Senast Skrivet

Slumpa en blogg

Robert Enke, Nummer Eins

Det var bara tio, tolv dagar sedan Robert Enke senast diskuterades i den här bloggen. Jag hade skrivit ett inlägg om vegetarianer inom fotbollen, och kunniga läsare uppmärksammade mig på att den tyske landslagsmålvakten avsatt både tid och energi till att vara affischnamn för djurrättsorganisationen PETA.

En sådan sak berättar sannerligen inte hela historien om en människa, men något säger den.

För det första: det här var en person som brydde sig, en person med ett varmt hjärta. För det andra: det här var en person som tänkt efter, som reflekterat över hur världen fungerade och vilken som var hans egen plats i den.

Robert Enke är död nu. Han kastade sig framför ett tåg i lilla Neustadt am Rübenberge, strax före klockan halv sju ikväll.

Jag vet inte varför han gjorde det, men jag vet att han inte är den första tyske fotbollsspelare som valt att ta sitt eget liv.

Diskussionen aktualiserades igen bara häromveckan, när den förra supertalangen Sebastian Deisler släppte boken "Zurück ins Leben" ("Tillbaka till livet") om sin kamp mot depressionen. Deisler ville fortfarande inte friskförklara sig själv, men berättade att han i alla fall var på rätt väg, att han hade sina demoner under hygglig kontroll.

Alla har inte haft samma styrka, samma tur.

Guido Erhard var en hårt arbetande forward som spelade Bundesliga-fotboll för 1860 München och Wolfsburg på 1990-talet. Så sent som hösten 2001 spelade han fortfarande professionell fotboll, gjorde fortfarande mål. Parallellt med idrotten arbetade han dessutom också på en bok, "Ein Leben am Abgrund" ("Ett liv vid avgrunden"), som handlade om hans manodepressivitet.

Den blev aldrig färdigskriven. Den 21 februari 2002 kastade sig Guido Erhard framför ett framrusande tåg på järnvägsstationen i Offenbach.

Redan 1981 begick en 24 år ung Alemannia Aachen-back som hette Rainer Rühle självmord, och ju mer saken har diskuterats, desto tydligare har det blivit att depressioner varit en del av tysk fotboll i årtionden.

Ottmar Walter – lillebror till nationalidolen Fritz Walter – skar sönder sin handleder på 1960-talet, men överlevde. Uwe Leifeld – som gjorde hundratals Bundesliga-matcher på 1990-talet – försökte ta sitt liv vid fyra olika tillfällen 2006. Och mellan dem fanns dussintals spelare som alla behandlats för olika former av klinisk depression.

Robert Enke har bara varit död i några timmar, och vi ska akta oss för att kasta ur oss hemmasnickrade teorier och spekulationer – ändå är det en fråga som dundrar i huvudet just nu.

Varför mår så många tyska fotbollsspelare så oerhört dåligt?

Jag är så sorgsen över att Robert Enke inte finns kvar för att försöka hjälpa oss, sig själv och alla andra att komma fram till svaret.

/Erik Niva

robertenkeneufinal.jpg

60 (+8) kommentarer Skriv en kommentar
Albino-Leffe 28 år Utrecht
Livets ABC
10 november 2009, kl 22:01
Din blogg slog min med 5 minuter men sen har du ju betalt för att skriva:)

Jag tänkte skicka ett mail och fråga varför AB inte uppmärksammat detta. Kanske inte lika viktigt som att Henke inte kom pajasgalan.

Mycket tragiskt det som har inträffat. Helt klart en stor människa men med trasig själ.
Niva
10 november 2009, kl 22:03
Han hade fru och en åtta månaders adoptivdotter.

Tankarna går till dem.
Axel
10 november 2009, kl 22:03
Läste att hans dotter dog för två år sedan, två år gammal. jag vet att du försökte hålla oss borta från spekulationerna men med en sådan tragedi så strax bakom sig mår man inte bra. sorgligt.
Niva
10 november 2009, kl 22:07
Det stämmer, och kan såklart nämnas i sammanhanget.

