Åsa Jinder

Gillar ni att grilla? De flesta verkar tycka om det. Jag tycker att det är hemskt överskattat. Först måste man köpa grill och kol och tändvätska. Tändstickor. Det är sällan man har allt det där - samtidigt. Alltid någon som måste åka och köpa kol.

Sen de där flintastekarna. Finns det något bedrövligare?

Jag vet, man kan göra fiskknyten och grilla oxfilé. Men...det tar sån tid, någon är uppbunden väldigt länge ute vid en grill och...det är alltid för kallt ute när man skall äta.

Alla karlar som aldrig gör ett jota som helt plötsligt är självutnämnda grillmästare! Grilla är en konst! Inget man gör bra på halvfyllan.

Nej.

Åh vad jag mycket hellre grillar vid spisen och äter i matsalen.

Hur tråkig jag är? Ja, ungefär så här! Haha.

Annars är det ganska skönt så här års. Fåren bräker på morgonen, lammungarna skriker. Fåglarna kvittrar. Inspirerar våra papegojor som visslar hejvillt. Solen som...ja men vart tog den vägen? Här är kallt och regnigt.

Hoppas på norra norrland, dit vi far i helgen. Hoppas på sol där. Känner att jag behöver det.

När jag tänker på sol tänker jag....kvällssol och värme och...grilla.

Det är vädret!

Det är det här stumma kalla osköna vädret som får migatt bli  gnällig och plötslig grillhatare.

Tar tillbaka allt.

Klar man måste kommentera detta.

Man undrar. En sekund.

Sen kommer den.

Insikten.

Jag ser bilden framför mig.

Hur alkoholen kommer att styra.

Inget ovanligt. Vem tycker inte att helgen är "förstörd" som missar systemet? Vem sitter nykter helg efter helg för att kunna rycka ut och hämta unga tonåringar på äventyr?

Det var bara jag, när vi hade möte om alkohol på mina barns högstadium.

En kvinna bredvid mig blev så proviocerad när jag frågade vad problemet var, att hon till slut nästan skrek

- Men skall jag inte kunna få ta ett glas vin på fredagkvällen?!

Nej, kanske inte. Eftersom ditt omdöme försämras och du inte kan köra bil. med unga tonåringar, som vill utforska sin värld, är det viktigt att finnas och kunna finnas. I stället för att låsa in dem för att kunna leva sitt eget liv, har jag släppt ut mina men alltid varit redo.

Alkohol är inte så viktigt för mig att jag hellre fyller glasen med vin än Cocacola när mina barn är på vift.

Jag minns att jag fick presenter (!) av en mamma efter en valborg då jag hämtat samtliga 14 åringar som sett Bob Hund på Cirkus.

Nej, jag ville inte att de skulle gå hem, även om det var nära, vi bodde ju på Östermalm. Klockan var nära midnatt och folkmassan var upprymd onyukter och brokig. Där stod jag med bilen. Vi hade gäster. Det tog mig 15 min att hämta och lämna av alla.

- Vad snällt att du hämtade dem Åsa, vi hade gäster, så jag satt lite fast!

Man sitter inte fast för att man har gäster. Man sitter fast för att man har barn. Fast i ansvar.

Men det är ett roligt ansvar. Det är ett privilegium att komma nära sina barn. Höra allt pladder från samtliga i bilen om upplevelsen. Musik gör under. Även Bob Hund- uppenbart!;)

Allt har sin tid och vad jag talar om här är ingen uppoffring eller särskild duktighet. Det är ingen uppoffring att inte slentriandricka helg efter helg. Absolut inget duktigt.

Det är inte duktigt att inte dricka.

Det är naturligt.

Det är väldigt trevligt att ta sig ett järn, svalka strupen med en iskall öl eller äta en god middag ackompanjerat av ett ljuvligt vin. Jag är för.

Jag är bara emot att detta mycket trevliga, härliga och njutbara bli en slibbig slentrian som gör att våra ungar inte har det fokus de förtjänar, som får dem att växa och känna sig älskade.

Jag är bara emot att man väljer slentriandrickat före barnen.

Hej hopp ljuva norrland.

Bästa delen trots allt.

Eller. Vad säger jag. Uppväxt i mitten och allt.

Fast det ä'r jag ju inte. Stockholm ligger i södra Sverige.

Jag älskar att turnéra. Älskar alla ställen. Hela landet.

Så klart.

Alla människor.

Alla möten.

Körerna.

Artrangörerna.

Publiken så klart.

Vännäs kyrka på söndag.

Visst kommer ni?

Jamen man har inte roligare än man gör sig

Inte någon vidare smickrande pose för övrigt. Ser jag.

 Ingen smickrande solbränna. Kan jag konstatera.

