Parisiska för freden i les Deux Sèvres

Jag arbetar pà en liten arbetsplats, men firman är större än den arbetsplats som jag arbetar pà, ty huvudkontoret ligger i Les Deux-Sèvres och där arbetar ca. 300 personer.

Min kvinnliga chef respekterar oss och vi respekterar henne, men hon är inte den högsta chefen, men likväl VDn respekterar oss, han lyssnar iaf pà oss, fast jag är ju vald för att representera mina kollegor.

Men det behövs en ömsesidig respekt mellan anställda och arbetsgivaren, ty det innebär att en ökad produktion blir möjlig med kvalitet, men om man vantrivs pà sitt arbete dà resulterar det i ett undermàligt arbete, en undermàlig kvalitet.

Det är ju egentligen ganska självklart och jag har ju min tes, om vi tar en VD som inte ser det som sker pà fabrikerna, han/hon ser bara siffrorna och ser inte hur arbetssituationen verkligen är. Det som sker är att denne inte inser att det finns saker som màste göras för att arbetsklimatet ska bli bättre, vilket i längden leder till ökade vinster för företaget dà personalen màr bättre och därmed arbetar bättre. Nu spelar ju olika faktorer in pà olika arbetsplatser, sà varje fall är ju unikt.

Sen att det finns yttre faktorer som inte arbetsgivaren kan rà pà màste ju tas med vid förhandlingar, alla vill ju att företaget ska gà bra, det skulle alla tjäna pà. Men vid ekonomiska kriser sà förlorar ju företaget pengar, minskade inkomster leder till mindre pengar för att investera pà arbetsplatsen.

Men att vinkla företagsfilosofin enligt olika ekonomer leder ju inte till en hàllbar lösning, det är sà simpelt egentligen, ett företag màste ju ha en inkomst för att betala löner, hyror & övriga kostnader, men framförallt sà behövs det en verklig dialog mellan arbetsgivare och anställda. Men man fàr aldrig spela de anställda mot varandra, ty dà förlorar företaget pà det i längden, arbetskvalitetén blir sämre och minskad kvalitet betyder minskad inkomst. 

Svàrt att ta upp olika situationer, men ett exempel är ett missförstànd som leder till missnöje, folk màr dàligt därför att de tror att en ser ner pà dem, vilket i själva verket inte är fallet och denne är inte medveten om att folk inte gillar denne. Framförallt sà är personalen och styrelsen ett arbetslag, en arbetskedja och alla spelar en viktig roll i företagets ekonomi.

Fast jag antar att ni kan föreställa er olika situationer som kan vara svàrt pà arbetet.

Laurent Wauquiez UMP vill att de arbetslösa tvingas till 5 timmars arbete varje vecka, han anser att de som lever pà RSA, en ersättning för de som inte har rätt till A-kassa, inte vill arbeta. Men 460 € / mànad kan man inte leva pà, det finns en kompletterande hjälp, men ändà sà tvingas man att strypa pà kostnaderna.

Det som sker i Sverige är ju liknande, FAS3, där man betalar en "arbetsgivare" 5000 skr/mànad för att en arbetslös ska arbeta gratis för honom och varför skulle denna arbetsgivare dà anställa nàgon?

Att komma med morötter är en sak, men en obligation leder ej till ökad sysslesättning, tvärtom sà utnyttjas de arbetslösas situation av dessa arbetsgivare. Men enligt den franska lagen sà ska den som sätts i en arbetslöshetssysselsättning fà en lön för sitt arbete, som kompletterar "existensminimum". Det vill ju inte Laurent Wauquier göra.

Jag ser att Fredrik Reinfeldt inte inser att hans uttalanden gör honom ännu mer löjlig än vad han redan är, men detsamma gäller Nicolas Sarkozy dà han försvarar sitt "Travailler plus pour gagner plus !" ( Arbeta mer för att tjäna mer! ). Det som han ville ledde till ökade kostnader i det franska samhället, dvs ökade skatter och dà ska ni veta att UMP är ett högerparti som Moderaterna.

Men i vilket fall som helst sà ses ju arbetslösa som parasiter, visst det finns alltid nàgra som fuskar, men det är i alla länder en minoritet det handlar om. Detsamma gäller de làngtidssjukskrivna, men varje sjukdomsfall är ju unikt!

...ibland är det jobbigt att vara fackligt ombud / ombudskvinna.

Jag vet att The Boss beskriver livet sà bra i The river, men problemen som finns pà arbetsplatsen kan ju härstamma fràn den privata sfären och dessa problem hör inte hemma pà arbetet. De relationella problemen som finns borde ju gà att förbättra, men det verkar nästintill omöjligt.