Lilla Lara hade tydligen någon sorts väldigt sällsynt hjärtfel.
Albino-Leffe 28 år Utrecht
Livets ABC
10 november 2009, kl 22:07
Ja absolut, hans dotter gick bort för 3 år sen och det "sägs" att Robert aldrig repade sig efter det.

Jag måste få vara lite osvensk och kalla det lite egoistiskt. Alltså Robert och hans fru började om och hade ett adoptivbarn, ändå väljer han att ta livet av sig. Lär j ubli mycket jobbigare för hans fru om man tänker efter lite.
Niva
10 november 2009, kl 22:21
Jag vet alldeles för lite om hans liv och familjesituation för att kunna säga något sådant.
Kalle
10 november 2009, kl 22:10
Uli Hesse-Lichtenberger berörde saken bara för några dagar sedan, så inträffar detta. Vila i frid.

Se länk för Uli's artikel
Niva
10 november 2009, kl 22:18
Det har ju varit en väldigt omfattande diskussion om ämnet i Tyskland i samband med Deislers boksläpp. Obehagligt på alla sätt.
Johan
10 november 2009, kl 22:10
Fyfan vad jag är ledsen
Niva
10 november 2009, kl 22:19
Det är verkligen enormt sorgligt.
Markus
min blogg www.flyttapiano.se
10 november 2009, kl 22:16
Trevligt att Deisler släppt en bok. Blir sugen på att skaffa den även om min tyska inte är så skarp nu för tiden.

Deisler är en gammal favoritspelare hos mig. När han var på spelhumör var han helt fantastisk. (eller så är det kanske bara jag som minns honom så...)
Niva
10 november 2009, kl 22:19
Well, "trevligt" är väl inte ordet för vare sig tillfälle eller sammanhang, men det är å andra sidan inte ordmärkeri heller.
Kristoffer
10 november 2009, kl 22:19
En fru utan sin make, en dotter utan sin far. Tragisk väg han tar.
Niva
10 november 2009, kl 22:20
Ja.

Det perspektivet är ju det som just nu känns allra värst.
Oscar
10 november 2009, kl 22:27
Herregud, man är chockad. Han var personligen en av mina favoriter i målet, jag såg honom som i varje fall top 3 i Bundesliga. Håller du med om att han tampades där uppe bland Adler och Neuer?
Niva
10 november 2009, kl 22:31
Så var det ju absolut.

Och han stod ju i mål mot Hamburg och Marcus Berg så sent som i lördags.
Jos
10 november 2009, kl 22:28
Vilka hemska nyheter... Så jäkla tråkigt. Fan också... fan då.. man blir både ledsen och arg.

Tänder ett ljus för hans familj idag.
Niva
10 november 2009, kl 22:32
Fotbollssporten har verkligen drabbats av att för många lämnar oss för tidigt de senaste åren.
Fischer
10 november 2009, kl 22:30
Det är naturligtvis med stor sorg som man som tysk tar emot beskedet. Såg dessutom att Aftonbladet hade valt att möjliggöra kommentarer till artikeln vilket känns en aning tveksamt i mina ögon, kommer antagligen sluta upp i någon diskussion om att man inte säger "tar självmord" eller att folk hånar tysk fotboll.

Må han vila i frid. Hoppas att detta inte är en fortgående trend inom fotbollen, oavsett var den spelas. Självmord är aldrig trevliga, speciellt inte när det är små barn och fruar inblandade. Äh, helvete helt enkelt.

