Var det så bara...
Jag tänker på porslinsmannen, han fick aldrig chansen på sin prydnadshylla. Men trasdockan, hon lever ständigt hopsydd. Träbockarna spikar man ihop vid behov. Men att spika en vinnare...en chans... har vi nått val? Brann inte hjärtat för självaste hjärtats skull utan bara för den sprakande brandens flammande skönhet? För du vet väl att tomteblossen bara svider på huden även om de gnistrar vackert i mörkret ovanför porslinsmannens hylla?