Min granne, medmänniskan

Jag stötte ihop med en bekant utanför soprummet och vi stannade till och bytte några ord.

"Har du sett att det börjat flytta in folk igen efter renoveringen?", frågade hon och nickade med huvudet tvärs över gatan.

Jag tillstod att jag hade det.

"Kolla där!" uppmanade hon mig och pekade på en av balkongerna där det hänger en svensk flagga. "Är det inte för hemskt med alla dessa rasister överallt? De vill bara provocera och ställa till bråk! Våra (!) invandrare har det inte lätt!"

Nu begriper inte jag riktigt hur hon får ihop svenska flaggan med rasister men eftersom jag redan sett den som flyttat in där så öppnade jag munnen för att protestera . . .

. . . men innan jag hann göra det öppnades balkongdörren och ut klev lägenhetsinnehavaren, den svartaste svarte jag någonsin sett, med en sexpack öl i näven. Han rättade till flaggan och ställde sedan ölen ifrån sig på balkonggolvet.

Jag vände mig mot henne för att kolla hennes reaktion och visst - hakan hade sjunkit djupt och ögonen spärrats upp, kolikt. "Jo, visst är det för hemskt", höll jag med, "Sverigedemokraterna värvar nya väljare överallt. Snart hänger det svenska flaggor på var mans balkong!"

Visst är det härligt med människor som öppnar munnen innan den har fått kontakt med hjärnan?