Ja jösses vad många ggr. man stått inför den frågan! Man vill inte göra illa, men heller inte vara indragen i lögner...
Jag har nu mer som livsuppgift att aldrig mer dölja eller ljuga! Det är sååå skönt. Jag kämpar med att lära mig att säga saker på ett snyggt sätt istället!
Jag försöker också med det är inte lätt alla gånger. Ibalnd hamnar man i situationer, ofta utan egen förskyllan, där valen är pest och kolera. Usch, vad jag hatar det!
Många gånger är det bättre att helt enkelt bara hålla snattran. Men fasiken vad en del kan bli sura: "Varför sa DU ingenting?" Eeh, eeh, ja, tja, eeh, vet inte . . . typ.
att tala är silver, att tiga är guld eller var det tvärtom. Om sanningen sårar mer än tystnaden.... då TROR jag att jag föredrar tystnad, men om sanningen om tystnaden kommer fram.... då öppnar sig avgrunden under mig.....
Tiga är guld, ja - något jag försöker praktisera så långt det är möjligt.
Ärligt talat föredrar jag tystnaden också, fast det beror på. Har man en period där precis allt är för djävligt - då mår jag nog bäst av att inte veta. Men var då hellre tyst än ljug för mig. För lögner kommer alltid fram, förr eller senare.