Men...glad. Ja.

Glad är jag. Och bra gick det. Som jag vill minnas det.

Alltid något. Fniss.

Vart? Trelleborg.

Skåneland. Det finns inget land man känner sig så välkommen i.

 Inget land som har ett så bra fotbollslag. Nej. Förlåt alltså, nu tänkte jag inte på Trelleborgs IF. Nä.

Tänkte mer på ...Malmö.

FF.

Solveig är en Amerikans Bulldogg. Här ligger hon som hon oftast gör. Mellna mina ben och med bröstet på min mage. Attså - på mig. Med täcke på. M som i mysigt. Jåååsa om läpparna som alltid då hon är lugn och lite varm. Tooolväiiiiij. Mammas bebi. 44,5 kilo muskler. Och fyra skitiga tassar.

 Funderar på håret...mitt alltså...vad långt det var?! Måste varit på löshårstiden.

 Vilket gör den här bilden 2 år gammal.

I all denna effektivitet och press och stress är det skönt att vila ögonen på någon som vet hur man kopplar av. Bara så där.

Jobberbjudande från svenska ambassaden i Washington. Har tackat ja. Skall spela där på svenska flaggans dag 6/6.

Förfrågan från Rolf Lövland (Ligger bakom de två eurovisionvinsterna för Norge med "La de swinge" 1985 och "Nocturne" 1995 - där en viss underteckand spelade harpa så pass att jag spelade till mig epitetet landsförrädare eftersom vi vann!) om att komma till Christiansand den 13/5 och spela in lite harpa på nya "Secret garden" plattan.

Vad säger ni vidskepliga om att flyga 4 ggr fredagen den 13;de? Hihi. Någon det knyter sig i magen på?;) Inte mig dock. Är trygg i sunt förnuft kryddat med vetenskap.

Korrläser nya annonser för "Det hände i Hårga..." Jag tycker jag är extremt tydlig med vad jag vill, det tycker jag att jag är jämt men upplever inte att folk uppfattar mig så. Ändå.

Hm.

Har bra energi, hade tokbra energi igår. Ruschade på och lyckades byta bildförsäkringsbolag av bara farten.

Anledningen till att jag byter nu är pga extremt bra bemötande kring en av hundarna. Säg den matte som inte smälter. Det är ju bra att skaffa sig rabatt genom att lägga allt i samma korg. Eller som jag skrev till A häromdagen.

- Det gäller att inte lägga alla korgar i samma ägg.

A tyckte nu inte att det gjorde så mycket att jag formulerade mig som jag gjorde.

- Du är ju författare, du får ju uttrycka dig som du vill.

Tänkte inte på det ;)

Nu skall jag göra ett par mindre saker sedan skall jag göra det sista trista på en extremt trist TODO lista som betades av ordentligt igår. Jag blir ju aldrig klar, men det är inte heller det som är målet. ToDo:n förföljer en frilans och skapande projektledare och krönikör, det är bara det att det är roligare med lite nyare ToDo:n än gamla.

 Uppehåller mig här i ett ointressant bladdrande märker jag. För att slippa ta tag i...

Skall skona er.

Tar tag!

Denna lilla sockerbit hämtade vi i klippan när vi var på turné på västkusten i början på arpril. Jonas hade önskat sig en kille och tanken var att nästa hund som lämnade jordelivet skulle ersättas med en.

Men så såg jag Jonas blick när han hittade denna ras, Olde Engish bulldog, hans längtan blommade. Då bestämde jag mig. Sagt och gjort. Jag fick honom att titta ut en av valparna i en kull genom att fråga lite by the way vilken han tyckte var finast och han svalde betet. Jag svarade med att inte alls tycka som han, bara för att ytterligare förstärka att det bara handlade om vad man tyckte. Om just de valparna.

Jag tingade Bob, som han hette och fick kontinuerligt bilder av honom. Han visade sig vara först född och störst. Och en liten favorit hos mannen i kenneln. Det blir ju så, vare sig man vill eller inte, man får sina favoriter när man föder upp kullar. Själv var jag stormförjust i Gerhard i Doris kull på sju valpar.

Några veckor innan Bob skulle hämtas fick jag kalla fötter. Jag hade lagt upp allt så bra för denna överaskning men kom plötsligt på att detkanske  var bra idé att ändå att fråga om Jonas var beredd.

 3 är 1 mer än 2. Två hade vi.

Jag sa lite försiktigt

- Du vet den där kullen?

- Ja.

- Den där hannen du pekade ut.

- Du har tingat honom va?

- Ja...?! Hur visste du?

- Jag känner dig.

- Men...det är ok alltså? Jag har ...till  och med betalat honom.

- Det var världens bästa idé och överaskning, Åsa.