/Sorgsen Köpingsbo
Niva
10 november 2009, kl 22:36
Fotbollsspelare lever ju extrema, utsatta liv. Jag är rädd att vi kommer att se alltfler deprimerade elitfotbollsspelare allt eftersom deras tillvaro extremiseras – men det behöver ju dessbättre inte betyda att någon självmordsvåg drar igång.
Ove
10 november 2009, kl 22:31
Någonting måste ju triggat igång det här. Oavsett om det är Deislers bok, familjeproblem eller någonting helt annat så är det ju sinnessjukt tragiskt och obehagligt.
Jag kan också tycka att det är egoistiskt, men samtidigt är alla fria att göra sina egna val.
Niva
10 november 2009, kl 22:36
Utan att spekulera för mycket är det ju väldigt många i Tyskland som refererar till hur han aldrig blev sig riktigt lik igen efter sin första dotters död.
0055
10 november 2009, kl 22:33
Självmord är alltid så mycket mer ledsamt än en vanlig död... Jag bara undrar vilka tankar som gått igenom hans huvud... Men man kanske inte ska spekulera, det är inte rättvist mot frun eller barnet.

Robert Enke!
Niva
10 november 2009, kl 22:37
Nummer Eins!
gulakort
min blogg gulakort.blogg.se
10 november 2009, kl 22:34
Är inte så insatt i situationen, men visste man om att han mådde dåligt?
Det är nu som man kan få en distans till fotbollen och inse att fotbollspelare är helt vanlig dödliga människor som alla vi andra.
Niva
10 november 2009, kl 22:37
Hans klubbpresident har nu berättat om hur Enke "varit instabil" den senaste tiden. Men hur många som visste hur mycket har jag ingen aning om.
Adams #5
10 november 2009, kl 22:36
Blev dunderchockad när jag klickade mig in på transfermarkt och får se rubriken: "Neue Fakten: Nationaltorwart Enke begeht Selbstmord"

Ja... vad ska man säga. Det är ju så jävla trist när sånt här händer oavsett om det är en fotbollsspelare eller folk på gatan. Vila i frid, stod alltid för vettiga åsikter och verkade vara en djupare människa än många andra korkade, ytliga spelare som bara kan räkna pengarna i lönehäftet.
Niva
10 november 2009, kl 22:38
Den tänkande människan är ju tyvärr sällan den lyckligaste.
Ove
10 november 2009, kl 22:47
I regel är det ju tankarna som gör en olycklig, så det är väl ganska grundläggande att man funderar på mer än här och nu och sånt som är förhållandevis världsliga problem.
Exempelvis som fotboll, när man ändå redan varit proffs på högsta nivå i 10 år.
Det krävs ju ett visst mått av hjärna för att faktiskt bli deprimerad.

Personligen känner jag mest oro för att det ska vara något nytt jobbigt som inträffat, vilket på så vis skulle sätta övriga personer i hans liv i en än jobbigare situation.

Jag har däremot svårt att se att fotbollsspelandet och fotbollslivet skulle orsakat det här. Killen har redan fått sin bekräftelse, sina framgångar och alla pengar som där kommer med - så hade fotbollen gjort honom ångestfylld hade han antagligen bara slutat.

Däremot är det nog skadligt att leva under "fotbollspress" när man redan mår själsligt illa.

Personligen anser jag att det borde finnas ett bättre skyddsnät runt klubbar, förbund och så vidare. Man ska inte ta för givet att man är rena stålmannen bara för att man är duktig på fotboll.
Niva
10 november 2009, kl 22:55
Tror och tycker att du har väldigt rätt i väldigt mycket.
Jogga
10 november 2009, kl 22:50
Angående att tyska spelare blir deprimerade och till o med tar sina liv. Även om jag inte tror att det just var anledningen till Enkes deppression kan vara att Tyska fotbollslag alltid har en tuff jargong med interna stridigheter och alla ska ta hand om sig själva. Vissa ka´nske inte orkar med den mentaliteten och känner kanske att dem går till ett JOBB varje dag där dem blir illa bemötta och alltid får några duschar av glåpord osv. över sig på träningarna. Liksom alla kan ju bli deprimerade av ett jobb där man känner sig illa bemött och oälskad.