Okey, jag ska ju vara närvarande vid konflikter, men vi känner ju varandra och jag vill inte ställa mina arbetskamrater mot varandra, men det är där det aktuella problemet är och jag försöker ju vara diplomatisk, vilket jag antar jag lyckas med eftersom det inte finns nàgra negativa reaktioner mot mig.

Jag vet att det blir mycket "vàrsten" nu, men jag gillar Bruce Springsteen, min generation har ju växt upp med The Boss, en arbetskamrat är fan av The Boss. Men det finns sà mycket sanningar i hans texter som beskriver livet sà bra. Jag kan känna igen mig i vissa texter.

Men tillbaka till min roll som ombudskvinna, jag känner att det finns möjligheter att förbättra livet pà arbetet, det minsta som krävs är en vilja fràn alla parter att vilja göra det. Inget är omöjligt, det gäller bara att inse att man kan förändras fast det tar en làng tid.

Jag ska ner till Les Deux-Sèvres nästa vecka igen, men min relation med min kvinnliga chef är bra igen, inga dispyter pà ett tag och jag màr faktiskt bra. Det är inte sà kul att bràka med chefen, men hon vet att jag arbetar bra och att klienterna uppskattar mig.

Jag märkte att klienterna uppskattade mig den här veckan, dà jag àkte ner till L'Essonne ( 91 ) Île de France och det var klienter som jag förr var hos, väldigt ofta, men jag är oftast i Saint Quentin-En-Yveslines ( 78 ) eller Cergy-Pontoise ( 95 ), men ocksà i trakterna runt La Défense ( 92 ), Courbevoie, Nanterre, Levallois-Perret etc... Jag vet att dessa namn inte säger er sà mycket, men det är min vardag...

La Défense 92

Jag passerade en ort med ett roligt namn i l'Essonne, Le saut du postillon ( Postiljonens hopp ), log àt det ortsnamnet. Men jag känner till en ort som heter l'Enfer ( 95 ) nära Mantes-La-Jolie ( 78 ).

L'Enfer, vem vill bo i helvetet? Det är säkert jättefint i l'Enfer, men namnet...

Jag som fackligt ombud tar illa vid mig när jag läser en debattartikel som Maria Rankkas Staten màste stoppa syndikalisternas maffiametoder, det tyder verkligen på en bristande respekt från hennes sida. Jag säger inte att det inte finns extremister hos Syndikalisterna, men hon är inte bättre själv när hon kommer med sina anklagelser om maffiametoder. Det är inga kommentarer som en VD för Stockholms handelskammare ska komma med.

Verkligheten för mànga som arbetar àt bemanningsföretag är den att de saknar rättigheter som en vanlig arbetare faktiskt har pà arbetsplatsen. En som arbetar àt ett bemanningsföretag ska vara till deras disposition och kunna hoppa in när som helst, det innebär att dessa personer inte kan planera sin semester och andra saker som ingàr i vardagen.

Fortsättning här

Maria Rankka sprider felaktigheter om syndikalisterna

Jag skrev en debattartikel pà Newsmill om Maria Rankkas àsikter om syndikalisterna, hon är VD för Stockholms handelskammare.

Läs den och avgör själva, dà det handlar om bemanningsföretag och SAC, syndikalisterna i allmänhet, inte detaljerad.

Jag tänker inte skriva ner artikeln här...

Det var länge sen som jag skrev här, men jag har inte haft ork att kunna ägna mig àt arbetet, för mànga konflikter med chefen, fast vi har alla varit stressade en làng tid...

Jag var inte riktigt säker pà min roll i företaget, men vi har haft vàra gräl en tid och rensat luften nu. Jag känner mig självsäkrare nu och vàr professionella relation har förbättrats.

Hon, min chef är en kvinna, har anförtrott mig att göra en "audit" bland arbetskamraterna inför ISO-kvalicifieringen, ännu en gàng. ISO14001, miljömedvetet företag som arbetar med àtervinning av elektroniskt material.

En audit innebär att jag ska intervjua ett par personer pà arbetsplatsen om arbetsmiljön, allt fràn fikarummen till lagret och kontoret. Jag ska rapportera om det pà màndag till chefen, dà vi ska träffas en gàng i mànaden för att förbättra arbetssäkerheten och arbetsmiljön.

Pà videon sà ser ni vad som menas med àtervinning av elektroniskt material. Det är i Les Deux-Sèvres 79, La Charente-Maritime.

Det är min VD och mina kollegor i Les Deux-Sèvres.

Vill ni veta mera om vad som sker pà àtervinningscentret i Le Peu, sà ska jag förklara lite mer ingàende.

Jag är alltsà fackligt ombud i Frankrike, fràga mig inte hur det blev sàhär, ty det fattar inte ens jag själv.

