Varför är det okej att lura försäkringsbolag?

Jag hade en diskussion med en kille som hade haft inbrott i sin bil. Ingenting hade blivit stulet för där fanns ingenting att ta och den som brutit sig in hade haft hänsyn nog att "bara" slå i sönder rutan, vilket i sammanhanget är lätt fixat. Alltså, inga större materiella skador och ingenting förlorat. "Vad skönt för dig!", tyckte jag. Och han höll med - för det här var ju världens chans till lite snabba cash.

Så började han rabbla upp allt han skulle lista att han hade förlorat i sin anmälan till försäkringsbolaget (hur kommer det sig att alla män kör omkring med fullt utrustade verktygslådor och maskiner värda multum i bagageutrymmet?). Jag lyssnade lite förstrött, för jag har hört det förut, av andra, medan jag funderade på varför det är okej att vara oärlig i vissa sammanhang, tex vad gäller TV-licensen och försäkringsbedrägerier.

Jag frågade honom vilket bolag han använder och se! Det är samma bolag som jag använder. Då frågade jag om han tycker det är okej att göra så att jag får högre premier när han luras på det viset. Men det ville han inte alls hålla med om. Hans krav på 50 000 var en piss i Mississippi jämför med vad "alla andra" drar till med. Han kunde inte för sitt liv förstå att det är han som är alla andra och att han därmed hjälper till att driva upp premierna.

Då frågade jag om han inte är rädd för att åka dit. "Vaddådå?", undrade han, "det är väl inget farligt och alla andra gör samma sak!". Lysande argument! Tja, det är möjligt att alla andra gör samma sak men bedrägeri är det icke desto mindre. Alltså är det olagligt. Och då pratar vi inte civil olydnad, precis.

Jag påstår inte att jag är Guds bästa barn men det är något i ekvationen inbrott=lura försäkringsbolaget som inte går ihop för mig. Jag vet inte om det kanske har med ärlighet att göra.