Nu var ju detta amatörpsykologi utan dess like men det är iaf en teori.

R.I.P. Robert Enke!
Garrincha 25 år
10 november 2009, kl 22:51
Min husgud, Garrincha, kastade bort slutet av sin karriär och sitt liv.
Enke, en annan hjälte, valde bort slutet av sin karriär och sitt liv. Det kan inte vara mer tragiskt. Helvete.
Nottingham
10 november 2009, kl 22:52
En relevant fråga är ju dock om tyska fotbollsspelare mår sämre än andra nationer. I England finns ju t.ex. en hel del spelare som fastnat i alkohol och drogmissbruk. Det kan ju också vara ett tecken på psykisk ohälsa. I södra europa är ju framförallt självmord något väldigt skamligt så man kan ju tänka sig att vissa fall där, Spanien och Italien framför allt, blivit nedtystade.

Hur som helst är det tragiskt att det får gå så långt. En arbetsgivare som är så beroende av att de anställda är i fysiskt topptrim som fotbollsklubbar är borde kanske ägna en tanke åt psykisk hälsa.

Jag hoppas Enkes familj och vänner får allt det stöd de nu behöver.
Andersson
10 november 2009, kl 22:52
Jag blir upprörd och ledsen när jag läser att folk kallar folk som tar livet av sig för fega och egoistiska. En frisk människa hoppar inte framför tåget, Enke mådde uppenbarligen mycket dåligt och valde tillslut det absolut sista alternativet.

Mycket tragiskt och jag lider med alla i denna händelse, en mycket bra målvakt och människa och hans familj.

Sov gott Robert, hoppas du funnit inre frid!
Ove
10 november 2009, kl 23:01
Jag reagerar lite på att man från klubbens håll bekräftar att man uppfattat Enke som lite under isen senaste tiden. Man kan ju tycka att kraftfulla insatser borde vidtagits, om inte annat för att det borde ligga i deras intresse att han är på topp och spelar sin bästa fotboll.
Men i förlängningen också - vilket man kanske inte tänker på där och då - för att det inte sak leda till någonting så här tragiskt.

Jag vill givetvis inte lägga skulden på klubben, herregud - det vore absurt. Men samtidigt undrar man ju lite varför man inte gör något, om man nu uppfattat att han varit konstig på senare tid.
jonas
10 november 2009, kl 23:01
Jag läste nånstans om att han hade varit med om en "tågolycka". Är det fastställt att han tog livet av sig även om allt pekar på det.
Bellman
10 november 2009, kl 23:11
En människa som i mitttycke fått alldeles för lite uppmärksamhet för sitt spel genom åren, tyvärr.
En rikigt bra målvakt, som plockade det bästa ur kakan, stabil, bra människa och tysk.

Alltid tragiskt när någn mår såpass dåligt att de inte ser någon annan väg ut.

Tur att det modereras här inne, vilket inte hade skadat på andra ställen, såväl på Svenska Fns som på sportbladets artiklar.
Glenbuck
10 november 2009, kl 23:22
Totalt jävla mörker.

Många stora människor har självmant lämnat oss alldeles för tidigt. Oändligt många fler har säkerligen varit väldigt nära men haft turen på sin sida.

Så ledsamt. Förhoppningsvis kommer det någonting gott ur det här i något avseende. Att tyskarna nu inser att de måste ta bättre hand om sina spelares mentala hälsa.
Peter A Linhem 16 år Kungälv
10 november 2009, kl 23:37
"Happiness in intelligent people is the rarest thing I know." - Hemingway

R.I.P Enke, En Môcke Bra målvakt...

Har förövigt gällande hans död hört versioner om att han ställt sin bil på en tågkorsning och väntat på nästa tåg och den andra versionen är då som du skriver att han ska ha kastat sig framför ett tåg.
an
10 november 2009, kl 23:39
RIP.