Som det har varit sà har jag inte haft tillrâckligt med tid för att kunna sköta mitt uppdrag, men jag har ocksà haft för mycket att göra vid sidan om arbetet, dels personliga problem.

Dock sà har vi kommit överens om hur vi ska göra för att kunna samarbeta och finna tid för att kommunicera, men även om hur vi ska göra modeller för de skriftliga korta rapporterna om vad som sägs mellan oss. Det har dock inte funnits nàgon modell tidigare, sà den fàr vi göra tillsammans. Men jag lär mig iaf...

Nu har inte relationen mellan mig och chefen varit den bästa, men vi gör bàda det bästa möjliga för att finna en fungerande lösning. Det är egentligen inget stort problem, men det har tärt pà oss bàda ett tag. Trots allt sà är vi bara människor och brister har vi allihopa.

Men jag tror att det kommer att fungera med ett möte den första màndagen varje mànad, sen engagerar jag mig i att skriva ner en kort rapport om vad som sades mellan oss, men ocksà de fràgor som har ställts.

Det är faktiskt det som jag vill göra istället för att syssla med teatern just nu, jag vill lära mig min fackliga roll i grunden. Min roll är ju att försvara mina arbetskamrater och samarbeta med företagsledningen, när det gäller säkerhetsfràgor.

Jag gör mitt bästa och det innebär att jag kommer att göra en del misstag, men det innebär att jag lär mig mer om mitt uppdrag.

Det finns saker som berättas för mig i en viss situation, vilket är konfidentiellt och min uppgift är att bevara det som sägs till mig hemligt.

Det ingàr ju i min roll som fackligt ombud pà min arbetsplats, nàgot som jag ocksà applikerar i andra situationer.

Förtroende är ju viktigt i mitt fackliga uppdrag, sen arbetar jag framförallt för de andra och mina personliga värderingar lägger jag àt sidan under den tiden som jag utför mitt fackliga uppdrag.

Jag arbetar ju för att det ska vara en god stämning pà arbetsplatsen mellan arbetsgivaren och de anställda, vilket inte är sà svàrt pà min arbetsplats. La confiance ( Förtroendet ) är viktigt gentemot mina kamrater och min chef, hon som är ansvarig pà arbetsplatsen, sen har jag en god kontakt med Direktören.

Jag bryr mig om andra och "s'écouter" ( att lyssna ) är viktigt i ett uppdrag som mitt. Det som gäller är att jag framför mina kamraters önskemàl, även om jag har rätt att säga till som en anställd, vilket jag gör emellanàt. Fast dà är jag ej en representant för mina kamrater, om det inte framgàr att de andra delar min uppfattning, annars sà framför jag bara min personliga àsikt och fràgar de andra innan.

Lyssnandet är ocksà en av mina främsta egenskaper, vilket gör att jag tar mig tid att lyssna pà folks berättelser. Dock kan jag inte berätta om allt som berättas, sekretessen är nàgot som jag màste respektera.

Jag är yrkeschaufför och samlar in elektroniskt materiel hos företag, regeringskanslier, polisstationer, militärbaser, organisationer, men även bläckpatroner som jag lämnar i en nära förort till Paris, en s.k. entrepôt.

Men jag har studerat sociologi och biologi, men hamnade här av nàgon anledning, dock trivs jag pà arbetet.

Bläckpatroner samlas i kartonger, s.k. écobox, jag lämnar lika mànga kartonger hos klienten som jag hämtar.

Det är inget märkvärdigt, men enligt den franska lagen sà màste bläckpatroner samlas in för att nedmonteras eller àteranvändas beroende pà skicket.

Detsamma gäller elektroniskt material som skärmar, datorer, skrivare, batterier, allt som berör data inom kontorsvärlden, ej hos provatpersoner, fast det finns andra som àker till privatpersoner som Emmaüs.

Allt detta skickas till Les Deux-Sèvres 79 där materialet sorteras efter material, koppar för sig, kisel för sig etc... Detta gäller vid nedmonteringen av produkterna, bläckpatroner sorteras och de som kan àteranvändas säljs till ett lägre pris än nya. Detsamma gäller reparerade datorer, skärmar, mobiltelefoner i gott skick som repareras.

Det sker rigorösa kontroller av allt material som skickas till les Deux-Sèvres, sà det kastas inget i naturen av det som kommer in och vi är miljöcertifierade, ISO 14001.

Nu finns det flera avdelningar i Frankrike, fast huvudkontoret ligger i Les Deux-Sèvres och dit àker jag emellanàt som ombudskvinna för att assistera vid möten.

Sen arbetar jag med chefen för att förbättra säkerheten i depàn.

Fotot är taget i Mauléon, Les Deux-Sèvres 79, La Charente-Maritime