?

Att springer du för fort så sprängs du?

Svårt att svara på nu, va?

Marilyn Monroe må ha sjungit att diamanter är en flickas bästa vän men jag är böjd att inte hålla med henne. Bara tänk efter! Vem Behöver diamanter? Inte så många, eller hur? Varken för överlevnad eller nöje. Bortsett från forskare som använder dem till mystifika mojängexperiment så kan jag faktiskt inte komma på så många fler.

Nej, vad en flicka Verkligen Behöver är KALASBYXOR! De är i dessa bistra tider mina bästa vänner. Och det bästa är att de inte är speciellt dyra, de finns i många affärer och de värmer i hjärtat. Vad mer kan en flicka önska?

Man skulle kunna tro att det är snittet i ett gäng, till exempel mototcyklister. Då skulle man kunna tro att snittet på, till exempel, Hells Angels-medlemmen är, till exempel, man, långhårig, inte ung men inte gammal, någon kriminell belastning och kör motorcykel (företrädesvis inte japanare).

Eller så skulle man kunna tro att det är en sådan där trekantig liten smörgås, populärt kallad snitt, som serveras på silverfat under gängse former.

ELLER skulle man kunna tro att det har nåt med gänga att göra.

Fast DET verkar ganska otroligt . . .

Som allom bekant är bytte jag bil i somras. Jag tyckte det var ett bra byte även om jag saknar den lille gröne lite. Guldklimpen Allan gör dock ett bra jobb och han tjänar mig väl. Han kan ju inte hjälpa att han är en Nissan.

För det är Nissan jag är sur på idag. Så fly in i Helvetia förbaskat sur är jag faktiskt lite grann. Då vi nu har drabbats av den vita förbannelsen påbjuds det som bekant vinterdäck. Nå, laglydig som jag är så lägger jag naturligtvis på sådana på Allan. Och det gick så bra så! Med tre av hjulen . . .

På sommardäcken finns fälgskydd.De där fälgskydden döljer hjulbultarna, som det finns fyra av på varje hjul. I alla fall på tre av mina. På det fjärde fanns det visserligen också fyra bultar men bara tre muttrar. "Vad konstigt!", tyckte jag. Och slet och drog - och hoppade på fälgkorset, sprayade 5-56, anbringade en avancerad hävarm - och svor så att svavlet osade. Jodå, jag fick loss de där tre muttrarna. Till slut. *mutter*

De var så söndergängade så jag begriper inte vad de har sysslat med när de la på hjulet. Nå, eftersom jag är en ordentlig flicka och inte vill ha söndergängade muttrar på mitt hjul så införskaffade jag genast fyra sprillans nya muttrar, med nya fina gängor. De gick väldans lätt att skruva på. Tre av dem i alla fall. På den fjärde bulten gick det inte alls. Nä men se! Bulten var söndergängad! Inte undra på att där inte satt någon mutter. *mutter*

Så jävla Nissan har alltså sålt mig en bil, och jag har kört omkring med den i ett halvår, med ett hjul som bara är fastsatt med tre av fyra muttrar. Och dolt det med fälgskyddet. Nej då, jag tänker inte alls på vad som kunde ha hänt!

Tar polisen mig lär det bli dyrt. För nu syns det. Jag har nämligen inte fälgskydd på vinderdäcken. Dessutom vill jag inte köra omkring i en bil där det saknas en hjulmutter. Kosta lär det göra. Inte för att en hjulbult är speciellt dyr men den är förbaskat svår att byta. Så det lär kosta arbetstid. För en jämrans mutters skull! *mutter*

Undrar vad verkstadssvågern gör i helgen . . .

Bostadsbolaget jag hyr av har gett oss boende information om allt värt att veta om värme, ventilation och snöröjning nu inför den kommande vintern. Det tycker jag är väldigt lovvärt och preventivt informativt av dem. De är väldigt noga med att påpeka att de inte vill att vi ringer om rumstemperaturen är minst 21 grader; för då är tydligen allt som det ska. Vad bra! Blir det stopp i avloppet men det är 22 grader i rummet så ska jag alltså inte ringa. Jag förstår att de måste ha många okynnesfelanmälningar och att det är därför de skriver ut riktlinjerna, svart på vitt, så att vi hyresgäster vet vad vi ska förhålla oss till och låta bli telefonen. Det är skönt att veta - även om jag inte riktigt förstår hur värmen i rummet kan reglera allt i lägenheten.

De skriver också om sina mål angående snöröjningen. Det tycker jag är bra. Att de skriver om det, alltså. Jag kommer att tycka det är ännu bättre om de någon gång verkligen lever upp till dem också. Fast intentionerna, bara de är väldigt lovvärda. Jag får dessutom veta exakt hur de vetenskapligt har tänkt att gå till väga: "Vid halka används sand- eller kalkkross uppblandat med max 2% salt. Rent salt kan bara användas vid speciellt utsatta platser såsom entréer och trapphalsar."

Två frågor på det: Vad är sandkross? Vad är trapphalsar?

Jag jämnar ut mig

Och det känns aldrig bra

All tid är underförstådd

LJUSET

Ljuset
- över allt och alla.
Också den minsta insekt
har en skugga.

/Bo Setterlind

Sorgliga höstdagar gråter

De faller tungt

Eftervärme - är det den
jag nu njuter?
Solen har gått ner men långt
efteråt är stenhällen ännu varm

/Ulla Olin