Så efter ett par konserter och med några konserter kvar på västkustturnén svänge vi av till Klippan och Skåne en vacker vårdag - han var bedårande.

Än mer nu.

Allt vi hoppats på har infriats. Jonas var lite orolig för att Solveig inte skulle "köpa" en tredje individ. Jag var övertygad om att hon skulle älska att få en kompis att leka med. Jag hade rätt.

Jag har alltid rätt. Fniss. Men hur göra med hane och honor?

Vi skulle ändå kastrera Solveig pga svåra skendräktigheter mellan löpen. Hon är kastrerad nu och hämtade sig efter ett dygn och lekte sig igenom konvalecensen. Hon är en mycket lycklig hund. Tålmodig och snäll. Men det visste vi förut. Hon är speciell det lilla muskelknippet. (44,4 kg)

Nu jobbar jag och tar hand om Arnold på dagarna. Det slumpade sig så att Jonas fick lite annat att dona med under ett par veckor. Det slumpar sig däremot inte då att jag får sova eftersom han ändå skall upp samtidigt med Arnold, utan jag får väcka dem båda...

Spelar ingen roll.

 Jag älskar mornar. Mår bäst de 6 första timmarna jag är vaken. Sen blir det ....mer normalläge. ;)

Pratade med dottern.Hon hade sökt ett jobb. Arbetsgivaren visste inte var ob-tillägg var och erbjöd henne den gentila lönen på 60 kr i timman. Käre värld.

Hon bara skrattade när hon gick därifrån.

Genast var jag där med en positiv grej av det hela. Mina barn retar mig för att jag alltid vänder allt till något positivt. Sonen skämtade om det häromdagen så jag skrek av skratt. Käre värld vad jobbigt! Att aldrig får en chans att sura eller gnälla. Å andra sidan har väl det aldrig hjälpt någon framåt.

Jag tror väldigt mycket på att se saker från den ljusa sidan.

Jonas fick för sig att göra fetaostfyllda lammfärsbiffar och rostade grönsaker. Jag sa inte emot. Till detta hade han gjort en liten yogurtsås på citron och vitlök.

Mums.

Solveig och Arnold lekte oavbrutet medan han lagade mat och under hela middagen. De har varsin grej i hårdplast som man lägger godis i. Doris sitter alltid nedanför spisen och glor när man lagar mat. Bara väntar på att något skall falla ned.

Mätt och glad skall jag nu sätta mig på träningscykeln.Nädå. Bara skoja. Jag skall kolla in turnéplanen lite. Fick in två jobb i dag och mellan det ena och ett annat som redan satt är det 37 mil. Vi skall vara i kyrkan halv elva dagen efter spelningen så det blir att åka halvvägs. Så att man inte behöver gå upp halv fyra på morgonen. ;)

Det blir Ljungby den 23/7. Spelningen som satt var Älvsbacka i Värmland. Skall hitta något trivsamt ställe för mig Jonas och Arnold. Han skall få åka med oss ett tag innan vi lämnar honom. När han väl skall bo på hundhotell skall ha dela boende med Doris. De två har en sån relation. Sover gärna bredvid varandra på dagarna. Skrotar omkring i buskarna. Solveig är lek för Arnold. Hon är så lycklig över det. Han är så lycklig. En bra combo där.

Det är med hundarna som med vänner. Ens vänner. Man har lite olika ut av dem. Det som förenar är att man känner sig trygg. Att man kan räkna bort att bli angripen. Nu menar jag inte att mina vänner inte kan säga sanningen. Eller vara raka. Det är stor skillnad på en rak relation och en där man vill nypa till.

Usch. Tycker så illa om sånt. Relationer där det skall skrattas åt varandra. Där man skall utmana. Jag vill bara ha det snällt omkring mig.

Bara snällt. Är inte snällhet extremt underskattat?

Käkar päron och tittar på himmelen.

Undrar hur det blir vid fotograferingen idag.

Hade ju varit fint med kvälls sol men det är mycket att begära denna 3:e maj då det SNÖAT.

Jag får saker gjort med detta bistar humör som är mitt i dag. När jag tänker efter- så är det nog inte ett alldeles ovanligt humörsläge för mig. Är  fostrad att vara professionell. Trevlig. Lättsam. Det är inte alltid man orkar vara professionell. Då kommer det bistra.

Är jag i själva verket en väldigt bister person?

En av alla viktiga frågor man kan ställa sig vid 47 års ålder.

Nej, Jonas!Jag är inte 48! Har inte fyllt än!

Han skall alltid hålla på påpeka det här med fördelseår. Då kan vi ju lägga ner födelsedagar, eller hur?

Jag blir inte 48 förrän den 9 oktober. Ända dit är jag glad 47 åring.

Eller.

Bister?