Stod det inte något om en bakteriesjukdom först i inlägget?
E
11 november 2009, kl 00:51
Andersson: Tack för att du skrev det.

Att göra det val han gjorde föregås inte av en tanke, utan ofta av miljoner, under många många dagar (månader, år.. saksamma). Jag är ganska övertygad om att han mer än en gång funderat över hur det skulle påverka omgivningen.

Den första dagen går det att stå ut, att försöka se en större bild. Men den hundrade dagen (i rad), då blir det bara svårare och svårare att förstå, svårare och svårare att inte låta ett till stora delar svart sinne styra tänkandet. Det handlar mer eller mindre aldrig om en rationellt tänkande människa till slut, det handlar om en människa som mår så dåligt att han/hon styrs av annat.

Vila i frid Robert. Jag hoppas du får den ro du sökte efter.
Per B
11 november 2009, kl 00:51
Med tanke på Enkes engagemang i djurrättsrörelsen kom jag och tänka på rubriken du satte när du tog upp det ämnet; Death For No Reason. Det känns ganska passande nu med. Så jävla ledsamt.
Culé
11 november 2009, kl 00:58
Offside publicerade en kortare intervju med Enke tidigare i år(?) där han förklarade karriärens tillkortakommanden med att han inte riktigt hade det tuffa psyket som exempelvis Víctor Valdés. Minns inte så mycket mer av den, förutom att han gav ett väldigt sympatiskt intryck och det blir till att leta fram artikeln imorgon. Tankarna går till de som stod honom nära.
jn
11 november 2009, kl 01:10
Hans agent har bekräftat att det var självmord nu.
Daniel
min blogg http://hillekillar.blogg.se/
11 november 2009, kl 01:35
Jag såg precis att det hände på hans födelsedag också...

Tragiskt är det och mina tankar går till familj, släkt, vänner och lagkamrater!
Benmaskin
11 november 2009, kl 02:16
Så fruktansvärt ledsamt.

Som fotbollsälskare blir jag alltid glad när spelare engagerar sig och står för någonting beundransvärt. Tyvärr är vi inte bortskämda med fotbollsspelare värda att se upp till för andra egenskaper än deras färdigheter på planen.

Hoppas att Robert Enke finner frid nu.
Johan
11 november 2009, kl 03:58
"Television channel ARD reports that the site of Enke's death was a mere 200 metres from the grave of his daughter."

Förbannat tragiskt med dessa händelser..
Hoppas nu hans familj får stöd.
Oba
11 november 2009, kl 05:05
Att självmord är en självisk handling råder det väl knappast något tvivel om (vem skulle annars tjäna på det?). Men om våra åsikter i den övergripande moralfrågan går isär, så låt dem göra det.

Jag är av den åsikten att i det ögonblick som man skaffar sig barn att ta hand om, så står man inte längre fri att ta sitt liv. Det liv som en gång var ens eget, tillhör nu inte bara en själv.

Enke, med all respekt för den avlidne, var en idrottsman på elitnivå. Detta vittnar om att hans psykiska problem inte gjorde honom inkapabel att fungera på ett normalt sätt. Alltså bör han haft sinnesnärvaro nog att kunna överväga sitt beslut. Enke bör hållas ansvarig för sin handling, om den saken råder inget tvivel.

Men huruvida handlingen i sig var förlåtlig eller oförlåtlig, i den frågan kommer våra åsikter oundvikligen gå isär. Låt oss vara vuxna nog, speciellt med tanke på de tragiska omständigheterna, att låta varandra yttra våra åsikter utan att samtalet fördenskull ska behöva urarta i pajkastning.

Den som är död, är död. För den döde behöver vi inte längre sörja, för den döde lider inte längre. Lidande är en egenskap som är exklusiv för de levande. Enkes änka lever, och hans barn lever. Dessas lidande är nog så verkligt, så låt våra tankar gå till dem.

Att minnas, och hedra, är något helt annat än att sörja. Så låt oss minnas och hedra Enke, och låt inte vårt engagemang gå till spillo för oviktigheter. Fotbollen må vara en profil fattigare, men fotbollen har råd att avvara en profil. För en familj är förlusten så oändligt mycket större.
The Goon 32 år
11 november 2009, kl 08:27
Jag tror inte fotbollsspelare är mer utsatta än andra som lever sitt liv i "rampljuset" och generellt tror jag inte fotbollsspelare är mer "olyckliga" eller mentalt sjukdomsbenägna än andra, det bara uppmärksammas så mycket mer än när vi "vanliga" drabbas. Jag tror de stora problemen med mental ohälsa snarast kan härledas till den västerländska kulturen. Kortfattat så är det ju väldigt få afrikaner som är "deprimerade", de har liksom annat att oroa sig för.

Vilket som är det oerhört tragiskt och tankarna går idag till Roberts familj och vänner. Han verkade vara en god människa och en, som påpekats tidigare, tänkande dylik. Vi kan i alla fall med visshet säga att Robert Enke inte lider mera.
Milo
11 november 2009, kl 08:33
Otroligt tragiskt.

Även jag blir ledsen när jag läser att folk nämner ord som feghet och egoism i detta sammanhang. Jag tror att när man mår så dåligt som dessa olyckliga människor uppenbarligen gör, så har man passerat ganska många gränser när det gäller att se vad som händer runt omkring. Det är lätt för oss som inte är i denna situation att tycka att "det finns alltid ngt värt att leva för" eller "han valde den enklaste vägen". Jag tror att människor i hans situation inte ser något som helst ljus, utan att de är helt inneslutna i sitt egna totala mörker.

Mina tankar går till hans anhöriga och alla andra anhöriga som varit tvugna att genomlida liknande tragedier.
Johan
11 november 2009, kl 09:03
Väldigt fin skrivet, Erik.

RIP Enke.
Jesper
11 november 2009, kl 09:31
Man kan ju förstås leta efter fel i tysk fotboll, eller hos tyskar i allmänhet för att förklara.

Men det skulle ju också kunna vara så att tysk fotboll har plats för tänkande grubblare i omklädningsrummet på ett sätt som kanske inte svensk, spansk eller engelsk fotboll har.

Har ingen aning, men det behöver inte vara tysk fotboll som får spelare att må dåligt. Det kan vara tysk fotboll som accepterar människor som tänker för mycket.
Klas-Kristian
11 november 2009, kl 09:53
"Din blogg slog min med 5 minuter men sen har du ju betalt för att skriva:)" är nog det mest opassande i kommentarsväg jag någonsin läst i den här bloggen. Ser mig inte som speciellt lättstött egentligen (snarare tvärtom) men hur tänker man när det första man skriver i en kommentar till ett ämne som detta syftar till att göra reklam för ens egen blogg?

Vad Enke beträffar är det hela naturligtvis djupt tragiskt, framför allt tänker man ju på hans familj efter en sådan här sak. För ett par utgåvor sedan fanns i "11 Freunde" en genomgång av Bundesliga-spelare som inte längre är i livet, inklusive dödsorsaker. Tänkte redan då att det kändes som en för stor andel rena självmord - men kan banne mig inte förklara varför det är så, trots tyska gener. Någon nämnde det karga klimatet i många tyska fotbollstrupper, "var och en för sig själv" typ, och det är nog det som jag tycker låter mest troligt hittills.
cc
11 november 2009, kl 11:30
Egoistiskt?

Har man inte själv varit på randen till självmord, så kan man omöjligt förstå vilken spillra till människa man är vid det tillfället.
När man tills slut tar det steget, för man gör det inte första eller andra gången. Så är man övertygad om att alla man älskar och lämnar kvar, kommer att få det bättre.
Eftersom man vet att man hela tiden sviker, sårar, förstör och är en belastning för sina nära och kära.
Det är den enda sanningen, och det enda rätta är att sätta stopp gör det.

Så jag är helt övertygad om att det inte fanns ett uns av någon egoistisk tanke i Enke´s huvud, när han tog sitt beslut.

Man kan bara hoppas att detta kanske kan leda till att människor börjar att bry sig om varandra mer, så att man kan tyda tecknen tidigare, och kanske kan undvika dessa tragedier.
boxcarberta 35 år
11 november 2009, kl 12:39
Enke var för oss svenskar i Tyskland nagon att se upp till. Denna man har spelat pa alla stora scener i Europa, var en människa som brydde sig, inte bara om sin omgivning utan även för alla dessa som inte har nagot att säga till om, vara husdjur. Vad som fick honom att göra detta är egentligen ointressant, vad som är viktigt är att hans personlighet och vad han gjort för alla, inom fotboll eller privat, att detta arv inte fördärvas. Hoppas bara att hans fru och hans adoptivdotter kommer vidare.
hicham_avara 22 år borås
11 november 2009, kl 15:42
Som sagt man vill inte säga varför han gjorde så och så vidare, men kolla på fotbollspelare överallt inte bara i tyskland. Dem dör mitt i matchen, Sevilla spelaren (kommer inte ihåg namnet) kamerun spelaren i Confederation cup (tror jag) osv...
Är det inte så att det krävs otroligt mycket av en fotbollspelare... man får fan inte vara sig själv.
Det är fruktansvärt att sånt händer.
Jadet 31 år
11 november 2009, kl 18:02
Så sorgligt. Som aktiv målvakt och jämngammal har man ju följt hela hans karriär. Han stod alltid i skuggan av Köpke, Kahn och Lehmann för att ta över i framtiden. Sen kom Hildebrand som en raket, men slocknade snart. Äntligen skulle Enke få chansen trodde jag.
Att vara deprimerad och elitidrottare i ständigt fokus är ingen bra kombination, men han gjorde så mycket gott (inte bara för PETA) och var en stor förebild som människa utanför planen. Alla som stått i mål vet ju själva hur mycket press det är att alltid vara på topp, allra helst nu när minsta misstag får klubben att öppna plånboken. Vill inte spekulera heller, men givetvis är det en kombination av många saker som får någon att försöka ta självmord (tro mig jag vet). Gert Müller valde t.ex. att supa ner sig, men blev räddad ur rännstenen efter många år. En depression syns inte lika väl och man bara önskar att nått kunde gjorts. Så jäkla tråkigt besked att vakna till att man blir arg.

Väldigt bra inlägg Niva. Allas tankar finns hos Enkes familj idag.
11 november 2009, kl 19:06
Idag var det två år sedan Gabriele Sandri blev skjuten dessutom... ingen rolig dag idag.

Vila i Frid Gabriele och Robert.
Fidde
12 november 2009, kl 01:18
Tycker det är så jävla hemskt. När man såg hans sambo berätta om hans självmord så brast det helt enkelt. Det här har berört mig något otroligt. Jag trodde inte en "simpel" fotbollspelare skulle beröra mig så mkt.

Vila i Frid Robert! Hoppas du får träffa din lilla dotter nu.
Robban
12 november 2009, kl 09:37
Vilket inlägg Ove. Håller med till 100%. Tankar går till anhöriga nu.
Skriv en kommentar     ( Logga in )
Namn
E-post
Sajt/blogg
Kommentar
Fyll i texten som syns i bilden ovan
Ägaren till den här bloggen har valt att godkänna kommentarer innan de visas. Din kommentar kommer därför inte synas förrän den har godkänts av bloggägaren.

Senaste blogginläggen

Senast kommenterade


Chefredaktör och ansvarig utgivare: Jan Helin

Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin

Redaktionschef: Lena Widman

Tf sajtchef: Andreas Aspegren

Close